Alfred Cortot
Alfred Denis Cortot, född 26 september 1877 i Nyon, Vaud, död 15 juni 1962 i Lausanne, var en fransk-schweizisk pianist och dirigent. Han var en av de mest kända 1900-talsmusikerna inom klassisk musik. Särskilt berömd är han för sin poetiska insikt i den romantiska periodens pianoverk, särskilt Chopin och Schumann.
Uppväxt och tidig karriär redigera
Han föddes i Nyon i Vaud, i den franska delen av Schweiz. Fadern var fransman och modern kom från Schweiz. Musikstudierna genomfördes vid Paris Conservatoire tillsammans med Émile Descombes och med Louis Diémer. Debuten kom vid Concerts Colonne 1897, då han spelade Beethovens pianokonsert nr. 3.
Andra världskriget redigera
Han stödde Tysklands ockupation av Frankrike under Andra världskriget och den Vichyregim som styrde stora delar av landet under krigsåren. Han var till och med en medlem i det nationella rådet (Conseil national).[1] Efter befrielsen av Frankrike blev han dock "persona non grata", det vill säga att många människor tog avstånd från honom.
Bibliografi redigera
- Cortot, Alfred, La musique française de piano, 1930–48
- —, Cours d’interprétation, 1934 (Studies in Musical Interpretation, 1937)
- —, Aspects de Chopin, 1949 (In Search of Chopin, 1951)
- Gavoty, Bernard, Alfred Cortot, 1977 (French)
- Manshardt, Thomas, Aspects of Cortot, 1994
Externa länkar redigera
Inspelningar redigera
Referenser redigera
- ^ France The Dark Years 1940–1944 by Julian T. Jackson, published in 2003 by Oxford University Press