Agneta Prytz

svensk skådespelare och dansare

Ingrid Agneta Prytz Folke, född Prytz den 5 december 1916 i Göteborg, död 4 juli 2008Lidingö, var en svensk skådespelare och dansare. Hon var dotter till industrimannen och diplomaten Björn Prytz

BiografiRedigera

Från balettskola i London till debut på teaternRedigera

Agneta Prytz studerade i slutet av 1930-talet dans vid Kurt Jooss balettskola i Darlington i England där hon även träffade och blev vän med en annan av Joos elever: Birgit Cullberg. Men i och med Andra världskrigets utbrott 1939 åkte de båda hem till Sverige och bildade en dansgrupp tillsammans med Else Fisher.[1]

Prytz debuterade i baletten hos Karl Gerhard i revyn Gullregn som hade premiär i juli 1940 på Folkan i Stockholm. Den följes nio månader senare av Prytz första talroll: August i den franska komedin Kokottskolan, som även den spelades på Folkan med, förutom Karl Gerhard, Sonja Wigert och en ung Alf Kjellin.

Skådespelare PrytzRedigera

Efter ett engagemang i revyn Kar de Mummas ofullbordadeBlancheteatern återvände hon 1942 till hemstaden Göteborg för att sätta upp en egen revy på Folkan vid Lorensbergsparken. Men teatern brann ner före premiären så uppsättningen flyttadea till Stenhammarsalen i Göteborgs konserthus och fick namnet Ur askan i elden. Prytz insats i revyn renderade henne rollen som Kaj i Herbert Grevenius pjäs Som folk är mestGöteborgs stadsteater.

Under fyrtiotalet varvade hon teater och revy, som med Kar de Mummas sällskapsresa på Blancheteatern 1947 där hon spelade med storheter som Tollie Zellman, Douglas Håge och Hjördis Petterson.

Prytz kom att tillbringa drygt tjugo säsonger av sin skådespelarkarriär i ensemblen vid Malmö stadsteater men hennes första roll på Malmöscenen var som gäst i Vilhelm Mobergs drama Vår ofödde son, 1945. Hon återkom 1948 som ensemblemedlem med rollen som Karin Månsdotter i Strindbergs Gustav Vasa. Det var första gången hon arbetade med regissören Gösta Folke, som hon gifte sig med 1947. Men hon hade då redan medverkat i hans långfilm Maria, producerad av Sandrews. De följdes av Folkes filmer På dessa skuldror (1948) och Stora Hoparegränd och himmelriket (1949).

På stadsteatern gjorde hon stora roller i den klassiska repertoaren som Beatrice i Shakespeares Mycket väsen för ingenting och Belisa i Järnvattnet i Madrid av Lope de Vega. Men Prytz var som bäst i 1900-talskomedier och hon kreerade på hösten 1950 för första gången vad som skulle komma att bli en paradroll - och som hon återkom till både i Uppsala och Stockholm - Eloïse de Kestournel i komedin Markisinnan av Noël Coward.

Upsala-Gävle stadsteaterRedigera

Folke utnämndes till chef för den Upsala-Gävle stadsteater som 1951 som startade sin verksamhet i de båda städerna. Prytz följde med maken och medverkade i invigningsprogrammet: komedin Fyra krigares kärlek (The Love of Four Colonels) av Peter Ustinov. I den framträdde nästan hela den första ensemblen, däribland Hans Strååt, Fylgia Zadig, Jan-Erik Lindqvist, Kerstin Rabe, Ingvar Kjellson och Meta Velander.

Prytz återkom till Cowards Markisinnan redan den första säsongen men gjorde utöver det under åren fram till 1957 en räcka betydande roller som Indras dotter i Strindbergs Ett drömspel, Patty i komedin med samma namn av Herbert F. Hugh, Katarina i Shakespeares Så tuktas en argbigga mot Jan-Olof Strandberg som Petrucchio, Dorine i Tartuffe av Molière, Mor Åse i Ibsens Peer Gynt. Amanda Wingfield i Glasmenageriet av Tennessee Williams, Billie Dawn i Garson Kanins Född i går och Sjörövar-Jenny i Tolvskillingsoperan av Bertolt Brecht.

Hon spelade på Intima Teatern och Lilla Teatern i Stockholm 1957–1961 och ansågs vara en av Sveriges främsta komedienner.[1]

1960- och 1970-talet på Malmö stadsteaterRedigera

Gösta Folke blev chef för Malmö stadsteater 1960 och Prytz anslöt till ensemblen året efter och stannade till 1977.[1] En av hennes första succéer var som den självcentrerade Julia Lambert i Sauvajons komedi Primadonna som Folke satte upp i januari 1962 med Carl-Åke Eriksson.

Därpå följde roller som Lady Teazle i Richard Sheridans Skandalskolan, Martha mot Olof Bergströms George i Albees Vem är rädd för Virginia Woolf?, Lady Bracknell i Wildes Mister Earnest, Mary Tyrone i Lång dags färd mot natt av Eugene O'Neill och Martha Brewster i Arsenik och gamla spetsar.

Pensionären PrytzRedigera

Agmeta Prytz återkom som gäst till Malmö stadstetaer våren 1981 för rollen i Farmor och vår herre med Tove Waltenburg som Frida, Lars Humble som Nathan medan Göte Fyjring och Emy Storm var Axel och Emma. John Zacharias gästspelade som Gavenstein. Eva Sköld svarade för iscensättningen.

1985 gästspelade hon på Stockholms stadsteater som Mrs Beckoff i Harvey Fiersteins Arnold med Krister Henriksson i titelrollen.

ÖvrigtRedigera

Hon är begravd på Lidingö kyrkogård.[2]

Filmografi i urvalRedigera

TV-produktionerRedigera

TeaterRedigera

Roller (ej komplett)Redigera

År Roll Produktion Regi Teater
1942 Kaj Som folk är mest

Herbert Grevenius

Lars-Levi Laestadius Göteborgs stadsteater
1947 Medverkande Kar de Mummas sällskapsresa, revy
Kar de Mumma
Hjördis Petterson Blancheteatern[3]
Ingrid Larsson Han träffas inte här
Gustaf Hellström
Ernst Eklund Blancheteatern[4]
1955 Mor Åse Peer Gynt

Henrik Ibsen

Upsala-Gävle stadsteater
1958 Arsenik och gamla spetsar
Joseph Kesselring
Olof Thunberg Intiman[5]
Clarissa Hailsham-Brown Spindelnätet
Agatha Christie
Gösta Cederlund Lilla Teatern[6]
1959 Madame Arcati Min fru går igen
Noël Coward
Frank Sundström Malmö stadsteater[7]
1961 Husan Tokan
Marcel Achard
Tom Dan-Bergman Lilla Teatern[8]
1965 Barfota i parken
Neil Simon
Åke Engfeldt Malmö stadsteater
1966 Aldrig i livet
Jack Popplewell
Gösta Folke Malmö stadsteater
Det blåser i sassafrasträdet eller Rödskinn och råskinn och Det lilla praktskjutet
René de Obaldia
Malmö stadsteater
1968 Golde Spelman på taket
Joseph Stein, Jerry Bock och Sheldon Harnick
Pierre Fränckel Malmö stadsteater[9]
1970 Charlotte
Betty
Irène
Georgette
I hjärtat av Paris
Pierre Barillet och Jean-Pierre Gredy
Stig Ossian Ericson Lilla teatern[10]
1971 Mrs Piper Skulle det dyka upp fler lik är det bara å ringa
Jack Popplewell
Stig Ossian Ericson Lilla teatern[11]
1976 Arsenik och gamla spetsar
Joseph Kesselring
Andris Blekte Malmö stadsteater
1985 Mrs Beckoff Arnold
Harvey Fierstein
Jan Maagaard Stockholms stadsteater
1988 Det stannar i familjen
Ray Cooney
Brian Howard Folkan[12]

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b c] http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=62461&iv=BIOGRAPHY
  2. ^ FinnGraven
  3. ^ Sten af Geijerstam (30 april 1947). ”Kar de Mummas sällskapsresa”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1947-04-30/115/12. Läst 10 februari 2016. 
  4. ^ ”Han träffas inte här!”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22237&pos=145. Läst 24 april 2016. 
  5. ^ S. B-l (18 april 1958). ”Arsenik och gamla spetsar”. Dagens Nyheter: s. 18. https://arkivet.dn.se/tidning/1958-04-18/104/18. Läst 21 juli 2018. 
  6. ^ SpindelnätetLilla teatern, programblad, 1958
  7. ^ Ingvar Holm (18 april 1959). ”Noël Coward går igen på Malmö stadsteater”. Dagens Nyheter: s. 16. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1959-04-18/104/16. Läst 25 december 2015. 
  8. ^ 'Tokan' på Lilla Teatern”. Dagens Nyheter: s. 12. 25 februari 1961. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1961-02-25/54/12. Läst 22 augusti 2015. 
  9. ^ Barbro Hähnel (29 december 1968). ”Annorlunda 'Spelman' i Malmö”. Dagens Nyheter: s. 10. https://arkivet.dn.se/tidning/1968-12-29/353/10. Läst 4 augusti 2018. 
  10. ^ Hans Axel Holm (10 oktober 1970). ”Likgiltig komedi på Lillan”. Dagens Nyheter: s. 15. https://arkivet.dn.se/tidning/1970-10-10/275/15. Läst 27 juni 2018. 
  11. ^ Hans Axel Holm (13 mars 1971). ”Hederlig komedi”. Dagens Nyheter: s. 16. https://arkivet.dn.se/tidning/1971-03-13/70/16. Läst 27 juni 2018. 
  12. ^ Marcus Boldemann (16 september 1988). ”Kluven storsatsning”. Dagens Nyheter: s. 28. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1988-09-16/252/28. Läst 22 augusti 2015. 

Externa länkarRedigera