Antonius Possevino
Antonius Possevino, född 10 juli 1533 i Mantua, död 26 februari 1611 i Ferrara, var en italiensk katolsk präst, jesuit, diplomat och författare, som bland annat 1577 sändes till Sverige av påve Gregorius XIII. Påven hoppades att Sverige, som var ett land med stormaktsambitioner, åter skulle bli katolskt.
| Antonius Possevino | |
.jpg) | |
| Född | 10 juli 1533[1] Mantua[2][1] |
|---|---|
| Död | 26 februari 1611[3][4][5] (77 år) Ferrara[2][1] |
| Sysselsättning | Diplomat[6], presbyter[6], universitetslärare[6] |
| Arbetsgivare | Universitetet i Padua[6] |
| Redigera Wikidata | |
Biografi redigera
År 1559[7] inträdde Possevino i Jesuitorden. Efter en uppmärksammad insats för att bekämpa kätteriet i Savojen och Frankrike förflyttades han 1572 som Jesuitordens generalsekreterare till Rom. År 1577 sändes han som påvens representant till Sverige i det ömtåliga uppdraget att efter Johan III:s närmanden söka återföra Sverige till katolicismen.[8] När påven anförtrodde Possevino det viktiga uppdraget skedde det med dessa ord: "Detta ärende är av sådan vikt, att om jag icke tyngdes av hela den kristna kyrkans börda, skulle jag själv gå till Sverige."[9]
När Possevino kom till Sverige pågick en maktkamp mellan kung Johan III och dennes bror, hertig Karl. Kungen hade året innan föreslagit en ny gudstjänstordning, den så kallade Röda boken och i det forna gråmunkeklostret på Gråmunkeholmen (idag känd som Riddarholmen) hade anlagts ett teologiskt kollegium, Collegium regium Stockholmense, med norsk-svenske jesuiten Laurentius Nicolai som lärare i teologi och ansvarig för skolan. År 1578 lyckades Possevino förmå Johan III att motta nattvarden i enlighet med katolsk ritual.[8]
Hertig Karl var stark motståndare till alla försök att "bygga en bro mellan den protestantiska och katolska kyrkan".[källa behövs] Han var furste i Södermanland, Närke och Värmland, och ville inte ha några påbud från Kyrkostaten. Samma år som Laurentius Nicolai startade sin skola sammankallade hertigen ett reformatoriskt prästmöte. Han utmanade också sin bror och kung genom att ta emot klerker som hotats till livet för att de inte accepterade Johan III:s nya liturgi. Johan III svarade med att göra dem fredlösa.
Understödd av Possevino kritiserade Laurentius Nicolai skriftligen reformationen i skarpa ordalag, något som i sin tur väckte kritik. Efter att en folkmassa satt eld på klostret[9] tröttnade kungen slutligen och Laurentius Nicolai fick efter en del kontroverser lämna landet.
Johan III satte också upp ett antal villkor för ett eventuellt inträde i katolska kyrkan. Bland annat accepterade han inte prästcelibatet och hävdade dessutom att nattvardsvinet även skulle utdelas till menigheten. Ingen överenskommelse ingicks och Possevino reste tillbaka till Rom.
Under en andra vistelse i Sverige 1579–1580 blev det klart för Possevino att försöken att förmå Sverige att återinföra katolicismen var dömda att misslyckas.[8] Innan han lämnade Sverige för andra gången, närvarade han vid bröllopet mellan Pontus De la Gardie och kungens dotter Sofia Johansdotter Gyllenhielm i Vadstena klosterkyrka. Ritualen var katolsk. Under vigselakten rasade läktaren och en person omkom. En del menade att olyckan orsakats av ett vredesutbrott av Gud, som antogs sympatisera med protestanterna.[källa behövs]
Possevino fick därefter sin verksamhet förlagd till Östeuropa, där han först med framgång framträdde som medlare mellan Polen och Ryssland och vistades sedan vid det ryska hovet där han utan framgång verkade för den rysk-ortodoxa kyrkans förening med den katolska. Under sin fortsatta verksamhet i Östeuropa gjorde han värdefulla insatser för katolska kyrkan, men han vecklade även in sig politiskt med den polske kungen Stefan Batory. Detta ledde slutligen till att han hemkallades och placerades som professor vid universitetet i Padua. Possevino fortsatte dock att emellanåt användas för diplomatiska uppdrag.[8]
Källor redigera
- ^ [a b c] RKDartists, läst: 2 juli 2020.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Dizionario Biografico degli Italiani, 1960, läs online, läst: 2 juli 2020.[källa från Wikidata]
- ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ RKDartists, Antonio Possevino, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ SNAC, Antonio Possevino, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d] Dizionario Biografico degli Italiani, 19602016, Possevino, Antonio, läs online, läst: 31 januari 2023.[källa från Wikidata]
- ^ Swenson Danowitz, Erica (2000-10). ”Project Runeberg/Projekt Runeberg00125Lars Aronsson, Editor, with various volunteers. Project Runeberg/Projekt Runeberg. Linköping, Sweden: Linköping University 1992 to date.”. Electronic Resources Review 4 (11): sid. 142–144. doi:. ISSN 1364-5137. http://dx.doi.org/10.1108/err.2000.4.11.142.125. Läst 1 mars 2020.
- ^ [a b c d] Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Band 21. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1098
- ^ [a b] Carl Grimberg. ”371 (Svenska folkets underbara öden / II. Äldre Vasatiden 1521-1611)”. runeberg.org. https://runeberg.org/sfubon/2/0373.html. Läst 10 november 2023.
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör Antonius Possevino.
