Öppna huvudmenyn

Abort i Sverige

avbrytande av graviditet i Sverige

Abort i Sverige blev lagligt 1938. Enligt dåvarande lag var det tillåtet att utföra abort i Sverige på medicinska, humanitära eller rashygieniska skäl. Det betydde att om graviditeten utgjorde ett allvarligt hot mot kvinnans liv, om hon hade blivit med barn genom våldtäkt, eller om det fanns en risk att fostret kunde få allvarliga skador eller sjukdomar var abort tillåten. Lagen utökades 1946 och kom då också att inkludera socialmedicinska anledningar. År 1963 gjordes en ny utökning, som inkluderade allvarliga fosterskador. En särskild kommitté utredde varje enskilt fall och som ett resultat av denna utredningsprocess, kunde beviljade aborter sällan utföras förrän mitten av den andra trimestern. En ny abortlag tillkom 1974.

Enligt gällande svensk abortlagstiftning råder fri abort fram till och med den 18:e graviditetsveckan, oavsett anledning. Efter den 18:e veckan och fram till den 22:a veckan krävs att man ansöker om tillstånd hos Socialstyrelsen. I särskilda undantagsfall ges tillstånd även efter vecka 22 och det finns ingen övre gräns i lagstiftningen för sådana fall.

Innehåll

Nuvarande svensk abortlagRedigera

Se även Preventivmedlens och abortens historia i Sverige

Den nuvarande lagstiftningen är 1974 års abortlag.[1] Enligt den lagen kan man göra abort fram till slutet på den artonde veckan av graviditeten, och av vilken anledning som helst. Efter den artonde till den tjugoandra veckan krävs tillåtelse från Socialstyrelsen som kan ges på grund av exempelvis att fostret eller kvinnan lider av svåra sjukdomstillstånd.

I Sverige är definitionen av abort att graviditeten avbrutits före 22:a veckans slut (dag 21+6) och fostret fötts dött.[2] Om fostret fötts levande eller efter vecka 22 (från och med dag 22+0) definieras det juridiskt som ett barn.[2] Allvarliga medicinska biverkningar och skador efter en abort är ovanligt för kvinnan när aborten utförs under medicinskt väl kontrollerade former. Så är förhållandena i Sverige och många andra länder som i lag tillåter kvinnor att avbryta graviditeter. I länder där provocerade aborter inte är tillåtna i lag, utförs därför aborter med hög grad av risk för kvinnorna, och illegala aborter är en av världens vanligaste orsaker till unga kvinnors död. Dödsorsakerna noteras då som blödning eller infektion, förgiftning och dylikt.

Sedan 1975 har Sverige en lagstiftning (SFS 1974:595)[1] på området som ger den gravida kvinnan rätt att i varje situation själv bestämma om hon vill avbryta graviditeten upp till den 18:e graviditetsveckan,[3] förutsatt att hon är svensk medborgare eller bosatt i Sverige, eller får särskilt tillstånd från Socialstyrelsen. Sedan den 1 januari 2008 har kravet på att kvinnan ska ha anknytning till Sverige i 5 § abortlagen (1974:595) tagits bort.

Fram till graviditetsvecka 9 kan en graviditet avbrytas med hjälp av läkemedel,[4] vilket är den mest skonsamma metoden som flest kvinnor föredrar. Det är två läkemedel som ges, det första 2–3 dagar innan aborten ska genomföras. Denna tablett får kvinnan på en gynekologisk mottagning. Sedan får man genomföra aborten hemma (eller på en mottagning/sjukhusavdelning om man själv vill) genom att ta tabletter vaginalt som gör att livmodern drar ihop sig.

Fram till graviditetsvecka 13 kan aborterna även genomföras kirurgiskt[4] och kvinnan sövs alternativt får lokalbedövning före ingreppet. Vid senare abort görs en så kallad tvåstegsabort. Aborten går i stort sett till som en medicinsk abort men man får ligga inne på sjukhuset. Först får man en tablett som avbryter graviditeten. Efter två dygn får man tabletter som sätter igång värkarbetet. Efter aborten görs en undersökning av livmoderinnehållet och en eventuell skrapning av livmodern kan bli aktuell om aborten inte bedöms som komplett.

Sedan Sverige fick fri abort den 1 januari 1975 har antalet aborter varje år pendlat mellan 30 700 och 38 200.[5] Före 1975 tilläts aborter under vissa omständigheter och från 1965 och fram till lagändringen ändrades praxis successivt så att kvinnor beviljades abortansökan med så kallat 2-läkarintyg.

Ungefär 80 procent av alla kända tonårsgraviditeter avbröts genom abort 2010.[6] Antalet tonårsaborter per tusen kvinnor (i hela befolkningen) fluktuerar mycket i takt med ålderskullarnas storlek, men har ändå uppsvisat en tydligt nedåtgående trend under de senaste decennierna:[7]

År Tonårsaborter per tusen kvinnor
ur medelbefolkningen
1975 29,7
1984 17,7
1989 24,9
1995 16,9
2002 25,5
2005 24,3
2010 20,9
2012 18,8
2015 14,4
2018 11,0

Senare aborter än dessa är förhållandevis ovanliga i Sverige. I allmänhet rör det sig då inte om oönskade, möjligen oplanerade, graviditeter. Då kvinnor och män idag är äldre när de skaffar barn ökar riskerna för allvarliga missbildningar på fostren. Många av de tillgängliga undersökningsmetoderna kan inte ge besked om fostrets hälsa förrän tidigast efter graviditetsvecka 16–18. Med tidsutdräkt för information, samtal, eftertanke och beslut så går minst två veckor från provtillfället till provsvar och beslut. Dessa fall handläggs akut på kvinnoklinikerna på grund av den mycket krävande psykosociala situationen som råder för paret ifråga.

I Sverige måste Socialstyrelsens tillstånd inhämtas för att aborter efter graviditetsvecka 18 ska få utföras.[1][8] I de fall Socialstyrelsen bedömer att kraven på synnerliga skäl är uppfyllda och beviljar abortansökan rör det sig om grava missbildningar på fostret (till exempel avsaknad av storhjärna), sjukdom hos kvinnan, som havandeskapsförgiftning med komplikationer som HELLP eller i sällsynta fall olika svåra sociala förhållanden. I omkring 300 fall per år beviljar Socialstyrelsen abort efter vecka 17+6. År 2016 fick Socialstyrelsen in 525 ansökningar om sen abort. Av dessa beviljades 510.[9] Vad gäller de 15 ansökningar som inte beviljades var motivet för ansökan sociala problem. Socialstyrelsen ska som huvudregel aldrig ge tillstånd till sen abort om fostret kan antas vara livsdugligt och ha någon överlevnadschans, vilket enligt gällande praxis bedöms vara efter vecka 22. Innebär graviditeten en allvarlig fara för kvinnans liv eller hälsa får dock tillstånd till abort ges även senare.[8] I omkring 10 fall per år beviljar Socialstyrelsen abort efter vecka 21+6. I omkring 9 av dessa 10 fall bedöms fostret som icke livsdugligt på grund av allvarlig fosterskada. I omkring 1 fall av 10 per år beviljas abort efter vecka 21+6 på grund av sjukdom hos kvinnan som innebär risk för hennes liv om graviditeten fortsätter, men man försöker då rädda både kvinnan och barnet så det handlar då snarare om en prematur förlossning än en abort.[10]

Akut p-pillerRedigera

Huvudartikel: Akut p-piller

För dem som omedelbart efter ett oskyddat samlag vet att de inte vill bli gravida finns numera receptfria akut p-piller att köpa på apoteken i Sverige och flera andra europeiska länder. Dessa tabletter är en akut preventivmetod[11] och ska inte sammanblandas med abort. De fungerar så att en eventuell ägglossning förskjuts, och därmed kan ingen befruktning ske. Om kvinnan redan haft ägglossning i samband med samlag fungerar inte akut p-piller eftersom det inte hindrar ett befruktat ägg att fästa sig i livmoderväggen.[11]

Abortdebatten i SverigeRedigera

En ledande förespråkare i Sverige för fri abort har varit och är RFSU.[12]

De största abortkritikerna finns inom organisationerna Livsval, den religiöst obundna organisationen Människovärde, samt inom Romersk-katolska kyrkan. Det finns även mindre grupperingar som Respekt och MRO-Människorätt för ofödda. Dessa organisationer argumenterar bland annat för att ofödda foster har människovärde då fostret har en unik uppsättning DNA och därför inte ska ses som en del av kvinnans kropp. Vidare har dessa grupper argumenterat för att gränsen för att rädda ett förtidigt fött barn tangerar den övre gränsen för abort i svensk lagstiftning och att man därför bör revidera lagstiftningen.

ReferenserRedigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Abortion in Sweden, 23 juli 2009.

NoterRedigera

  1. ^ [a b c] Abortlag, SFS 1974:595 (lagen.nu)
  2. ^ [a b] Nationalencyklopedin på internet den 2 januari 2007, uppslagsord abort.
  3. ^ https://web.archive.org/web/20081227202832/http://www.sexaktuellt.com/sv-SE/segment.aspx?sectionID=2&show=2
  4. ^ [a b] https://web.archive.org/web/20080519080109/http://www.sexaktuellt.com/sv-SE/segment.aspx?sectionID=2&show=6
  5. ^ Socialstyrelsen[död länk]
  6. ^ ”Sexualitet och reproduktiv hälsa; Kunskapsunderlag för Folkhälsopolitisk rapport 2010”. Folkhälsomyndigheten. 1 februari 2011. Arkiverad från originalet. https://web.archive.org/web/20140803192246/https://www.folkhalsomyndigheten.se/pagefiles/12538/R2011-02-Sexualitet-och-reproduktiv-halsa.pdf. Läst 3 augusti 2014. 
  7. ^ ”Statistik om aborter” (på sv). SITENAME. https://www.socialstyrelsen.se/statistik-och-data/statistik/statistikamnen/aborter/. Läst 25 juni 2019. 
  8. ^ [a b] Socialstyrelsens meddelandeblad februari 2006: Rättsliga rådets behandling av abortärenden m.m.[död länk]
  9. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 5 september 2018. https://web.archive.org/web/20180905141220/http://www.socialstyrelsen.se/SiteCollectionDocuments/2017-5-10-tabeller.xls. Läst 27 maj 2017. 
  10. ^ Läkratidningen 2005, nr 8, s. 557-559
  11. ^ [a b] FASS: NorLevo (Akut p-piller).
  12. ^ RFSU. Rätten till Abort. (2010-01-29) ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 11 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100811224757/http://www.rfsu.se/sv/Sex-och-politik/Fokus-SRHR/Ratten-till-abort/. Läst 18 maj 2010.  Läst den 18 maj 2010