Abelpriset
Abelpriset (norska: Abelprisen) är ett norskt pris som delas ut en gång om året till en matematiker som åstadkommit något extraordinärt.
| Abelpriset | |
| Beskrivning | För bidrag till matematikområdet som är av extraordinärt djup och inflytande |
|---|---|
| Utdelare | Norges regering |
| Land | Norge |
| Första utdelning | 2003 |
| Senaste mottagare | Karen Uhlenbeck |
| Webbplats | www.abelprize.no |
Den norska regeringen meddelade 2001 att tvåhundraårsjubileet av Niels Henrik Abels födelse året därpå skulle innebära startskottet för ett nytt pris för matematiker, uppkallat efter Abel.
En kommitté bestående av fem matematiker kommer varje år att utse en vinnare av Abelpriset, som i ekonomiskt värde är jämförbart med Nobelpriset. Anledningen till detta pris är att Nobelpriset belönar många duktiga vetenskapsmän, men inga matematiker. Prisets storlek 2003 är 6 miljoner norska kronor.
I april 2003 utsågs den första pristagaren, varefter priset delades ut 3 juni samma år.
PristagareRedigera
| År | Pristagare | Institution | Kommentar |
|---|---|---|---|
| 2003 | Jean-Pierre Serre | Collège de France, Paris, Frankrike | "för att ha spelat en nyckelroll i att forma många delar av modern matematik, däribland topologi, algebraisk geometri och talteori". |
| 2004 | Sir Michael Francis Atiyah | University of Edinburgh | för att ha upptäckt och bevisat indexteoremet. |
| Isadore M. Singer | Massachusetts Institute of Technology | ||
| 2005 | Peter D Lax | Courant Institute of Mathematical Sciences, New York University | "för banbrytande insatser inom teorin för och användandet av partiella differentialekvationer, samt beräkningar av deras lösningar". |
| 2006 | Lennart Carleson | Kungliga Tekniska högskolan | "för hans ingående och betydelsefulla bidrag till harmonisk analys och teorin kring kontinuerliga dynamiska system". |
| 2007 | Srinivasa S. R. Varadhan | Courant Institute of Mathematical Sciences, New York | för sitt grundläggande bidrag till sannolikhetsteori och särskilt för att ha skapat en enhetlig teori för stora avvikelser. |
| 2008 | John Griggs Thompson | University of Florida | «för deras framstående prestationer inom algebra, och särskilt för utformningen av modern gruppteori». |
| Jacques Tits | Collège de France | ||
| 2009 | Michail Gromov | «för hans revolutionerande bidrag till geometrin». | |
| 2010 | John Tate | för hans stora och bestående inflytande på talteorin. | |
| 2011 | John Milnor | för banbrytande upptäckter i topologi, geometri och algebra. | |
| 2012 | Endre Szemerédi | för hans fundamentala bidrag till diskret matematik och teoretisk informatik och som ett erkännande för dessa bidrags genomgripande och varaktiga inflytande på additiv talteori och ergodisk teori. | |
| 2013 | Pierre Deligne | ||
| 2014 | Yakov G. Sinai | ||
| 2015 | John F. Nash Jr. | ||
| Louis Nirenberg | |||
| 2016 | Sir Andrew Wiles | University of Oxford, Princeton University | «för hans uppseendeväckande bevis av Fermats stora sats med hjälp av modularitetsförmodan för semistabila elliptiska kurvor, något som inledde en helt ny era inom talteorin» |
| 2017 | Yves Meyer | École Normale Supérieure de Cachan, Frankrike | «för hans nyckelroll i utvecklingen av av den matematiska teorin om Wavelets» |
| 2018 | Robert P. Langlands | Institute for Advanced Study, Princeton, USA | «för hans visionära program som förbinder representationsteori och talteori», se Langlands program |
| 2019 | Karen Uhlenbeck | University of Texas, Austin, Texas, USA |