Alfons IV av Portugal
Alfons IV av Portugal (portugisiska: Afonso IV), född 8 februari 1291 i Lissabon i Portugal, död 28 maj 1357 i Lissabon i Portugal, var regerande kung av Portugal från 1325 fram till hans död 1357.[6]
| Alfons IV av Portugal | |
 | |
| Född | 8 februari 1291[1][2][3] Coimbra, Santarém eller Lissabon |
|---|---|
| Död | 28 maj 1357[1] eller 29 maj 1357 Lissabon, Portugal |
| Begravd | Katedralen i Lissabon |
| Andra namn | o Bravo och o Ousado |
| Medborgare i | Kungariket Portugal |
| Sysselsättning | Suverän härskare |
| Befattning | |
| Monark av Portugal (1325–1357) | |
| Maka | Beatrice av Kastilien (g. 1309–1357, döden)[4] |
| Barn | Maria Afonso de Borgoña, Bâtarde de Portugal[5] Maria av Portugal (f. 1313) Peter I av Portugal (f. 1320) Isabel af Portugal (f. 1324) Eleonora av Portugal (f. 1328) |
| Föräldrar | Dionysius I av Portugal Elisabet av Portugal |
| Släktingar | Konstantia av Portugal (syskon) |
| Heraldiskt vapen | |
.svg) | |
| Redigera Wikidata | |
Biografi
redigeraTidigt liv
redigeraAlfonso som föddes i Lissabon, var det enda barnet född inom äktenskapet mellan Dionysius I och Elisabet. Han var emellertid inte, enligt många källor, sin far Dinis favoritson, det var istället hans halvbror Afonso Sanches, som åtnjöt full kunglig gunst. Redan tidigt i hans liv ledde rivaliteten till flera inbördeskrig. Den 7 januari 1325 dog Alfons far och han blev kung. Han hämnades på sin bror, som fråntogs allt land och alla förläningar som han fått av sin far och dömdes till förvisning till Kastilien. Afonso Sanches fann sig inte i detta utan iscensatte en serie försök att själv få kronan. Efter några misslyckade invasionsförsök arrangerade Alfonsos mor drottning Elisabet ett möte där båda bröderna skrev på ett fredsavtal.
Äktenskap
redigera1309 gifte sig Alfonso med prinsessan Beatrice av Kastilien, dotter till kung Sancho IV och hans fru Maria de Molina. Deras förstfödda prinsessan Maria av Portugal, gifte sig med kung Alfons XI 1328, samtidigt som Alfonsos arvinge Peter I lovades bort till en kastiliansk prinsessa Constance av Penafiel. De här arrangemang äventyrades av Alfons XI, som vid den här tiden offentligt behandlade sin fru illa. Alfonso var inte glad över att hans dotter förolämpades och startade krig mot Kastilien. Det skulle dröja fyra år innan det blev fred, tack vare Maria som ingrep. Ett fredsfördrag skrevs under i Sevilla 1339, året efter spelade Portugisiska trupper en viktig roll i segern vid Slaget i Río Salado i oktober 1340, då Alfons och Alfons XI vann över en morisk här.
Senare liv
redigeraDen senare delen av Alfons tid präglades inte av öppet krig med Kastilien, utan av politiska intriger. Inbördeskrig mellan Peter I och hans halvbror Henrik II fick många kastilianska ädlingar att gå i exil i Portugal. Dessa immigranter bildade en klick vid det portugisiska hovet, med syfte att tillskansa sig privilegier och makt som på något sätt skulle kunna kompensera för vad de förlorat hemma. Klicken växte i styrka, i synnerhet sedan Inês de Castro, dotter till en viktig adelsman och kammarjungfru till kronprinsessan Constanza, blivit älskarinna till sin husfrus make, Peter, arvtagare till Portugal. Alfons var missnöjd med sonens val av älskarinnor, och hoppades att förhållandet inte skulle vara, men så blev det inte. Peter var öppet förälskad i Inês, erkände alla barn de fick och, värst av allt, favoriserade kastilianarna runt omkring henne. Vidare vägrade han, efter hustruns död 1349, att gifta om sig med någon annan än Inês.
Allt eftersom åren gick och Alfons tappade kontrollen över hovet förvärrades situationen. Peters ende manlige arvinge, den blivande kung Ferdinand I, var ett sjukligt barn, medan däremot hans utomäktenskapliga barn med Inês frodades. Av oro över såväl det legitima barnbarnets liv som de inhemska kastilianarnas växande makt beordrade Alfons 1355 att Inês skulle mördas. Han förväntade sig att sonen skulle ge med sig, men arvingen kunde inte förlåta fadern detta dåd. Ursinnig över detta barbariska tilltag ställde sig Peter i spetsen av en här och ödelade landet mellan floderna Douro och Minho, innan han försonades med fadern tidigt 1357. Alfons dog nästan omedelbart därefter, i Lissabon i maj.
Som kung var Alfons ihågkommen som soldat och tapper general, och fick tillnamnet "den modige" (o Bravo). Men möjligen var hans viktigaste bidrag den vikt han lade vid den portugisiska flottan. Han anslog allmänna medel för att bygga upp en riktig handelsflotta och initierade de första utforskningsexpeditionerna.
Antavla
redigera
Referenser
redigera- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 20 mars 2010.
Noter
redigera- ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Afonso-IVtopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Find a Grave, Find A Grave-ID: 10689122, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Gran Enciclopèdia Catalana, Grup Enciclopèdia Catalana, Gran Enciclopèdia Catalana-ID (tidigare schema): 00024770030866.[källa från Wikidata]
- ^ The Peerage person-ID: p11338.htm#i113377, läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
- ^ Leo van de Pas, Genealogics, 2003, läs online och läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Fernandes, Isabel Alexandra (2006). Reis e Rainhas de Portugal 5ª ed. Lisboa: Texto Editores. ISBN 972-47-1792-5
Externa länkar
redigera
Wikimedia Commons har media som rör Alfons IV av Portugal.
