Öppna huvudmenyn

Anders Olsson (författare)

svensk författare och litteraturvetare

Anders Olsson, född 19 juni 1949 i Huddinge, är en svensk författare, professor i litteraturvetenskap (vid Stockholms universitet), kritiker, samt förutvarande medredaktör för tidskriften Kris.

Anders Olsson
Anders Olsson på Bokmässan i Göteborg 2018.
Anders Olsson på Bokmässan i Göteborg 2018.
Född19 juni 1949 (69 år)
Huddinge, Stockholms län
YrkeFörfattare, litteraturvetare
NationalitetSverige Sverige
SpråkSvenska
Verksam1981
Make/makaAgnes Monus
Anders Olsson utanför Svenska Akademien den 20 april 2018 efter att Sara Danius avgått och han utsetts till tillfällig ständig sekreterare.
För liknande namn, se Anders Olsson.

Olsson invaldes i Svenska Akademien 22 februari 2008 och tog sitt inträde 20 december samma år på stol nr 4. Den 13 april 2018 utsågs han till tillfällig ständig sekreterare efter att Sara Danius avgått.

Innehåll

BiografiRedigera

Anders Olsson är son till stadsarkivarien i Västerås, fil. dr Sven Olsson och folkskolläraren Signe Johansson. Han har studerat nordiska språk, litteraturhistoria och filosofi. I slutet av 1970-talet var han med och startade tidskriften Kris och har sedan dess varit verksam som kritiker. År 2004 blev han professor i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet. Hans forskning har rört diktare som Gunnar Ekelöf och Gunnar Björling samt den moderna litteraturens utveckling. Han har givit ut flera diktsamlingar. 2008 invaldes han i Svenska Akademien.[1]

Anders Olsson är gift med konstnären Agnes Monus.

Kritiker och debattörRedigera

Våren och försommaren 1988 initierade Anders Olsson och Horace Engdahl en debatt om filosofen Martin Heidegger. Olsson och Engdahl skrev tillsammans tre inlägg i debatten i Dagens Nyheter.[2] De båda var under 80-talet framträdande i redaktionen för tidskriften Kris och sågs som banérförare för en ny och kontroversiell generation kritiker. Olsson gör redan i Den okända texten (1987), som är en initierad översikt av delar av den "postmodernistiska" idétradition som han hade identifierats med, i sak starka reservationer mot den amoralism och den okritiska vurm för vissa sidor hos Nietzsche och Michel Foucault som hade varit vanliga tidigare under 1980-talet (och skulle förbli det långt senare), framförallt deras tendenser att hävda att "sanning" aldrig är annat än en spegling av den tillfälliga makten. Denna kritik kan ses som ett förspel till diskussionen om Heidegger.

BibliografiRedigera

  • 1981Mälden mellan stenarna (essäsamling)
  • 1983Ekelöfs nej (doktorsavhandling)
  • 1984Intertextualitet
  • 1984Dagar, aska
  • 1986De antända polerna
  • 1987Den okända texten
  • 1988Bellerofontes resa
  • 1991Solstämma
  • 1992Den andra födan (tillsammans med Daniel Birnbaum)
  • 1993Det vita
  • 1995Ekelunds hunger
  • 1995Att skriva dagen
  • 1997Gunnar Ekelöf
  • 1998Ett mått av lycka
  • 2000Läsningar av intet
  • 2006Skillnadens konst
  • 2010men så oändligt lätt att svara dig
  • 2011Ordens asyl
  • 2013Vad är en suck? En essä om Erik Johan Stagnelius
  • 2015Tankar om läsning

Priser och utmärkelserRedigera

KällorRedigera

  1. ^ ”Anders Olsson”. Svenska Akademien. https://www.svenskaakademien.se/svenska-akademien/de-aderton/stol-nr-4-anders-olsson. 
  2. ^ Olsson, Anders & Engdahl, Horace. Filosofins stora skandal : Om Martin Heidegger och nazismen. Dagens Nyheter. 1988-03-20

Externa länkarRedigera