Alfred Jodl
Alfred Josef Ferdinand Jodl, född 10 maj 1890 i Würzburg, död 16 oktober 1946 i Nürnberg, var en tysk militär; general av artilleriet 19 juli 1940, generalöverste 30 januari 1944. Under andra världskriget var Jodl chef för den tyska krigsmaktens operativa stab. Han var en av huvudstrategerna bakom planeringen av Operation Barbarossa, Nazitysklands anfall på Sovjetunionen 1941.
| Alfred Jodl | |
 General av artilleriet Alfred Jodl år 1940. | |
| Information | |
|---|---|
| Född | 10 maj 1890 Würzburg, Kungariket Bayern, Kejsardömet Tyskland |
| Död | 16 oktober 1946 (56 år) Nürnberg, Bayern, Tyskland |
| Begravningsplats | Kroppen kremerad; askan strödd i floden Isar. Hedersgrav på Fraueninsel i Chiemsee.[1] |
| I tjänst för | .svg){kind=small} Kejsardömet Tyskland.svg){kind=small} Weimarrepubliken.svg){kind=small} Nazityskland |
| Försvarsgren | Wehrmacht |
| Tjänstetid | 1910–1945 |
| Grad |  Generalöverste(30 januari 1944) |
| Befäl | Chef för operationsstaben inom Oberkommando der Wehrmacht (OKW) |
| Slag/krig | Första världskriget Andra världskriget |
| Utmärkelser |  Järnkorset av första klassen (1918) Såradmärket i svart Järnkorset av första klassen (1939) NSDAP:s partitecken i guld (1943) Riddarkorset av Järnkorset med eklöv (1945) |
| Relationer | Hustru: Irma von Bullion (1885–1944; äktenskap 1913–1944) Luise von Benda (1905–1998; äktenskap 1945–1946) |
| Övrigt |  |
Efter andra världskriget ställdes Jodl inför rätta vid den Internationella militärtribunalen i Nürnberg. Han befanns vara skyldig till att bland annat ha undertecknat order om att allierade kommandosoldater skulle avrättas utan rättegång. Jodl dömdes till döden och avrättades genom hängning. Han frikändes postumt 1953 av en västtysk denazifieringsdomstol men frikännandet revs upp samma år.
Biografi redigera
Tiden fram till andra världskriget redigera
Alfred Jodl var son till militären Johannes Jodl och dennes hustru Therese Baumgärtler. Jodl började vid 4:e bayerska fältartilleriregementet som officerskadett 1910. Han blev fänrik 1912, stred under första världskriget som artilleriofficer både på västfronten och östfronten, tilldelades 1918 Järnkorset av första klassen, kvalificerade sig för generalstabstjänstgöring och upptogs efter kriget i Reichswehr, den tyska försvarsmakten 1921–1935. Jodl blev 1932 major i operationsavdelningen i Truppenamt, den tyska arméns dåvarande motsvarighet till generalstab. När Reichswehr 1935 övergick i Wehrmacht utnämndes han till chef för den nya avdelningen för nationellt försvar inom krigsministeriet (Abteilung Landesverteidigung im Reichskriegsministerium). I februari 1938 blev Jodl chef för operationsavdelningen (Chef des Wehrmachtführungsamtes) inom den tyska krigsmaktens överkommando (OKW). Från oktober 1938 till augusti 1939 var Jodl kommenderad till Wien (Artilleri-Kommandeur 44) och befordrades 1 april 1939 till generalmajor.
Andra världskriget redigera
Kort före andra världskrigets utbrott beordrades han till Berlin för att åter bli chef för operationsavdelningen. I augusti 1940 fick hans avdelning det nya namnet Wehrmachtführungsstab, operationsstab. Den blev en stab utan befälsrätt och fanns inom OKW som en förvaltningsavdelning som tog emot och bearbetade nyheter och rapporter från fronten och verkställde order från Adolf Hitler. Jodl var chef för denna operationsstab (Chef des Wehrmachtführungsstabes im OKW) fram till krigets slut. På uppdrag av Karl Dönitz var han en av undertecknarna av de tyska styrkornas ovillkorliga kapitulation 7 maj 1945 i det allierade högkvarteret i Reims i Frankrike. Jodl arresterades av engelsmännen 23 maj 1945 tillsammans med Dönitz och dennes regering.
Tysklands kapitulation redigera
Alfred Jodl skrev under alla tyska truppers ovillkorliga kapitulation på alla fronter klockan 01.41 morgonen den 7 maj 1945, men kapitulationen trädde officiellt inte i kraft förrän kl 00.01 den 9 maj 1945.[2] Däremellan tvingades dock OKW-chefen Wilhelm Keitel att inför Sovjetunionen underteckna ett dokument med likartad betydelse inför Sovjetunionen i Karlshorst utanför Berlin den 8 maj.
Jodl var under hela andra världskriget Hitlers stabschef för krigsmaktens överkommando OKW (Oberkommando der Wehrmacht), och var som sådan en av Hitlers närmaste rådgivare.
Nürnbergprocessen redigera
Efter andra världskriget åtalades Jodl inför den Internationella militärtribunalen i Nürnberg; han åtalades för planerande av anfallskrig, brott mot freden, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. I sitt slutanförande inför rätten den 31 augusti 1946 försvarade Jodl den tyska krigsmaktens agerande.
| ” | I ett krig som detta där bombmattorna dödade hundratusentals kvinnor och barn och där partisanerna utnyttjade alla till buds stående medel för att nå sina mål, kan jag inte se att hårda åtgärder, ens när de kan synas tvivelaktiga enligt folkrätten, är ett brott mot moralen och samvetet. Eftersom jag anser att plikten mot ens folk och fosterland står över allt annat var det min viktigaste skyldighet och en ära att uppfylla denna plikt. Det är jag stolt över. I en lyckligare framtid hoppas jag emellertid att denna plikt ska ersättas av en som är högre: ett ansvar för mänskligheten. | „ |
| – Alfred Jodl, den 31 augusti 1945.[3][4] | ||
Tribunalen befann Jodl vara skyldig enligt samtliga fyra åtalspunkter och dömde honom till döden genom hängning. Domen var dock omstridd. Den franske huvuddomaren, Henri Donnedieu de Vabres, ansåg att straffet i Jodls fall var för strängt. Jodl bad, i likhet med Keitel, att som soldat få bli arkebuserad istället för hängd, men begäran avslogs. Jodls sista ord vid galgen var: ”Jag hälsar dig, mitt Tyskland”.[5] Efter avrättningen fotograferades Jodls döda kropp. Senare samma dag transporterades hans kropp jämte de andra avrättades samt Görings till ett hus vid Heilmanstrasse i München-Solln, som amerikanska armén hade använt som bårhus. Allierade myndigheter inspekterade kropparna, varefter dessa kremerades. Askan ströddes i den närbelägna bäcken Conwentzbach, ett biflöde till Isar.[6]
Postum rehabilitering och frikännande redigera
En domstol i Müchen upphävde den 2 mars 1953 militärtribunalens dom mot Jodl. Jodl hade enligt domstolen inte begått brott mot mänskligheten, emedan han endast handhaft militärstrategiska frågor. Fallet hade drivits av Jodls hustru Luise. Domslutet var dock unilateralt från västtysk sida och avvisades kort därefter av den amerikanske överkommissarien i Tyskland.[7]
Befordringshistorik redigera
| Datum | Tjänstegrad |
|---|---|
| 10 juli 1910 | Fänrik |
| 28 oktober 1912 | Löjtnant |
| 14 januari 1921 | Överlöjtnant |
| 28 september 1921 | Kapten |
| 1 februari 1931 | Major |
| 1 oktober 1933 | Överstelöjtnant |
| 1 augusti 1935 | Överste |
| 1 april 1939 | Generalmajor |
| 19 juli 1940 | Generallöjtnant |
| 19 juli 1940 | General av artilleriet |
| 30 januari 1944 | Generalöverste |
Utmärkelser redigera
Alfred Jodls utmärkelser[8]
- Riddarkorset av Järnkorset[9]
- Riddarkorset: 7 maj 1945
- Eklöv: 7 maj 1945
- Järnkorset av andra klassen: 20 november 1914
- Järnkorset av första klassen: 3 maj 1918
- Prinzregent Luitpold-Medaille
- Kungliga bayerska militärförtjänstorden av fjärde klassen med svärd
- Militärförtjänstkorset av tredje klassen med krigsdekoration
- Såradmärket i svart: 1918
- Tyska riksidrottsutmärkelsen
- Ärekorset (Ehrenkreuz für Frontkämpfer)
- Wehrmachts tjänsteutmärkelse av första, andra, tredje och fjärde klassen
- Anschlussmedaljen (Medaille zur Erinnerung an den 13. März 1938)
- Sudetenlandmedaljen (Medaille zur Erinnerung an den 1. Oktober 1938)
- Tilläggsspänne till Järnkorset av andra klassen: 30 september 1939
- Tilläggsspänne till Järnkorset av första klassen: 23 december 1939
- Frihetskorsets orden av första klassen med stjärna och svärd: 25 mars 1942
- NSDAP:s partitecken i guld: 30 januari 1943
- Mikael den tappres orden av tredje klassen: 23 december 1943
- Mikael den tappres orden av andra klassen: 23 december 1943
- Såradmärket i svart: 20 juli 1944
Referenser redigera
Noter redigera
- ^ ”Jodl, Alfred Gustav”. World War II Graves. Rob Hopmans. http://ww2gravestone.com/people/jodl-alfred-gustav/. Läst 3 december 2016.
- ^ Salmaggi, Cesare; Pallavisini, Alfredo (1997). Andra världskriget dag för dag på alla fronter. Stockholm: Legenda/Natur och Kultur. Libris 7230026. ISBN 91-27-07023-9
- ^ Sereny, Gitta (1998). Albert Speer och sanningen. Stockholm: Bonnier Alba. sid. 641. ISBN 91-34-51792-8
- ^ ”Nuremberg Trial Proceedings: Saturday, 31 August 1946” (på engelska). The Avalon Project: Documents in Law, History and Diplomacy. Lillian Goldman Law Library, Yale Law School. Arkiverad från originalet den 2 november 2011. https://www.webcitation.org/62tXxMcwB?url=http://avalon.law.yale.edu/imt/08-31-46.asp. Läst 2 november 2011.
- ^ Tusa, Ann & John, Nürnbergprocessen, s. 554.
- ^ MacDonogh 2008, s. 450.
- ^ Searle, Alaric (2003) (på engelska). Wehrmacht Generals, West German Society, and the Debate on Rearmament, 1949–1959. Westport, Connecticut: Praeger. sid. 234. ISBN 0-275-97968-7
- ^ [a b] Miller, Michael D. & Collins, Gareth. ”Generaloberst Alfred Jodl” (på engelska). Axis Biographical Research. Arkiverad från originalet den 3 december 2016. https://archive.is/20161203205135/http://www.reocities.com/~orion47/WEHRMACHT/HEER/Generaloberst/JODL_ALFRED.html. Läst 3 december 2016.
- ^ ”Jodl, Alfred”. Lexikon der Wehrmacht. http://www.lexikon-der-wehrmacht.de/Personenregister/J/JodlA.htm. Läst 3 december 2016.
Webbkällor redigera
- ”Biographie: Alfred Jodl, 1890–1946” (på tyska). Deutsches Historisches Museum. Arkiverad från originalet den 25 oktober 2011. https://www.webcitation.org/62ga5c4QJ?url=http://www.dhm.de/lemo/html/biografien/JodlAlfred/index.html. Läst 24 oktober 2011.
- ”Generaloberst Alfred Jodl” (på tyska). Lexikon der Wehrmacht. Volksbund Deutscher Kriegsgräberfürsorge e.V. Arkiverad från originalet den 25 oktober 2011. https://www.webcitation.org/62gZjf18r?url=http://www.lexikon-der-wehrmacht.de/Personenregister/J/JodlA.htm. Läst 24 oktober 2011.
- ”Nuremberg Judgment – Alfred Jodl” (på engelska). Law-Reports of Trials of War Criminals. University of the West of England: Faculty of Humanities, Languages and Social Sciences. Arkiverad från originalet den 25 oktober 2011. https://www.webcitation.org/62gaL3LE2?url=http://www.ess.uwe.ac.uk/genocide/Jodl2.htm. Läst 24 oktober 2011.
Tryckta källor redigera
- Barnett, Correlli, red (2006). Hitlers generaler (2. uppl.). Stockholm: Prisma. ISBN 91-518-4716-7
- Davidson, Eugene (1967) (på engelska). The Trial of the Germans: an Account of the twenty-two Defendants before the International Military Tribunal at Nuremberg. New York: Macmillan
- Klee, Ernst (2007) (på tyska). Das Personenlexikon zum Dritten Reich (2). Frankfurt am Main: Fischer Taschenbuch Verlag. ISBN 978-3-596-16048-8
- MacDonogh, Giles (2008) (på engelska). After the Reich: The Brutal History of the Allied Occupation. London: John Murray. ISBN 0-465-00338-9
- Nürnbergprocessen I. Domstolsstadga och anklagelseakter. Stockholm: Kooperativa förbundets bokförlag. 1946
- Nürnbergprocessen II. Anklagelseakter och domar. Stockholm: Kooperativa förbundets bokförlag. 1947
- Pätzold, Kurt & Weißbecker, Manfred (Hrsg.), red (1999) (på tyska). Stufen zum Galgen: Lebenswege vor den Nürnberger Urteilen. Leipzig: Militzke. ISBN 3-86189-163-8
- Tusa, Ann; Tusa, John (1987). Nürnbergprocessen. Stockholm: Legenda. ISBN 91-582-1070-9
Fördjupningslitteratur redigera
- Jodl, Luise (1976) (på tyska). Jenseits des Endes: Leben und Sterben des Generaloberst Alfred Jodl (1. Aufl.). Wien: Molden. ISBN 3-217-00779-4
- Scheurig, Bodo (1991) (på tyska). Alfred Jodl: Gehorsam und Verhängnis: Biographie. Berlin: Propyläen. ISBN 3-549-07228-7
Se även redigera
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör Alfred Jodl.
