Andrej Gromyko

belarusisk diplomat och politiker

Andrej Andrejevitj Gromyko, född 18 juli 1909 nära Gomel i guvernementet Mogiljov i Kejsardömet Ryssland, död 2 juli 1989 i Moskva, var en sovjetisk (vitrysk) diplomat och politiker. Han var utrikesminister 1957–1985 och officiell statschef 1985–1988.

Andrej Gromyko
Andrei Gromyko at Conference on Security and Cooperation in Europe.jpg
Född18 juli (5 juli enl. g. s.) 1909
Staryja Hramyki nära Gomel, Kejsardömet Ryssland (i nuvarande Belarus)
Död2 juli 1989 (79 år)
Moskva, Sovjetunionen
BegravdNovodevitjekyrkogården
MedborgarskapSovjetunionen
Utbildad vidBelarus statliga ekonomiska universitet Arbcom ru editing.svg
SysselsättningPolitiker[1], nationalekonom, diplomat[1], memoarförfattare
Befattning
Sovjetunionens ambassadör i USA (1943–)
Rysslands ständige representant i FN (1946–1948)
Sovjetunionens ambassadör i Storbritannien (1952–)
Første visepresident i Sovjetunionen (1983–1985)
Ordförande i presidiet för Sovjetunionens högsta sovjet (1985–1988)
Politiskt parti
Sovjetunionens kommunistiska parti (–)
MakaLidija Gromyko
BarnEmilija Gromyko
Anatolij Gromyko (f. 1932)
SläktingarRaisa Gorbatjova
Utmärkelser
Se lista
Redigera Wikidata

BiografiRedigera

Gromyko föddes i nuvarande Vitryssland där hans föräldrar var jordbrukare. Han anställdes vid sovjetiska utrikesministeriet 1939 och var ambassadör i Washington, D.C. 1943–1946. Under andra världskriget deltog Gromyko i konferenserna i Teheran, Jalta och Potsdam. Han var FN-ambassadör 1946–1949 och utövade under denna tid Sovjetunionens veto 26 gånger i Säkerhetsrådet, vilket gav honom namnet "Mr Njet". Därefter var han vice utrikesminister 1949–1952 och 1953–1957 samt ambassadör i London 1952–1953. Han var utrikesminister åren 1957–1985 och var därmed en central aktör under Kubakrisen 1962 och under nedrustningsförhandlingarna på 1970-talet, till exempel ABM-avtalet, SALT I och II. Från 1973 var han medlem av politbyrån.

Det var Gromyko som formellt nominerade Michail Gorbatjov till partichef för kommunistpartiet 1985. Samtidigt utnämndes Gromyko till ordförande i presidiet för Sovjetunionens högsta sovjet, en titel som innebar att han var Sovjetunionens statschef. År 1988 gjorde Gorbatjov en drastisk ommöblering i partitoppen, och tvingade veteranen Gromyko att gå i pension.

Under sin långa politiska karriär tjänade Gromyko alla Sovjetunionens ledare utom Lenin.

UtmärkelserRedigera

Denna lista hämtas från Wikidata. Informationen kan ändras där.

KällorRedigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Andrei Gromyko, 11 december 2008.

NoterRedigera

  1. ^ [a b] Gemeinsame Normdatei, läst: 25 juni 2015, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c d e f g h i j] hämtat från: ryskspråkiga Wikipedia.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] hämtat från: ryskspråkiga Wikipedia.[källa från Wikidata]

Externa länkarRedigera

Företrädare:
Dmitrij Sjepilov
Sovjetunionens utrikesminister
19571985
Efterträdare:
Eduard Sjevardnadze
Företrädare:
Konstantin Tjernenko
Sovjetunionens statschef
19851988
Efterträdare:
Michail Gorbatjov