Antarktisvalfågel

fågelart i familjen liror

Antarktisvalfågel[2] (Pachyptila desolata) är en fågel i familjen liror inom ordningen stormfåglar.[3] IUCN kategoriserar arten som livskraftig.[1]

Antarktisvalfågel
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Pachyptila desolata -South Atlantic -flying-8-crop1.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningStormfåglar
Procellariiformes
FamiljLiror
Procellariidae
SläktePachyptila
ArtAntarktisvalfågell
P. desolata
Vetenskapligt namn
§ Pachyptila desolata
Auktor(Gmelin, 1789)
Synonymer
Antarktisk valfågel
Hitta fler artiklar om fåglar med

UtseendeRedigera

Med en vingspann av cirka 65cm och en vikt av 150 till 160g är arten en medelstor valfågel. Ovansidan är fläckig gråblå och undersidan har en vitaktig färg. Typiskt är en svartaktig sick-sack-linje på vingarnas ovansida som bildar ett M, betraktad över hela vingspannen. Huvudets topp och framsida är likaså blågrå förutom en svartgrå fläck nedanför varje öronöppning.[4]

Utbredning och systematikRedigera

Antarktisvalfågel delas in i tre underarter:[3]

Arten behandlas ofta istället som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i underarter.[5][6]

EkologiRedigera

Individerna hittas ensam, i mindre flockar eller i stora svärm med några tusen medlemmar. Antarktisvalfågel är en av de tre arter från släktet Pachyptila som silar havsvattnet efter föda med hjälp av lameller i näbben. Så fångar arten små kräftdjur och annan zooplankton. Större byten som fiskar och bläckfiskar fångas på vanlig sätt med näbben. Under jakten kan arten dyka till tre meters djup. Jämförd med andra stormfåglar är synen mindre bra utvecklad men luksinnet är utmärkt.[4]

Artens häckningsplatser ligger på öarna som nämns i rubriken utbredning och under historisk tid har bon dokumenterats på det antakriska fastlandet. Boet är antagligen en upp till en meter djup jordhåla eller en större bergsspricka. För att undvika fiender lämnar Antarktisvalfågel boet under natten. Arten jagas bland annat av sydpolslabb och på öar där råttor och tamkatter introducerades kan de äta fågelns ägg.[4]

Status och hotRedigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] Den är fortfarande mycket talrik med en uppskattad världspopulation på cirka 50 miljoner individer.[1]

NoterRedigera

  1. ^ [a b c d e] Birdlife International 2012 Pachyptila desolata Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2016) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter Arkiverad 18 oktober 2014 hämtat från the Wayback Machine., läst 2016-02-10
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ [a b c] Riffenburgh, Beau (2007). ”Antarctic prion”. Encyclopedia of the Antarctic. "1". Taylor & Francis. sid. 77-78 
  5. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2017. IOC World Bird List (v 7.3). doi : 10.14344/IOC.ML.7.3.
  6. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.

Externa länkarRedigera