Anderz Harning
Anderz Harning, egentligen Karl Anders Harning, född 4 april 1938 i Stocka i Harmångers församling i Gävleborgs län, död 23 april 1992 i Landvetters församling i Härryda kommun[1] i Västra Götalands län, var en svensk samhällsdebattör, journalist, litteraturkritiker och författare, känd från radio och TV, bland annat som sommarpratare. Han skrev bland annat manus till dockteater i samarbete med Marionetteatern, där han även agerade som dockspelare.[2]
| Anderz Harning | |
| Född | 4 april 1938 Stocka i Harmångers socken, Hälsingland |
|---|---|
| Död | 23 april 1992 (54 år) Landvetter, Härryda kommun |
| Yrke | Journalist, författare |
| Nationalitet | Svensk  |
| Språk | Svenska |
BiografiRedigera
Harning föddes som son till skeppsmäklaren Hjalmar Harning (född 18 februari 1903 i Harmånger, död 3 september 1985) och Margit Anna Elvira Westling (född 16 april 1911 i Hudiksvall[3], död 7 september 1941). Fadern gifte sig 20 februari 1943 med Greta Harning,[4] född Ingrid Margareta Vilhelmina Magnsjö i Uppsala domkyrkoförsamling 19 maj 1914[5], död 21 januari 2009. Harnings styvmor var medlem i Riksföreningen Sverige-Tyskland[6] och förblev under hela sitt liv starkt kritisk till Anderz Harning.[4]
Harning växte delvis upp i Hudiksvall och inledde studier vid latinlinjen på Hudiksvalls högre allmänna läroverk. Han lämnade emellertid studierna efter ett år och gick till sjöss.[7] Harning skildrade tidigt maktmissbruk och svågerpolitik i främst de politiska leden. Hans kåserier häcklade ofta översittare och makthavare, och han var en stor kritiker av det byråkratiska samhället.
Harnings alter ego Johan Torberg framträdde första gången i romanen Tidningslorden, som var ett försök till uppgörelse med G-P-koncernen som på 1970-talet hade skaffat sig en mycket stark ställning på den göteborgska tidningsmarknaden. Harning upplevde att dominansen gick ut över åsiktsbildningen och debattklimatet. I boken Skatteindrivarens död ville han göra upp med den svenska byråkratin i allmänhet och skattebyråkratin i synnerhet. Harning hade själv fått avdrag underkända av skattemyndigheten.[7]
I sina självbiografiska romaner Stålbadet och Asfåglarna speglade han sin uppväxt i det nazistiska hemmet i Stocka[2]. Dessa romaner gav stoffet till TV-filmen Ondskans år (1987).[8]
Anderz Harning var en av grundarna av Hälsinge Akademi år 1988.[9] Han avled i sviterna av ett benbrott efter ett fall.[2]
BibliografiRedigera
- 1961 – Fridagar (politisk roman)
- 1963 – De andra
- 1964 – De maktlösa
- 1965 – Inte vända om
- 1965 – Bara en far?
- 1968 – Prag – våldtagen stad 21-22 augusti 1968
- 1968 – Kommentar till Höss 1968 (roman)
- 1972 – Stålbadet (självbiografisk roman)
- 1974 – Asfåglarna (självbiografisk roman)
- 1975 – Gerilla
- 1976 – De svarta nattfjärilarnas månad
- 1977 – Tidningslorden
- 1978 – Mannen som flöt omkring i Söderhavet (anteckningar och notiser från en resa)
- 1981 – En skatteindrivares död (en svart fars)
- 1982 – Mogadondalen (roman)
- 1989 – Varning Harning – Sverige, Sverige fosterland
- 1993 – Harnings bästa droppar (Anderz Harnings kåserier i Dagens Nyheter med förord av Ingemar Unge och slutord och foto av Jonas Sima)
Priser och utmärkelserRedigera
ReferenserRedigera
NoterRedigera
- ^ Sveriges dödbok 1901–2009 (DVD)
- ^ [a b c] Gunilla Kindstrand i Gefle Dagblad 22 april 2012: Vem minns Harnings röst i dag?, läst 5 oktober 2019
- ^ Sv. Bef. 1940, Sv. Bef. 1985
- ^ [a b] Det gamla Göteborg: Anderz Harning, läst 5 oktober 2019
- ^ Sv. Bef 1950, Sv. Bef 1985
- ^ Tobias Hübinette: Riksföreningen Sverige-Tyskland: 5689 medlemmar 1938-42, läst 5 oktober 2019
- ^ [a b] Claes Sundelin i Gefle Dagblad 23 april 2012: Harning, spriten och böckerna, läst 5 oktober 2019
- ^ Anderz Harning på Svensk Filmdatabas
- ^ Hälsinge Akademi - historia
WebbkällorRedigera
- Harning, K Anderz i Vem är det, sid 445, 1985
- Anderz Harning - minnessida
Externa länkarRedigera
Denna artikel behöver bilder. Har du en passande fri bild får du gärna ladda upp den.