Alessandro Volta
Alessandro Giuseppe Antonio Anastasio Volta, född 18 februari 1745 i Como i Italien, död 5 mars 1827[9] i Camnago nära Como, var en italiensk greve och fysiker. Han gjorde flera genombrott i utvecklingen av elektriska apparater. 1800 uppfann han Voltas stapel, det första elektrokemiska batteriet. Det som kallas batteri idag kallade Volta för galvaniskt element.
| Alessandro Volta | |
 | |
| Född | 18 februari 1745[1][2][3] Como[4][5] |
|---|---|
| Död | 5 mars 1827[1][3][6] (82 år) Como[4][5] |
| Begravd | Camnago Voltas kyrkogård |
| Medborgare i | Hertigdömet Milano, Cisalpinska republiken, Kungariket Italien och Kungariket Lombardiet-Venetien |
| Sysselsättning | Fysiker, akademiker, uppfinnare, kemist |
| Befattning | |
| Senator, Kungariket Italien (1809–1814) | |
| Arbetsgivare | Universitetet i Pavia |
| Känd för | Voltas stapel |
| Maka | Teresa Peregrini |
| Barn | Zanino Volta (f. 1795) |
| Utmärkelser | |
| Copleymedaljen (1794)[7][8] Riddare av Hederslegionen Fellow of the Royal Society Järnkroneorden | |
| Heraldiskt vapen | |
.svg) | |
| Redigera Wikidata | |
Asteroiden 8208 Volta är uppkallad efter honom.[10]
Biografi redigera
Bakgrund redigera
Alessandro Volta gjorde tidigt betydelsefulla forskningsinsatser och uppfinningar i relaterat till elektricitetsläran och elektrotekniken.
Voltas forskning kring elektriciteten bidrog till att den då rådande tolkningen av de elektriska fenomenen – som resultat av elektriska "atmosfärer" (det vill säga finfördelad materia) – överbevisades. Istället anammades en syn på elektriciteten med elektrisk dragningskraft och dito repulsion som en obestämd effekt på avstånd (jämförbart med gravitationen).[11]
Alessandro Volta bevisade att alla elektriska ledare (både flytande och massiva) kan delas in två klasser. Volta benämnde dessa klasser som första (inklusise metaller och elektriskt ledande kol) och andra klass (inklusive vatten, vattenhaltiga lösningar och vätskor av typen elektrolyt).[9]
Elektrofor och metan redigera
1774 utsågs Volta till fysikprofessor vid den kungliga skolan i Como.[12] Året efter presenterade den elektricitetsintresserade Volta sin första viktiga uppfinning elektroforen (1775),[13] en variant av elektrostatisk generator. Denna uppfinning skapades därefter i flera utarbetade versioner,[9] och den var också Voltas utgångspunkt i utvecklandet av begreppen kapacitans och elektrisk spänning.[11]
I november 1776 upptäckte Volta metan i den närliggande Lago Maggiore. Två år senare lyckades han isolera denna nyupptäckta gas.[9]
Volta studerade vad vetenskapen idag kalla elektrisk kapacitans. Han utvecklade olika metoder för att studera både elektrisk potential (V) och elektrisk laddning (Q); Volta upptäckte att förhållandet mellan dessa båda storheter alltid är proportionerligt.
Tiden i Pavia, Voltas stapel redigera
1778 blev Volta utnämnd till professor i Pavia,[12] och där kom han att arbeta under de kommande 40 åren. Han uppfann runt 1780 en förbättrad kondensator – baserad på en ebonitplatta – som kom att bilda mönster för kommande varianter av kondensatorer.[14]
1791 förevisade kollegan och vännen Luigi Galvani att två olika metaller i kontakt med samma grodmuskel skapade en elektrisk spänning. Galvani tolkade dock muskelryckningarna som "animalisk elektricitet", medan Volta ansåg att grodan endast ledde elström mellan de båda metallerna ("metallisk elektricitet"). Året efter började Volta experimentera med endast metaller och fann att djurvävnad inte behövdes för att framkalla elektriciteten.[12]
Voltas viktigaste genombrott under sin tid i Pavia var uppfinningen år 1800 av Voltas stapel (ett tidigt batteri[13]). Denna var mer effektiv än dåtidens Leidenflaska i att producera elektricitet[15] och bidrog till att vederlägga de då allmänna tankarna om "animalisk" och "metallisk" elektricitet som två skilda saker.[12]
Voltas stapel, den första elektrokemiska cellen,[16] bestod av två elektroder – en av zink och en av koppar. Därutöver innehåller den en elektrolyt av antingen svavelsyra utblandat i vatten eller en saltlösning i vatten.[9]
Året efter (1801) förevisade Volta i Paris sin voltastapel för en imponerad Napoleon, som därefter utsåg Volta till greve. Han såg därefter till så Volta blev senator i kungariket Lombardiet[12] (se Cisalpinska republiken).[11]
Senare år redigera
Under slutet av sitt liv ägnade sig Volta åt att kämpa mot den då vanliga föreställningen att animalisk och vanlig elektricitet var två skilda ting. Han införde dessutom benämningen galvanism,[11] med namn efter Voltas italienska vetenskapskollega Luigi Galvani.[13] 1815 utsåg den österrikiske kejsaren Frans I honom till chef över filosofifakulteten vid universitetet i Padua.
Betydelse och eftermäle redigera
Voltas stapel innebar att man för första gången hade ett tillförlitligt sätt att skapa elektricitet. Voltastapeln kom snabbt i bruk hos andra vetenskapsmän, och redan samma år användes av engelsmännen William Nicholson och Anthony Carlisle till historiens första elektrolys.[13][12]
Enheten för elektrisk spänning (energi per laddningsenhet) är volt. Namnet på enheten är taget efter Alessandro Volta.[11]
Referenser redigera
Noter redigera
- ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ Léonoredatabasen, Frankrikes kulturministerium, Alexandre Joseph Antoine Volta, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] SNAC, Alessandro Volta, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Вольта Алессандро”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] www.accademiadellescienze.it, läst: 1 december 2020.[källa från Wikidata]
- ^ KNAW historisk medlemslista, Alessandro G.A.A. Volta, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Award winners (på engelska), läs online, ”For his several Communications explanatory of certain Experiments published by Professor Galvani.”.[källa från Wikidata]
- ^ Award winners : Copley Medal (på engelska), Royal Society, läs online, läst: 30 december 2018.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e] ”Alessandro Volta – discoverer of methane” (på engelska). worldofchemicals.com. 18 februari 2013. Arkiverad från originalet den 2 januari 2020. https://web.archive.org/web/20200102184726/https://www.worldofchemicals.com/171/chemistry-articles/alessandro-volta-discoverer-of-methane.html. Läst 2 januari 2020.
- ^ ”Minor Planet Center 8208 Volta” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=8208. Läst 5 november 2020.
- ^ [a b c d e] ”Alessandro Volta”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/alessandro-volta. Läst 2 januari 2020.
- ^ [a b c d e f] ”Alessandro Volta | Biography, Facts, & Invention” (på engelska). Encyclopedia Britannica. https://www.britannica.com/biography/Alessandro-Volta. Läst 2 januari 2020.
- ^ [a b c d] ”Från mystiska batterier till revolutionerande teknik”. varldenshistoria.se. https://varldenshistoria.se/teknik/uppfinningar/elektricitetens-historia-fran-mystiska-batterier-till-revolutionerande-teknik. Läst 2 januari 2020.
- ^ Garche, Jurgen (2013-05-20) (på engelska). Encyclopedia of Electrochemical Power Sources. Newnes. sid. 596. ISBN 978-0-444-52745-5. https://books.google.se/books?id=TAi_QBsTz5UC&pg=RA2-PA596. Läst 2 januari 2020
- ^ Beguin, Francois (2013-04-02) (på engelska). Supercapacitors: Materials, Systems, and Applications. John Wiley & Sons. sid. 80. ISBN 978-3-527-64668-5. https://books.google.se/books?id=uIt1kMzOduIC&pg=PT80. Läst 2 januari 2020
- ^ Anders (18 februari 2015). ”Alessandro Volta, 270 år!”. Tekniska museets blogg. http://blogg.tekniskamuseet.se/alessandro-volta-270-ar/. Läst 2 januari 2020.
Allmänna källor redigera
- Runesson, Anders (2008). ”Volta: batteriets uppfinnare”. Allt om Vetenskap (9): sid. 110–111.
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör Alessandro Volta.
