Ammoniumkarbonat

kemisk förening

Ammoniumkarbonat
strukturformel
Systematiskt namnAmmoniumkarbonat
Övriga namnHjorthornssalt
Kemisk formel(NH4)2CO3
Molmassa96,09 g/mol
UtseendeVitt pulver eller hårda, genomskinliga kristaller
CAS-nummer506-87-6
SMILES[O-]C(=O)[O-].[NH4+].NH4+]
Egenskaper
Densitet1,50 g/cm³
Löslighet (vatten)Löslig i 4 delar vatten
Smältpunkt58 °C
Faror
Huvudfara
07 – Skadlig
Skadlig
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Ammoniumkarbonat, (NH4)2CO3, sönderdelas liksom de flesta andra ammoniumsalter vid upphettning, och produkterna är i detta fall enbart gaser: ammoniak, koldioxid och vattenånga.

Av denna anledning ingår ammoniumkarbonat i hjorthornssalt, som är ett speciellt bakpulver i matlagningen – speciellt, enär gasen ammoniak har en stickande lukt och kan orsaka besvär vid hanteringen. Redan i rumstemperatur kan det lukta starkt från hjorthornssalt. Denna egenskap utnyttjades fordom som s k luktsalt.

Ammoniumkarbonat förekommer också som surhetsgradsstabilisator (buffert) i många mediciner. Som livsmedelstillsats kan ammoniumkarbonat betraktas som ett jäsningsmedel, och används istället för bakpulver i kakor och kex.

Ammoniumkarbonat har E-nummer E 503.

Den 3 december 2008 beslutade EU om importstopp av ammoniumkarbonat som tillverkats i Kina.

Naturligt ammoniumkarbonat uppstår vid förruttnelse eller upphettning av kvävehaltiga organiska ämnen och finns t ex i gödningsämnet guano.

Det i handeln förekommande hjorthornssaltet är ej det naturliga saltet, utan en blandning av surt ammoniumkarbonat, (NH4)4H2(CO3)2 och ammoniumkarbamat, (NH2)CO·ONH4.[1]

TillverkningRedigera

Ursprungligen framställdes ammoniumkarbonat genom torrdestillation av benknotor och horn, speciellt horn från hjortdjur, därav handelsnamnet hjorthornssalt.[2] Ibland förekommer stavningen hjorthornsalt.

Tillverkning sker i övrigt genom upphettning av en blandning av salmiak eller ammoniumsulfat samt kalciumkarbonat (trivialnamn krita). Ångor därav leds till blykamrar, där saltet avsätts i form av vita, opaka stycken. Dessa är lösliga i 3 à 4 delar vatten.[1]

FarmakologinamnRedigera

  • Ammonium carbonicum

KällorRedigera

  1. ^ [a b] Per Teodor Cleve: KEMISKT-HAND-LEXIKON, sida 17, Stockholm 1890, Hugo Gebers förlag
  2. ^ Meyers varulexikon, Forum, 1952