Abbasidernas harem i det Abbasidkalifatet var den separata avdelning inom abbasidernas hov där kalifernas mödrar, hustrur och slavkonkubiner levde isolerade från kontakt med yttervärlden.[1] Det abbasidiska haremet kom att fungera som förebild för andra harem i den muslimska världen, eftersom det var under Abbasidkalifatet som muslimska kvinnor först började leva helt isolerade i harem.[2]

BakgrundRedigera

Haremskulturen, med dess princip att isolera kvinnor från ett offentligt liv, började under Umayyaderna, och fullföljdes i början av 800-talet under Abbasidernas regeringstid. Kvinnor hade fram till dess fortfarande kunnat röra sig relativt fritt och tillåtits ha kontakt med män utanför familjen, men under abbasidkalifatet försvann kvinnor nästan helt ur det offentliga livet och stängdes in i harem, där de förbjöds kontakt med alla män utanför familjen. Detta kom sedan att fungera som förebild i de andra muslimska riken som utgick från kalifatet. Den främsta förebilden för denna samhällsförändring var kalifens eget harem, som sedan kopierades av andra män och så småningom av senare muslimska rikens kungliga harem.

OrganisationRedigera

I kalifens hov och harem stod hans mor först i rang av alla kvinnor. Som muslimsk man kunde kalifen ha fyra hustrur, och var enligt islamsk lag tvungen att behandla sina hustrur lika. Någon drottningroll i likhet med den som förekom i kristna hov var därför inte möjlig. Medan monarken hade flera hustrur, hade han däremot bara en mor. Därför blev hans mor harems första dam och intog vad som mest motsvarade drottningrollen. Hon hade den högsta makten i haremet.

Under modern i rang fanns kalifens hustrur. Kalifen kunde ingå diplomatiska äktenskap med fria utländska muslimska prinsessor. Det var också vanligt att han frigav en konkubin och gifte sig med henne.

Utöver kalifens mor och hustrur bodde också kvinnliga släktingar (ogifta, frånskilda och änkor) i haremet, främst hans döttrar, systrar och fastrar, som kallades prinsessor. Prinsessorna kunde göra sig bemärkta som diktare och på andra områden, förutsatt att de inte lämnade haremet.

Kalifen fick som muslim utöver fyra hustrur ha så många konkubiner som möjligt, förutsatt att dessa var icke muslimska slavar (Ma malakat aymanukum ). Kvinnorna var bland annat zoroaster från Persien och européer som fallit offer för saqaliba-slavhandeln via Volgas handelsrutt. Om en konkubin födde ett barn åt kalifen blev hon en umm walad och kunde inte längre säljas och frigavs vid hans död. Kalifen kunde också frige och gifta sig med henne.

Eunuckerna vaktade haremet. Deras uppgift var att kontrollera att ingen kvinna lämnade det utan tillstånd och ingen fick komma in utan tillstånd, och kontrollera allt som passerade in och ut. Eunuckerna var slavar. De var ofta afrikaner som fallit offer för den arabiska slavhandeln.

Qahramana var slavkvinnor som arbetade inne i haremet som tjänare åt kalifens mor, hustrur, släktingar och konkubiner. De kunde åta sig en mängd olika uppgifter och till exempel fungera som barnsköterskor eller sekreterare åt kvinnorna. De hade en privilegierad ställning därför att de var de enda av haremets kvinnor som var tillåtna att lämna haremet, då de gjorde inköp åt haremskvinnorna och skötte dessas kontakter med köpmän och handelsfolk.

Se ävenRedigera

KällorRedigera

  1. ^ El Cheikh, Nadia Maria. “Revisiting the Abbasid Harems.” Journal of Middle East Women's Studies, vol. 1, no. 3, 2005, pp. 1–19. JSTOR, www.jstor.org/stable/40326869. Accessed 2 april. 2021.
  2. ^ Eleanor Abdella Doumato (2009). ”Seclusion”. i John L. Esposito. The Oxford Encyclopedia of the Islamic World. Oxford: Oxford University Press. http://www.oxfordislamicstudies.com/article/opr/t236/e0713.