Aguijansångare

utdöd fågelart i familjen rörsångare

Aguijansångare[2] (Acrocephalus nijoi) är en utdöd fågel i familjen rörsångare inom ordningen tättingar som tidigare förekom på en enda ö i västra Stilla havet[3]

Aguijansångare
Status i världen: Utdöd [1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljRörsångare
Acrocephalidae
SläkteAcrocephalus
ArtAguijansångare
A. nijoi
Vetenskapligt namn
§ † Acrocephalus nijoi
AuktorYamashina, 1940
Synonymer
  • Acrocephalus luscinius nijoi

Utseende och läte redigera

Aguijuansångaren var en stor (18 centimeter lång), långnäbbad och gänglig rörsångare. Fjäderdräkten var ofta rufsig och fjädrarna på hjässan reste sig när den sjöng. Ovansidan var smutsigt olivgul med mattgul undersida och ögonbrynsstreck. Lätet var ett ljudligt tjack medan hanens sång var högröstad, varierad och komplex.[1]

Utbredning och utdöende redigera

Aguijansångare förekom på ön Aguijan i Marianerna och behandlades tidigare tillsammans med saipansångaren (Acrocephalus hiwae) som underart till marianersångaren (A. luscinius).

 
Aguijans läge i Marianerna.

Arten har inte setts på ön sedan 1995 trots omfattande eftersökningar 2001, 2002, 2008 och 2009.[4][5][6][7] Det är också möjligt att de senaste fynden härrör från felflugna individer av saipansångare (A. hiwae).[8] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den därför som utdöd.[1] Predation från införda djur (katter och råttor) och möjligen stillahavsvaranen (Varanus indicus) kan ligga bakom, liksom påverkan på dess levnadsmiljö av invasiva gurkarten Coccinia grandis.[1]

Familjetillhörighet redigera

Rörsångarna behandlades tidigare som en del av den stora familjen sångare (Sylviidae). Genetiska studier har dock visat att sångarna inte är varandras närmaste släktingar. Istället är de en del av en klad som även omfattar timalior, lärkor, bulbyler, stjärtmesar och svalor.[9] Idag delas därför Sylviidae upp i ett flertal familjer, däribland Acrocephalidae.

Namn redigera

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar den japanske naturforskaren T. Nijo som samlade in typexemplaret.[10]

Noter redigera

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2016 Acrocephalus nijoi Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 10 december 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 <http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download>, läst 2015-01-01
  4. ^ U. S. Fish and Wildlife Service. 1998. Recovery plan for the Nightingale Reed-warbler Acrocephalus luscinia.
  5. ^ Amidon, F., Camp, R.J., Marshall, A., Pratt, T.K., Williams, L., Radley, P. and Cruz, J.B. 2014. Terrestrial bird population trends on Aguiguan (Goat Island), Mariana Islands. Bird Conservation International 24(4): 505-517.
  6. ^ Camp, R. J., T. K. Pratt, F. Amidon, A. P. Marshall, S. Kremer, and M. Laut. 2009. Status and trends of the land bird avifauna on Tinian and Aguiguan, Mariana Islands. Appendix 3.1. Terrestrial Resource surveys of Tinian and Aguiguan, Mariana Islands, 2008. Working Draft. . U.S. Fish and Wildlife Service, Pacific Islands Fish and Wildlife Office, Honolulu, HI.
  7. ^ Esselstyn, J., J. B. Cruz, L.L. Williams, and N. Hawley. 2003. Wildlife and vegetation surveys: Aguiguan 2002.
  8. ^ Marshall, A.P., Amidon, F. P., Radley, P., Martin, G. and Camp, R. 2008. Nightingale reed-warbler on Aguiguan. Appendix 2.4.4. Terrestrial Resource Surveys of Tinian and Aguiguan, Mariana Islands, 2008. Working Draft. , U.S. Fish and Wildlife Service, Pacific Islands Fish and Wildlife Office., Honolulu. HI.
  9. ^ Fregin, S., M. Haase, P. Alström och U. Olsson (2012), New insights into family relationships within the avian superfamily Sylvioidea (Passeriformes) based on seven molecular markers, BMC Evol. Biol. 12:157.
  10. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar redigera