Öppna huvudmenyn

Amalia Hjelm, egentligen Amalia Kristina Hjelmstierna, född Munktell 30 januari 1846 i Grycksbo, död 7 oktober 1916, i Stockholm, var en svensk tonsättare.

Innehåll

BiografiRedigera

Hon var dotter till Johan Henrik Munktell och Augusta Munktell samt äldre syster till bland annat Helena Munktell och Emma Sparre.

Hon fick pianolektioner av Ludvig Norman och sånglektioner av Fritz Arlberg. Runt 1870 studerade hon piano för Marie Louise Öberg. Tre av hennes systrar studerade också för Öberg. Hjelm fick en mycket god musikutbildning, både tack vare för att modern kunde betala men också för att hon var begåvad.[1]

1865 gick hon sig med August Hjelmstierna, en sjöofficer. Efter några olyckliga år upplöstes äktenskapet.[1]

Hon bodde utomlands i många i år, bland annat i Cannes, Frankrike, och i Schweiz. Där ska hon ha arbetat som pianist och pianopedagog, komponerat musik och skrivit skönlitteratur.[1] Under oroligheter i Europa inför första världskriget flyttade hon hem till Sverige igen och avled i Stockholm 1916.

Hjelm skrev främst för röst och piano. En utmärkande sak är att hon tonsatte sina egna texter.[1]

BibliografiRedigera

Tvenne storgubbar och annat axplock. Stockholm, 1893[2]

Kisse Misses Tankar om människan och om hunden Azor. Stockholm, 1911/1982.[3]

VerkRedigera

  • 3 Dal-låtar, op. 2
  • Fem sange
  • Näckrosen
  • Synvidder, op. 3
  • Vaggsång
  • Vårvisa[4]

ReferenserRedigera

Externa länkarRedigera