Wikipedia

Altajrödstjärt

asiatisk fågelart i familjen flugsnappare

Altajrödstjärt[3] (Phoenicurus erythronotus) är en asiatisk fågel i familjen flugsnappare inom ordningen tättingar.[4][5]

Altajrödstjärt
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Hane i häckningsdräkt
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFlugsnappare
Muscicapidae
SläktePhoenicurus
ArtAltajrödstjärt
P. erythronotus
Vetenskapligt namn
§ Phoenicurus erythronotus
Auktor(Eversmann, 1841)
Synonymer
  • Altairödstjärt
  • Adelura erythronota[2]

Kännetecken redigera

Utseende redigera

Altajrödstjärten är med sin kroppslängd på 16 centimeter en relativt stor rödstjärt. Hanen känneteckas av en rödbrun mantel och strupe, svart ögonmask, grå hätta och vita inslag på den svarta vingen. Utanför häckningstid och i ungfågeldräkt döljs mycket av fjäderdräkten av dess ljusa bräm. Honan är liksom andra rödstjärtshonor enfärgat gråbrun, men har ett karakteristiskt dubbelt vingband. Båda könen har liksom i princip alla arter i Phoenicurus rostfärgad övergump och yttre stjärtpennor.[6]

  •  
    Hane till vänster, hona till höger
  •  
    Hane i Kazakstan.

Läten redigera

Vanligaste lätet är ett mjukt "trr", ibland dubblerat "trr-trr". Sången som huvudsakligen levereras i april och maj är en livlig serie med olika korta fraser, bestående av gnissliga och hårda toner, härmningar och återkommande "few-eet".[7]

Utbredning och systematik redigera

Arten är en flyttfågel som häckar i bergsskogar i Centralasien och vintertid flyttar till Iran och norra Indien.[4] Den har också observerats tillfälligt i Azerbajdzjan, Bahrain, Irak, Israel, Kuwait, Qatar, Saudiarabien och Turkiet.[1][8]

Släktestillhörighet redigera

Altajrödstjärt placeras vanligtvis i släktet Phoenicurus. DNA-studier visar att de tre avvikande rödstjärtarna strömrödstjärt (Chaimarrornis leucocephalus) samt två arter i Rhyacornis är inbäddade i Phoenicurus.[9][10][11] De flesta har därför expanderat släktet till att omfatta dessa tre arter. Vissa har dock valt att behålla dem i sina släkten och istället dela upp Phoenicurus i två delar, där altajrödstjärten och dess närmaste släktingar vitstrupig rödstjärt, blåstrupig rödstjärt, blåhätta och alashanrödstjärt lyfts ut till det egna släktet Adelura.[2]

Familjetillhörighet redigera

Rödstjärtarna ansågs fram tills nyligen liksom bland andra stenskvättor, stentrastar och buskskvättor vara små trastar. DNA-studier visar dock att de är marklevande flugsnappare (Muscicapidae) och förs därför numera till den familjen.[12][13]

Levnadssätt redigera

Habitat redigera

Fågeln häckar i bergsområden i klippiga buskmarker, fält med stenmurar, kanter och gläntor i torra bergsskogar samt buskmarker nära trädgränsen, upp till 5.400 meters höjd. I Kigizistan föredrar den blötare miljöer än blåhättan. Vintertid påträffas den på lägre höjd i våtmarker, snårskog, olivlundar, fruktodlingar, skogsmarker med inslag av en och liknande miljöer.[14]

Föda redigera

Arten lever huvudsakligen av insekter, framför allt skalbaggar och deras larver. Utanför häckningstid intar den även frukt och frön. Den födosöker typiskt genom att göra utfall mot byten från en lågt placerad utkiksplats, men rör sig också på marken. Fågeln både darrar och vaggar flitigt med stjärten.[14]

Häckning redigera

Altajrödstjärten häckar i juni och juli i Centralasien och södra Sibirien. Det skålformade boet placeras på marken under rötter eller mellan stenar. Där lägger den tre till sex blekgröna ägg med brungrå fläckar.[14]

Status och hot redigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling som inte tros vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som ganska vanlig till lokalt mycket vanlig i södra Ryssland, sällsynt i Kina och lokalt frekvent vintertid i Pakistan.[15]

Namn redigera

Fågeln har fått sitt svenska trivialnamn från Altajbergen där arten häckar.

Referenser redigera

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2012 Phoenicurus erythronotus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ [a b] Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  3. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  4. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11
  5. ^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen  (Eds). 2023. IOC World Bird List (v13.2). doi :  10.14344/IOC.ML.13.1.
  6. ^ Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
  7. ^ Clement, Peter (2016). Robins and Chats. Helm Identification Guides. London: Bloomsbury. ISBN 978-1-4081-5596-7. 
  8. ^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 202. ISBN 978-84-941892-9-6 
  9. ^ Pan, Q.-W., F.-M. Lei, S.-J. Yang, Z.-H. Yin, Y. Huang, F.-D. Tai, A. Kristin (2006), Phylogeny of some turdinae birds based on mitochondrial cytochrome b gene sequences Arkiverad 2 april 2015 hämtat från the Wayback Machine., Acta Zool. Sinica 52, 87-98.
  10. ^ Voelker, G. (2010), Repeated vicariance of Eurasian songbird lineages since the Late Miocene, J. Biogeogr. 37, 1251-1261.
  11. ^ Voelker, G., G. Semenov, I.V. Fadeev, A. Blicka, and S.V. Drovetski (2015), The biogeographic history of Phoenicurus redstarts reveals an allopatric mode of speciation and an out-of-Himalayas colonization pattern, Systematics and Biodiversity
  12. ^ Sangster, Alström, Forsmark & Olsson 2010. Multilocus phylogenetic analysis of Old World chats and flycatchers reveals extensive paraphyly at family, subfamily and genus level (Aves: Muscicapidae) Mol. Phylogenet. Evol. 57, 380-392.
  13. ^ Zuccon & Ericson 2010 A multi-gene phylogeny disentangles the chat-flycatcher complex (Aves: Muscicapidae), Zool. Scripta 39, 213-224.
  14. ^ [a b c] Collar, N. (2018). Eversmann’s Redstart (Phoenicurus erythronotus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/58494 29 april 2018).
  15. ^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2005. Handbook of the Birds of the World, vol. 10: Cuckoo-shrikes to Thrushes. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

Externa länkar redigera

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Altajrödstjärt&oldid=53911953”