Angöring eller angöra innebär som sjöfartsterm att med pejling eller annan navigationsmetod bestämma fartygets position när det närmar sig ett kustavsnitt. Det kallas också att man ”får” eller ”tar landkänning”.[1]

Uttrycket angöra används också ibland vardagligt som synonymt med att lägga till vid en kaj eller brygga. Trots att denna betydelse finns belagd sedan 1800-talet[2] anses detta språkbruk idag ändå felaktigt som navigationsterm.[3] Rikstermbanken accepterar angöringsplats som benämning på en plats där ett fartyg "angör" i denna mening, men rekommenderar att man i stället använder termen förtöjningsplats.[4]

Angöring i övrig betydelse redigera

I modern svenska förekommer även "angöring" på land. Ett kortvarigt uppehåll med ett fordon exempelvis för på- och avstigning kallas angöring; detta gäller i svensk lagstiftning (men inte i finländsk)[5] också när man stannar för lastning eller lossning. Speciella hållplatser för bussar och taxi m.m. kan kallas angöringsplatser[6].

Termerna förekommer också i byggnadstekniska sammanhang.[7][8]


Källor redigera