Wikipedia

Anders Hasselbohm

Per Anders Erik Hasselbohm, född 20 maj 1944, är en svensk journalist, debattör och författare.

Anders Hasselbohm
Anders Hasselbohm 2014.
Anders Hasselbohm 2014.
Född20 maj 1944 (79 år)
YrkeJournalist, författare
Noterbara verkUbåtshotet – en kritisk granskning av ubåtsskyddskommissionens rapport (1984)
PriserStora Journalistpriset 1976
MakaTatiana Hasselbohm

Han är bland annat känd för sin kritiska journalistik om den officiella synen på ubåtskränkningarna vid Hårsfjärden 1982 och för sina artiklar om tecknen på att apartheidregimen i Sydafrika kan ha varit skyldig till mordet på Olof Palme.

Efter kortare perioder som reporter på lokaltidningar som Arboga Tidning, VLT, Nerikes Allehanda och Eskilstuna-Kuriren och på Expressen anställdes Hasselbohm 1969 vid Åhlen & Åkerlunds Förlag där han bland annat var reporter på Vecko-Journalen och tidningen SE.

Rapportering från inbördeskrigets Libanon redigera

1976 belönades Hasselbohm med Stora journalistpriset för sin rapportering från inbördeskriget i Libanon och belägringen av det palestinska flyktinglägret Tel al Zaatar[1]. Hans rapportering och intervjuerna med den instängda och svårt skadade svenska sjuksköterskan Eva Ståhl-Hammad fick också stor internationell uppmärksamhet.[2][3][4][5][6][7][8]

1980 anställdes Hasselbohm som utrikesreporter på Dagens Industri och var under sjutton år på tidningen bland annat dess Mellanöstern-korrespondent 1985–1989 och Oslo-korrespondent 1989–1992.

Ubåtsdebatten redigera

Hasselbohm var med start 1983 med sina artiklar i DI den förste som med stöd av svenska och västliga civilmilitära och militära källor hävdade att det fanns inblandning av västubåtar i stället för sovjetiska ubåtar när Sverige jagade undervattensfarkoster vid Hårsfjärden i oktober 1982. Två år senare publicerades hans bok Ubåtshotet – en kritisk granskning av ubåtsskyddskommissionens rapport[9]. Den väckte stor uppmärksamhet och mötte motstånd då uppgifterna vid den tiden starkt gick emot den etablerade uppfattningen om händelseförloppet. Hasselbohm debatterade vid den tiden flera gånger frågan med bland annat Carl Bildt i artiklar i Dagens Nyheter[10][11] , Svenska Dagbladet [12][13] och Aftonbladet[14].

Bildt som då satt i riksdagen för moderaterna och som varit en av ledamöterna i ubåtsskyddskommissionen skrev under denna debatt om Hasselbohm:

”Hans källor är grumliga, hans intentioner ovederhäftiga och hans slutsatser alldeles felaktiga. Det enda som är någorlunda klart är motiven. Att misstänkliggöra.”[15]

Långt senare har flera av Hasselbohms uppgifter fått stöd bland andra av ambassadören Mathias Mossberg, huvudsekreterare i 2001 års ubåtsutredning, i dennes debattartiklar och i boken I mörka vatten[16] och genom professor Ola Tunanders forskning. Tunander skriver bland annat i sin bok Hårsfjärden - Det hemliga ubåtskriget mot Sverige[17]:

”När händelserna vid Hårsfjärden inträffade var det inga akademiska forskare, inga författare och bara en journalist - Anders Hasselbohm – som skrev om västubåtar. Hasselbohm föreföll ha bra källor, men ingen var beredd att säga någonting offentligt – utom förre arméchefen generallöjtnant Nils Sköld”.

Det Tunander syftade på var en intervju med Sköld som Anders Hasselbohm gjorde i Dagens Industri i december 1987. Där redovisade Sköld att han vid en dragning hos ÖB kort tid efter Hårsfjärdenincidenten fått höra om att en skadad ubåt eskorterad av en annan ubåt gått ut genom Öresund i undervattensläge[18]. Uppgiften om denna utpassering som indikerade att Hårsfjärden kan ha handlat om västliga ubåtar hade varit ett viktigt inslag i Hasselbohms bok som kommit tre år tidigare.

Svante Nycander som var chefredaktör på Dagens Nyheter under 80-talet menade i en artkel på DN Debatt 2009 att Anders Hasselbohm som gått mot strömmen utsatts för orättvis kritik. Nycander skrev att han själv vid tiden för ubåtsjakterna varit kritisk mot den officiella militära ståndpunkten i frågan, men inte trott att den varit uttryck för en avsikt att vilseleda. Det hade visat sig att det var värre än han trodde, menade han nu i efterhand och skrev: "Att höga militärer medvetet undanhöll bevisning av stor vikt får marken att gunga under fötterna."[19]

Raoul Wallenberg redigera

Hasselbohm forskade i slutet av 1970-talet och början av 1980-talet i fallet Raoul Wallenberg och publicerade nya uppgifter i både Vecko-Journalen och Aftonbladet. 1983 bidrog Hasselbohm med ett slutkapitel om sina efterforskningar om Wallenberg i en nyutgivning av en bok om den försvunne svenske diplomaten som utkommit 1949 men under mystiska omständigheter försvunnit från bokhandelsdiskarna, Vad hände i Budapest?, skriven av Wallenbergs nära medarbetare på legationen i Ungern, Lars G:son Berg, Nyutgåvan med Hasselbohms tillägg kom ut under titeln Boken som försvann - Vad hände i Budapest?[20]. Boken publicerades också i USA[21].

Övriga böcker redigera

Hasselbohm har också publicerat tre böcker för barn i 9-årsåldern med eget foto: Yasin, palestinier[22], Michelle, engelska[23] och Michael, kenyan[24].

Han har vidare skrivit resehandboken Libanon, Syrien, Jordanien[25] samt skriften Två röster: En introduktion till Mellanösternkonflikten[26].

Han medverkar också med ett kapitel om landet Libanon i kokboken om libanesiska maträtter, Mat för gudar[27].

Sveriges konflikt med apartheidregimen i Sydafrika redigera

Hasselbohm har bedrivit en omfattande forskning om hur Sverige bekämpade den dåvarande apartheidregimen i Sydafrika och hur regimen där bland annat svarade genom att sända agenter mot Sverige och det svenska agerandet, både inne i Sydafrika (svenska legationen), till främmande länder och till Sverige. Han publicerade en serie artiklar i ämnet i Aftonbladet 1994 [28][29][30][31][32] och har senare återkommit till ämnet i samma tidning[33][34][35][36][37][38][39][40]. Han har också skrivit om frågan i Tidningen Vi[41][42][43][44][45]. Innehållet i dessa har utgjort grund för både Hasselbohms egna, medias och utredares tankar kring huruvida den sydafrikanska apartheidregimen kan vara skyldig till mordet på statsminister Olof Palme.

Referenser redigera

  1. ^ ”Reportage från flyktinglägret Tel al Zataar - Stora Journalistpriset”. www.storajournalistpriset.se. https://www.storajournalistpriset.se/bidrag/reportage-fran-flyktinglagret-tel-al-zataar. Läst 18 mars 2019. 
  2. ^ Anders Hasselbohm (5 augusti 1976). ”Det dramatiska meddelandet från Eva Ståhl i det omringade lägret Tel al Zataar, till Anders Hasselbohm, SE:s reporter i Beirut: Mitt barn dör!” Tidningen Se.
  3. ^ Anders Hasselbohm (12 augusti 1976.) ”Eva Ståhl med SE:s Anders Hasselbohm i en ambulans efter räddningen ur Tel al Zataar: Jag lever!” Tidningen Se.
  4. ^ Anders Hasselbohm (19 augusti 1976). ”Jag förlorade allt i lägret: Här dog min man och mitt barn!”
  5. ^ Anders Hasselbohm (26 augusti 1976). ”Plötsligt var vi instängda i helvetet!” Tidningen Se.
  6. ^ Anders Hasselbohm (2 september 1976). ”Räddad – men jag kände ingen glädje!” Tidningen Se.
  7. ^ Anders Hasselbohm (7 september 1976). ”Röda Korsets sjukhus i Beirut saknar vatten, i taket hänger spindelväv: Här har 3 000 svårt sårade räddats till livet”. Tidningen Se.
  8. ^ Anders Hasselbohm (29 december 1976). ”Eva Ståhl . En av 30 000 människor i helvetet”. Tidningen Se.
  9. ^ Hasselbohm, Anders (1984). Ubåtshotet : en kritisk granskning av Hårsfjärdenincidenten och Ubåtsskyddskommissionens rapport. Prisma. ISBN 9151817977. OCLC 12378340. https://www.worldcat.org/oclc/12378340. Läst 18 mars 2019 
  10. ^ Anders Hasselbohm (23 maj 1984). ”Fanns alla fakta på bordet? Kommissionens ledamöter måste ta sin hand ifrån de delar av rapporten de idag inte kan stå för”. Dagens Nyheter.
  11. ^ Anders Hasselbohm (2 februari 1992) ”Undervattensspionage godtogs – USA fick svensk hjälp att placera ut elektronisk avlyssningsutrustning i Östersjön hävdar Anders Hasselbohm." Dagens Nyheter.
  12. ^ Anders Hasselbohm (9 juni 1984). ”Anders Hasselbohm svarar Carl Bildt om ubåtsskyddskommissionens betänkande – Överlät åt militären att fritt lägga pussel”. Svenska Dagbladet.
  13. ^ Anders Hasselbohm (3 juli 1984). ”Sista orden om ubåtshotet". Svenska Dagbladet.
  14. ^ Anders Hasselbohm (15 februari 1985). ”Landsfadern – skulle ni våga kalla Erlander för en säkerhetspolitisk katastrof?” Aftonbladet.
  15. ^ Carl Bildt (18 juni 1984). "Hasselbohm vill misstänkliggöra". Svenska Dagbladet.
  16. ^ Mathias Mossberg (2009). I mörka vatten. Förord av Henning Mankell. Leopard förlag. ISBN 978-91-7343-252-8
  17. ^ Tunander, Ola (2001). Hårsfjärden: det hemliga ubåtskriget mot Sverige. Norstedts. Sid 234. ISBN 9113010387
  18. ^ Anders Hasselbohm (16 december 1987), "Fem år och två månader efter Hårsfjärden kommer bekräftelsen: Skadad ubåt smög ut genom Öresund". Dagens Industri.
  19. ^ Nycander, Svante (4 juli 2009). ”Militären vilseledde regeringen om ubåtar”. Dagens Nyheter. Arkiverad från originalet den 23 april 2018. https://web.archive.org/web/20180423012816/https://www.dn.se/debatt/militaren-vilseledde-regeringen-om-ubatar/. Läst 24 juli 2021. 
  20. ^ Berg, Lars G:son (1983). Vad hände i Budapest? Boken som försvann. Med efterskrift av Anders Hasselbohm. Textab 1983. ISBN 91-85516-08-2
  21. ^ Berg, Lars G:son (1990). The Book that Disappeared - What Happened in Budapest. Vantage Press ISBN 978-0533081400
  22. ^ Hasselbohm, Anders (1978). Yasin, palestinier. Natur och kultur ISBN 91-27-63210-5
  23. ^ Hasselbohm, Anders (1979). Michelle, engelska. Natur och kultur ISBN 91-27-63214-8
  24. ^ Hasselbohm, Anders (1981). Michael, kenyan. Natur och kultur ISBN 91-27-63212-1
  25. ^ Hasselbohm, Anders (1974). Libanon, Syrien, Jordanien. Generalstabens litografiska anstalt.
  26. ^ Hasselbohm, Anders (1986). Två röster : Zvi Singer - Ibrahim Seif : en introduktion till Mellanösternkonflikten. Sveriges Kyrkliga Studieförbund ISBN 91-86120-42-5
  27. ^ Donald Boström (red. och författare/fotograf), Pelle Berglund (matfoton), Anders Hasselbohm, medförfattare: Mat för gudar. Wahlström & Widstrand 2003. ISBN 91-46-20341-9.
  28. ^ Anders Hasselbohm (28 juli 1994). Sveriges hemliga krig mot apartheid. Aftonbladet.
  29. ^ Anders Hasselbohm (29 juli 1994). ”Sydafrikas spion blev svenskens högra hand”. Aftonbladet.
  30. ^ Anders Hasselbohm (30 juli 1994). ”Var Steve Bikos död ett verk av spionen Craig?” Aftonbladet.
  31. ^ Anders Hasselbohm (31 juli 1994). ”Sydafrika hotade svenska FN-politiker”. Aftonbladet.
  32. ^ Anders Hasselbohm (1 augusti 1994). "Sydafrika infiltrerade FN." Aftonbladet.
  33. ^ Anders Hasselbohm (17 mars 1999). "Hur länge ska Sverige vägra ta Sydafrikaspåret på allvar?" Arkiverad 2 september 2004 hämtat från the Wayback Machine. Aftonbladet.
  34. ^ Anders Hasselbohm (16 juni 2001). "Förhör Powell om mordet på Olof Palme". Aftonbladet.
  35. ^ Anders Hasselbohm (20 juni 2001).Spionerade på Sverige. Aftonbladet.
  36. ^ Anders Hasselbohm (20 juni 2001). Han fick betalt via bankkonto i Sydafrika. Aftonbladet.
  37. ^ Anders Hasselbohm (20 juni 2001). Här mötte han spionchefen. Aftonbladet.
  38. ^ Anders Hasselbohm (21 juni 2001). Gå till botten med Sydafrikaspåret! Aftonbladet.
  39. ^ Anders Hasselbohm (21 juni 2001). Uppdraget till spionchefen. Aftonbladet.
  40. ^ Anders Hasselbohm (22 juni 2001). Premiärministern skulle dödas. Aftonbladet.
  41. ^ Anders Hasselbohm (16 mars 1995). ”Svensken som spionerade för Sydafrika”. Tidningen Vi nr 11 1995.
  42. ^ Anders Hasselbohm (23 mars 1995). "Så spred 'Morgan' PKK-spåret". Tidningen Vi nr 12 1995.
  43. ^ Anders Hasselbohm (30 mars 1995). ”Agentkriget mot Sverige – Spåret som leder till Sydafrika”. Tidningen Vi nr 13 1995.
  44. ^ Anders Hasselbohm (31 oktober 1996) "Vem klippte i Sydafrikapapperen?" Tidningen Vi nr 44.
  45. ^ Anders Hasselbohm. (14 november 1996) ”När Holmér grep in”. Tidningen Vi nr 46 1996.
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Anders_Hasselbohm&oldid=54051929”