Abjektion

känsla av förnedring

Abjektion är ett filosofiskt begrepp skapat av Julia Kristeva och avser ungefär förnedring eller känsla av uselhet, och används bland annat inom feministisk forskning, bland annat för att tyda gränsen mellan ‘jaget’ och ‘främlingen’ i oss alla, det vill säga det udda eller “den Andre”.

AllmäntRedigera

Som Kristeva beskriver det i "Pouvoirs de l'horreur" handlar abjektion om spädbarnets separation från modern, det vill säga skapandet av 'jaget' och den egna identiteten: "je m 'expulse, je me crache, je m 'abjecte dans le même mouvement par lequel 'je' pretends me poser" (ung. "jag stöter ut mig, jag spottar ut mig, jag abjekterar mig i den rörelse genom vilken 'jag' upprättar mig")[1]. Konceptet abjektion innebär det mellanting eller rummet som uppstår mellan separationen av 'jaget' och allt annat – både i materia och mentalt.

Toril Moi beskriver det lämpligt som ett "symptom av att vara på gränsen, nästan som i en psykos, där 'jaget' är otydligt samtidigt som 'jaget' inte ännu är."[2] Detta diffusa koncept är å ena sidan omöjligt att tyda eller definiera, för att inte tala om att beforska, medan det å andra sidan är en väsentlig nyckel till ett flertal forskningsfrågor då det är fullkomligt subjektivt och kan särskilt användas och används i en feministisk kontext. På så vis har termen fått betydelse i diskussioner om bland annat främlingsfientlighet ur ett feministiskt perspektiv.

Med abjektion syftar Kristeva även på den "ångest", som hon beskriver som irrationell rädsla utan grund, som uppstår som reaktion till främlingar och det främmande. Som exempel i "Étrangers à nous-mêmes" tar hon den ångest som en infödd kan känna inför en utlänning eller invandrare i ens omgivning då den infödda reagerar på sin egen "ofullständighet"[2] som tar sig i uttryck av xenofobi gentemot utlänningen. Dock har teorin bakom den även ansetts kontroversiell, i enlighet med Kristevas stil överlag. Bland andra kritiserar Jacqueline Rose Kristeva för hennes paradoxala “pre-oidipala” moder i “Pouvoirs de l'horreur”. Enligt Rose presenterar Kristevas teori ett dilemma som uppstår då hon försöker bryta ifrån “feminina” normer för att sedan visa sig vara fullkomligt förankrad i “feminina stereotypier”.[2]

Abjekt i konstenRedigera

Konstnären Eva Löfdahl har arbetat i närhet till Kristevas teori om abjektet, som förstås som varken ett subjekt eller objekt utan något som inte enkelt kan fångas in och dissekeras. Konstverken i denna anda har en medveten otydlighet som gör det svårt att bestämma, kategorisera eller analysera hennes verk, och som oroar betraktaren.[3]

Abjekt i forskning om jämställdhetsfrågorRedigera

Genusvetaren Fredrik Bondestam hänvisade 2004 till Kristevas teorier om abjektet i sin avhandling[4] "En önskan att skriva abjektet: analyser av akademisk jämställdhet" där han utmanar jämställdhetsarbetets betydelse och problematiken med "olikhetens paradox". Han har återkommit till denna paradox, där ett normativt "vi" skapar ett dialektiskt "dom" som legitimerar förutsättningar för att arbeta för jämställdhet och samtidigt är ett betydelsefullt skäl till varför jämställdhet inte uppnås.[5][6]

ReferenserRedigera

Den här artikeln bygger till stor del på avsnittet "Abjektion" i Julia Kristeva, 15 november 2019

  1. ^ Kristeva, Julia (1982) (på engelska). Powers of horror: an essay on abjection. European perspectives. New York: Columbia U. P. Libris 4721492. ISBN 0231053460 
  2. ^ [a b c] Kristeva, Julia; Moi Toril (1986) (på engelska). The Kristeva reader. New York: Columbia University Press. Libris 4721823. ISBN 0-231-06324-5 
  3. ^ John Peter Nilsson (27 november 2003). ”Syftet: att kortsluta - John Peter Nilsson blir oroad”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/kultur/konst/a/Ql7ajA/syftet-att-kortsluta. 
  4. ^ Bondestam, Fredrik (2004). En önskan att skriva abjektet: analyser av akademisk jämställdhet. Stehag: Gondolin. Libris 9472751. ISBN 9188821579 
  5. ^ ”Jämställdhet i akademin - ett omöjligt projekt?”. Uppsala Universitet. 3 juni 2004. https://www.uu.se/nyheter-press/pressmeddelanden/pressmeddelande-visning/?id=2241&na=disputation. Läst 9 april 2020. 
  6. ^ Fredrik Bondestam (25 maj 2010). ”Kunskap som befrielse? En metaanalys av svensk forskning om jämställdhet och skola 1969-2009 SOU 2010:35”. Sveriges Regering. sid. 85-86. https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/statens-offentliga-utredningar/2010/05/sou-201035/. Läst 9 april 2020.