Alnasl eller Gamma Sagittarii (γ Sagittarii, förkortat Gamma2 Sgr, γ Sgr) som är stjärnans Bayerbeteckning, är en jättestjärna[4] belägen i den mellersta delen av stjärnbilden Skytten. Den har en kombinerad skenbar magnitud på 2,98[2] och är klart synlig för blotta ögat. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 33,7[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd av ca 97 ljusår (ca 30 parsek) från solen.

Alnasl (γ)
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildSkytten
Rektascension18t 05m 48,48810s[1]
Deklination30° 25′ 26,7235″[1]
Skenbar magnitud ()+ 2,98[2]
Stjärntyp
SpektraltypK1 III[2]
U–B+0,77[3]
B–V+1,01[3]
Astrometri
Radialhastighet ()+22,0[2] km/s
Egenrörelse (µ)RA: -53,92[1] mas/år
Dek.: -180,90[1] mas/år
Parallax ()33,67 ± 0,18[1]
Avstånd96,9 ± 0,5  (29,7 ± 0,2 pc)
Absolut magnitud ()+0,62[4]
Detaljer
Radie12[5] R
Luminositet68[4] L
Temperatur4 760[6] K
Metallicitet-0,36[6] dex
Andra beteckningar
Alnasl, Nushaba,[7] Awal al Warida, Y Sagittarii, Y Sgr, Gamma 2 Sgr, 10 Sagittarii, CPD -30 5241, FK5 679, GC 24632, HD 165135, HIP 88635, HR 6746, PPM 297231, SAO 209696, [8]

Nomenklatur redigera

Gamma Sagittarii har de traditionella namnen Alnasl (alternativt Nasl, El Nasl), Nushaba (Nash) och Awal al Warida. Alnasl kommer det från arabiska النصل al-naşl och Nushaba från det arabiska Zujj al-Nashshaba, båda med betydelsen "pilspets".[9][10] I stjärnkatalogen i kalendern Al Achsasi al Mouakket benämndes denna stjärna Awal al Waridah, vilket betyder "första stjärnan i strutsen som går ner till vattnet", från det arabiska الواردة Al Na'āma al Wārida, namnet på asterismen bestående av denna stjärna, Delta Sagittarii, Epsilon Sagittariioch Eta Sagittarii. Denna struts var tänkt som att gå ner till floden (Vintergatan) för att dricka, och en annan struts (σ, φ, τ och ζ, al Sadira) var tänkt att komma tillbaka.[11][10]Gamma Sagittarii, tillsammans med Delta Sagittarii, Epsilon Sagittarii, Zeta Sagittarii, Lambda Sagittarii, Sigma Sagittarii, Tau Sagittarii och Phi Sagittarii, består av asterismen Tekannan.[12]

År 2016 organiserade Internationella astronomiska unionen en arbetsgrupp för stjärnnamn (WGSN)[13] med uppgift att katalogisera och standardisera riktiga namn för stjärnor. WGSN fastställde namnet Alnasl för denna stjärna den 21 augusti 2016 vilket nu ingår i IAU:s Catalog of star Names.[14]

Egenskaper redigera

Alnasl är en orange till röd jättestjärna av spektralklass K1 III[2]. Den har en radie som har expanderat till ca 12[5] gånger solens, vilket anger att den har förbrukat vätet i dess kärna och utvecklats bort från huvudserien. Den utsänder från dess fotosfär ca 68[4] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur på ca 4 760[6] K.

Alnasl är en del av en dubbelstjärna tillsammans med en mörkare optisk följeslagare betecknad Gamma¹ Sagittarii som befinner sig ca 50 bågminuter norr om Alnasl. Den senare är av magnitud 4,7 och en Cepheidvariabel stjärna som också har beteckningen W Sagittarii.[15][16]

Källor redigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Referenser redigera

  1. ^ [a b c d e f] van Leeuwen, F. (November 2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752 , Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357
  2. ^ [a b c d e] Wielen, R.; et al. (1999), "Sixth Catalogue of Fundamental Stars (FK6). Part I. Basic fundamental stars with direct solutions", Veröff. Astron. Rechen-Inst. Heidelb, Astronomisches Rechen-Institut Heidelberg, 35 (35): 1, Bibcode:1999VeARI..35....1W
  3. ^ [a b] Johnson, H. L.; et al. (1966), "UBVRIJKL photometry of the bright stars", Communications of the Lunar and Planetary Laboratory, 4 (99): 99, Bibcode:1966CoLPL...4...99J
  4. ^ [a b c d] Anderson, E.; Francis, Ch. (2012), "XHIP: An extended hipparcos compilation", Astronomy Letters, 38 (5): 331, arXiv:1108.4971 , Bibcode:2012AstL...38..331A, doi:10.1134/S1063773712050015.
  5. ^ [a b] Pasinetti-Fracassini, L. E.; et al. (February 2001), "Catalogue of Stellar Diameters (CADARS)", Astronomy and Astrophysics, 367 (2): 521–524, arXiv:astro-ph/0012289 , Bibcode:2001A&A...367..521P, doi:10.1051/0004-6361:20000451
  6. ^ [a b c] McWilliam, Andrew (December 1990), "High-resolution spectroscopic survey of 671 GK giants. I - Stellar atmosphere parameters and abundances", Astrophysical Journal Supplement Series, 74: 1075–1128, Bibcode:1990ApJS...74.1075M, doi:10.1086/191527
  7. ^ Olcott, William Tyler (1907), A field book of the stars (2nd ed.), G. P. Putnam's sons, p. 136
  8. ^ "gam Sgr -- Variable Star", SIMBAD, Centre de Données astronomiques de Strasbourg, retrieved 2012-01-05
  9. ^ Ridpath, Ian (1989), Star tales, James Clarke & Co., p. 113, ISBN 0-7188-2695-7
  10. ^ [a b] Allen, R. H. (1963). Star Names: Their Lore and Meaning (Reprint ed.). New York: Dover Publications Inc. p. 355. ISBN 0-486-21079-0. Retrieved 2012-09-04.
  11. ^ Knobel, E. B. (June 1895). "On a Catalogue of Stars in the Calendarium of Mohammad Al Achsasi Al Mouakket". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 55: 435. Bibcode:1895MNRAS..55..429K. doi:10.1093/mnras/55.8.429.
  12. ^ "Teapot". constellation-guide.com. Hämtad 2017-05-13.
  13. ^ IAU Working Group on Star Names (WGSN), International Astronomical Union, hämtad 22 maj 2016.
  14. ^ "IAU Catalog of Star Names". Hämtad 28 juli 2016.
  15. ^ Kaler, James B., "ALNASL (Gamma-2 and Gamma-1=W Sagittarii)", Stars, University of Illinois, hämtad 2012-01-05.
  16. ^ Burnham, Robert (1978), Burnham's celestial handbook: an observer's guide to the universe beyond the solar system, Dover books explaining science, 3 (2nd ed.), Courier Dover Publications, p. 1560, ISBN 0-486-23673-0.

Externa länkar redigera