Anne Hidalgo

Fransk politiker, borgmästare i Paris

Anne Hidalgo, född 19 juni 1958 i San Fernando, Cádiz i Spanien, är en fransk politiker. Hon är borgmästare i Paris sedan 2014 och tillhör Socialistiska partiet.

Anne Hidalgo

Anne Hidalgo i februari 2014.

Paris borgmästare
Maire de Paris
Mandatperiod
2020−2026
Innehar befattningen
Tillträdde befattningen 
5 april 2014
Omvald
3 juli 2020[1]
Företrädare Bertrand Delanoë, PS

Kommunfullmäktige i Paris
Conseillère de Paris
Mandatperiod
2020−2026
Innehar befattningen
Tillträdde befattningen 
18 mars 2001
Omvald
16 mars 2008, 30 mars 2014, 28 juni 2020[1]
President Bertrand Delanoë, PS
(2001 − 2014)
Hon själv
(2014 − )
Valkrets Paris XVe
(2001 − 2020)
Paris XIe
(sedan 2020)

Förste vice borgmästare i Paris
Première adjointe au maire de Paris
Tid i befattningen
25 mars 2001–5 april 2014[1]
President Bertrand Delanoë, PS
Företrädare Jacques Dominati, UMP
Efterträdare Bruno Julliard, PS

Förste vice-president för Paris metropolregion
Première vice-présidente de la métropole du Grand Paris
Mandatperiod
2020−2026
Innehar befattningen
Tillträdde befattningen 
22 janvier 2016
Omvald
20 juli 2020[1]
President Patrick Ollier, LR
Företrädare ämbetet inrättades

Fullmäktige för Paris metropolregion
Conseillère métropolitaine de Paris
Mandatperiod
2020−2026
Innehar befattningen
Tillträdde befattningen 
15 december 2015
Omvald
28 juni 2020[1]
President Patrick Ollier, LR

Regionfullmäktige i Île-de-France
Conseillère régionale d'Île-de-France
Tid i befattningen
2 april 2004–10 april 2014[1]
President Jean-Paul Huchon, PS
Valkrets Paris

Född Ana María Hidalgo Aleu
19 juni 1959 (62 år)
San Fernando, Spanien
Nationalitet spansk (1959−1973 samt 2003− )
fransk (1973− )
Politiskt parti Parti socialiste, PS
Utbildning Filosofie magister (Maîtrise de sciences sociales du travail), forskningsförberedande examen i arbetsrätt och fackliga rättigheter (DEA de droit social et syndical)[2]
Alma mater Université Jean-Moulin-Lyon-III
Université Paris-Nanterre
Yrke Arbetsinspektör
Inspectrice du travail
Make ett tidigare äktenskap[3]
Jean-Marc Germain (sedan juni 2004)[2]
Barn Matthieu (1986), Elsa (1988), Arthur (2002)[2]
Namnteckning Anne Hidalgos namnteckning
Webbplats Officiell webbplats

BiografiRedigera

UppväxtRedigera

Familjen Hidalgo lämnade Spanien 1961, till följd av faderns motstånd mot Francodiktaturen, två år efter Ana Hidalgos födelse. Hon växte upp i ett arbetarkvarter i Lyon, och 25 juli 1973 naturaliserades familjen och fick franskt medborgarskap. I samband med bytet ändrades också namnformen från Ana till Anne Hidalgo.[3]

YrkeslivRedigera

Efter studier inom arbetsvetenskap och arbetsrätt inledde Hidalgo sin yrkeskarriär som arbetsinspektör vid Arbetsmarknadsinspektionen, l*Inspection de travail.[2] Jobbet fanns i Parisregionen, och Hidalgo flyttade till Paris XVe[4], ett område som hon senare kom representera som politiker. Arbetsmarknadsinspektionen hade ett brett uppdrag att kontrollera att arbetsgivare efterlever lagstiftning inom arbetsmarknadsområdet, samt ingångna kollektivavtal. Hidalgo blev en av de yngsta inspektörerna, och hon tjänstgjorde 1984−1993. De två sista åren var hon verksam som direktör för det institut som utbildar arbetsinspektörer.[3] Från 1993 arbetade hon vid arbetsmarknadsministeriet (Ministère du Travail) med frågor kring yrkesutbildning. Åren 1995−1996 var hon utsänd till Internationella arbetsorganisationen, ILO, i Genève, innan hon för en kortare period arbetade med personalfrågor i ett privat företag.[2]

Hidalgo blev medlem i det franska socialistpartiet 1994,[3] och med början 1997 arbetade hon i en rad funktioner som politisk tjänsteman. Från 1997 ingick hon i arbetsmarknadsministern Martine Aubrys stab, där hon bland annat var politiskt sakkunnig för Nicole Péry, statssekreterare för kvinnors rättigheter och yrkesutbildning. År 2000 bytte Hidalgo ministerium och bkev tekniskt sakkunnig till justitieminister Marylise Lebranchu.[2][3]

Lokalpolitiker i ParisRedigera

I samband med kommunalvalen 2001 kandiderade Anne Hidalgo till kommunfullmäktige i Paris XVe, med stöd av Martine Aubry, dåvarande partisekreterare François Hollande och socialisternas huvudkandidat till borgmästarposten Bertrand Delanoë. Hon toppade valsedeln i sin valkrets, och trots att socialisterna förlorade mot högerpartiet i arrondisementet valdes hon in i kommunfullmäktige. Bertrand Delanoë tillträdde som ny borgmästare och ville satsa på jämställdhet. Han valde Anne Hildago som sin förste vice borgmästare och gav henne ansvar för jämställdhet. Hon fick även uppdraget att se över parisbornas tillgång till kommunala tjänster, en portfölj som på många sätt berör de kommunanställdas arbetsförhållanden.[3][1]

Under de kommande åren blev Hidalgo socialistpartiets talesperson för yrkesutbildning (2000), innan hon fick det prestigefyllda uppdraget att vara talesperson för kulturfrågor (2003). Vid regionvalen 2004 valdes hon som regionfullmäktige i île-de-France, ett uppdrag som hon behöll ända tills hon tillträdde som borgmästare för Paris.[3]

Vid kommunalvalen 2008 valdes Hidalgo om och fick förnyat förtroende av Delanoë som förste vice borgmästare. Den här gången fick hon ansvar för samhällsplanering och arkitektur.[1]

Paris borgmästareRedigera

Redan i september 2012 meddelade Anne Hidalgo att hon tänkte kandidera till borgmästare vid kommunalvalen 2014.[3] Den 30 mars 2014 valdes hon till Paris borgmästare; hon efterträdde Bertrand Delanoë och blev den första kvinnan på posten.[5][1] Hon erhöll 54,3 procent av rösterna, medan hennes motkandidat Nathalie Kosciusko-Morizet fick 45,7 procent.[6]

Hidalgo omvaldes för en andra mandatperiod under de franska kommunalvalen 2020, med 48,4 procent av rösterna i den andra valomgången. Hon ställdes då mot Rachida Dati (LR), som fick 35,62 procent av rösterna, och Agnès Buxyn (LREM) med 13,56 procent.[7] Till följd av coronapandemin var dock röstdeltagandet mycket lågt. Med 36,68 procent var valdeltagandet det lägsta sedan kommunalval infördes i Paris 1977.[8]

Politisk inriktningRedigera

Hidalgos politik för staden Paris har haft ett fokus på hållbara transporter, med begränsning av biltrafik och äldre fordon, utbyggnad av spårvagnslinjer och cykelbanor samt sänkta priser i kollektivtrafiken för barn, unga och funktionshindrade. Under Hidalgos borgmästarskap har Paris också tagit hem Sommar-OS 2024.[9]

KällorRedigera

  1. ^ [a b c d e f g h i] ”Anne Hidalgo, Maire de Paris” (på franska). Officiell webbsida för Maire de Paris. https://www.paris.fr/pages/anne-hidalgo-2252. Läst 16 maj 2021. 
  2. ^ [a b c d e f] ”Anne Hidalgo” (på franska). L'Internaute.fr. Arkiverad från [www.linternaute.com/biographie/anne-hidalgo/ originalet] den 12 juni 2018. https://web.archive.org/web/20180612162253/www.linternaute.com/biographie/anne-hidalgo/. Läst 16 maj 2021. 
  3. ^ [a b c d e f g h] Focraud, Arnaud (31 mars 2014). ”Qui est la première femme à diriger Paris?” (på franska). Le Journal de Dimanche. https://www.lejdd.fr/Politique/Hidalgo-portrait-de-la-premiere-femme-a-diriger-Paris-659463. Läst 16 maj 2021. 
  4. ^ ”Anne Hidalgo” (på franska). gala.fr. https://www.gala.fr/stars_et_gotha/anne_hidalgo#nav-bio. Läst 16 maj 2021. 
  5. ^ ”Socialistisk borgmästare i Paris”. DN.se. 30 mars 2014. https://www.dn.se/nyheter/varlden/socialistisk-borgmastare-i-paris/. Läst 16 maj 2021. 
  6. ^ Tournier, Pascale (30 mars 2014). ”Municipales à Paris: Anne Hidalgo savoure "d'être la première femme maire de Paris"” (på franska). L'Express. http://www.lexpress.fr/actualite/politique/elections/municipales-a-paris-anne-hidalgo-savoure-d-etre-la-premiere-femme-maire-de-paris_1504630.html. Läst 16 maj 2021. 
  7. ^ Cosnard, Denis (29 juni 2020). ”Municipales 2020: Paris tenu pour Anne Hidalgo” (på franska). Le Monde. https://www.lemonde.fr/politique/article/2020/06/29/municipales-2020-paris-tenu-pour-anne-hidalgo_6044527_823448.html. Läst 16 maj 2021. 
  8. ^ Louvet, Simon (29 juni 2020). ”Municipales: Le record historique däabstention battu a Paris. Seulement 36,68 % de participation.” (på franska). www.actu.fr. https://actu.fr/ile-de-france/paris_75056/municipales-le-record-historique-d-abstention-battu-a-paris-seulement-36-68-de-participation_34595715.html. Läst 16 maj 2021. 
  9. ^ Blondet Eliot (1 januari 2020). ”Anne Hidalgo, Biographie” (på franska). vanityfair.fr. https://www.vanityfair.fr/pouvoir/politique/articles/anne-hidalgo-biographie/79011. Läst 16 maj 2021. 

Externa länkarRedigera