Antarktisvalfågel
Antarktisvalfågel[2] (Pachyptila desolata) är en fågel i familjen liror inom ordningen stormfåglar.[3] IUCN kategoriserar arten som livskraftig.[1]
| Antarktisvalfågel Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Stormfåglar Procellariiformes |
| Familj | Liror Procellariidae |
| Släkte | Pachyptila |
| Art | Antarktisvalfågell P. desolata |
| Vetenskapligt namn | |
| § Pachyptila desolata | |
| Auktor | (Gmelin, 1789) |
| Utbredning | |
 | |
| Synonymer | |
| Antarktisk valfågel | |
Utseende redigera
Valfåglar är små, blågrå petreller med svartbandad stjärt och ett mörkt band diagonalt över ovansidan på vingen. Arterna i släktet är synnerligen lika varandra och ofta omöjliga att skilja åt i fält.[4]
Med en vingspann av cirka 65 cm och en vikt av 150 till 160 g är arten en medelstor valfågel. Ovansidan är fläckig gråblå och undersidan har en vitaktig färg. Huvudets topp och framsida är likaså blågrå förutom en svartgrå fläck nedanför varje öronöppning.[5]
Utbredning och systematik redigera
Antarktisvalfågel delas in i tre underarter:[3]
- Pachyptila desolata desolata – förekommer på Crozetöarna, Kerguelen och Macquarieön.
- Pachyptila desolata altera – förekommer på Aucklandöarna och Heardöarna.
- Pachyptila desolata banksi – förekommer på Scotia Arc, Sydgeorgien, Sydsandwichöarna och Scottön.
Arten behandlas ofta istället som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i underarter.[6][7]
Ekologi redigera
Individerna hittas ensam, i mindre flockar eller i stora svärm med några tusen medlemmar. Antarktisvalfågel är en av de tre arter från släktet Pachyptila som silar havsvattnet efter föda med hjälp av lameller i näbben. Så fångar arten små kräftdjur och annan zooplankton. Större byten som fiskar och bläckfiskar fångas på vanlig sätt med näbben. Under jakten kan arten dyka till tre meters djup. Jämförd med andra stormfåglar är synen mindre bra utvecklad men luksinnet är utmärkt.[5]
Artens häckningsplatser ligger på öarna som nämns i rubriken utbredning och under historisk tid har bon dokumenterats på det antakriska fastlandet. Boet är antagligen en upp till en meter djup jordhåla eller en större bergsspricka. För att undvika fiender lämnar Antarktisvalfågel boet under natten. Arten jagas bland annat av sydpolslabb och på öar där råttor och tamkatter introducerades kan de äta fågelns ägg.[5]
Status och hot redigera
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] Den är fortfarande mycket talrik med en uppskattad världspopulation på cirka 50 miljoner individer.[1]
Noter redigera
- ^ [a b c d e] Birdlife International 2012 Pachyptila desolata Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
- ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
- ^ Harrison, Peter. Seabirds of the World: A Photographic Guide. Princeton University Press, Princeton, New Jersey, 1987, ISBN 0-691-01551-1
- ^ [a b c] Riffenburgh, Beau (2007). ”Antarctic prion”. Encyclopedia of the Antarctic. "1". Taylor & Francis. sid. 77-78
- ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2017. IOC World Bird List (v 7.3). doi : 10.14344/IOC.ML.7.3.
- ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör Pachyptila desolata.
Wikispecies har information om Pachyptila desolata.
