Wikipedia

Bofors 57 mm sjöautomatkanon L/70

(Omdirigerad från 57 Mk1)

Bofors 57 mm sjöautomatkanon L/70, förkortat 57 mm SAK 70,[1][2] även benämnd 57 mm allmålspjäs L/70[3] och liknande namn, är en serie helautomatiska allmålskanoner konstruerade och producerade av den svenska försvarskoncernen Bofors (sedan 2005 del av BAE Systems AB). Konstruktionen bygger på Bofors traditionella pålitliga trekvartsautomatiska (3/4 automatisk) vapenmekanism med fallande kil och inbyggd laddautomat som introducerades på 1930-talet i deras världskända 40 mm automatkanon L/60.

Bofors 57 mm SAK 70
Bofors 57 mm sjöautomatkanon L/70

Bofors 57 mm SAK L/70 Mk3 i amerikansk tjänst under benämningen 57 mm Mk 110 Mod 0 Naval Gun System
Typ Sjöartilleripjäs
Ursprungsplats Sverige
Tjänstehistoria
Använts av Se Användare
Produktionshistoria
Konstruerad 1970
Tillverkare Bofors (idag BAE Systems Bofors)
Varianter Mark 1 till 3
Specifikationer
Vikt 6,0 ton
Kaliberlängd L/70 (med backstycke)
Patron/Laddning 57 x 438 mm R m/70
Ammunitionsvikt 2,4 kg
Kaliber 57 mm
Höjdriktsgränser -10 till +75°, 40°/sek
Sidriktfält 55°/sek
Eldhastighet Mk1 – 200 skott/min
Mk2 – 220 skott/min
Mk3 – 220 skott/min
Utgångshastighet 1025 m/s
Maximal räckvidd 14 km

Bofors 57 mm sjöautomatkanon L/70 började tas fram under sent 1960-tal som en modern ersättare för Bofors 57 mm sjöautomatkanon L/60 som tagits fram runt decennieskiftet 1950. Den första versionen av Bofors nya 57 mm L/70 pjäs, i modern tid kallad Mark 1 (Mk1), togs i bruk av svenska marinen runt 1971 och serien har sedan dess exporterats till ett flertal länder och vidareutvecklats upp till Mark 3 (Mk3).

Versioner redigera

57 mm SAK L/70 Mk1 redigera

57 mm sjöautomatkanon L/70 Mark 1 är den första versionen i serien, framtagen cirka 1970. Det var en enkelpjäs för däcksmontage försedd med ett beredskapsmagasin på 40 skott som kunde avfyras utan betjäning i pjäsen. När pjäsen ställts in i fartygets långskeppsriktning kunde magasinet fyllas på med en ammunitionshiss från underliggande däck.

Pjäsen användes i Sverige på Hugin-klass och Norrköping-klass, och ersatte även den äldre 57 mm m/50C pjäsen på Spica-klassen 1972–1976. Den förekom i två varianter:

57 mm SAK L/70 Mk2 redigera

57 mm sjöautomatkanon L/70 Mark 2 – andra versionen i serien, framtagen cirka 1981. Mark 2 har bland annat utformats för att kunna betjänas med minimal bemanning. Detta har bland annat åstadkommits genom att manövrering och övervakning av pjäsens funktioner sker med hjälp av datorstöd samt att manuell laddning har ersatts med ett automatiskt laddsystem. Pjäsen kan laddas med 120 patroner och har en eldhastighet om ca 220 skott/minut och mycket goda riktprestanda. Möjligheten att snabbt byta ammunitionstyp ger pjäsen egenskaper som gör den mycket lämplig för bekämpning av såväl luft- som sjömål. Pjäsen är normalt fjärrstyrd men kan också riktas och manövreras från paneler som är placerade i eller i direkt anslutning till pjäsen.

  •  
    57 mm SAK L/70 Mk2 ombord en kanadensisk Halifax-klass fregatt.
  •  
    57 mm SAK L/70 Mk2 ombord den malaysiska fregatten Jebat.
  •  
    57 mm SAK L/70 Mk2 ombord den malaysiska fregatten Jebat.
  •  
    57 mm SAK L/70 Mk2 ombord den malaysiska fregatten Jebat.

Pjäsen förekom i Sverige på korvetter av Stockholm-klassen och Göteborg-klassen, och var sedan 2001 betecknad 57 mm allmålskanon Mk2. Tidigare förekom vapnen under annan beteckning:

  • 57 mm automatpjäs 7103, kort 57 mm apj 7103 – använd på korvetter av Stockholm-klassen
  • 57 mm automatpjäs 7103B, kort 57 mm apj 7103B – använd på korvetter av Göteborg-klassen

Mark 2 har även exporterats till flera utländska mariner, bland annat i Kanada, Mexiko, Malaysia och Indonesien.

57 mm SAK L/70 Mk3 redigera

57 mm sjöautomatkanon L/70 Mark 3 – tredje versionen i serien, framtagen cirka 1995. Mark 3 förenar mycket hög nedskjutningssannolikhet vid bekämpning av luftmål med stor verkan vid bekämpning av sjömål. Mark 3 är en vidareutveckling av Mark 2 och konstruerades cirka 1995 till 1997, med första leverans runt 2001. Likt Mark 2 är Mark 3 konstruerad för att integreras till ett fartygs ledningssystem, där styrning och avfyring kräver ett minimum av personal. Den är mycket kompakt och lätt med en vikt om cirka 7,5 ton. Jämfört med sin föregångare har den förbättrats genom att bland annat integrera möjligheten att kunna utnyttja programmerbar ammunition. Med målinformation från ledningssystemet programmeras ammunitionen för aktuellt hot i samband med ansättning och avfyring. Det automatiska ammunitionstransportsystemet bidrar också till att minimera reaktionstiden och begränsa personalbehovet. Pjäsen roterar 57°/sekund, dess extrema höjdvinklar är -10°/+77° och i höjdled ändras kanonen 44° per sekund. Pjäsen kan skjuta 220 skott per minut, maximalt 17 000 meter, eller effektivt ca 8500 meter. Siktet är gyrostabiliserat med lokal kontroll.

Pjäsen förekommer med två pjäskupoler, en vanlig, samt en smygversion. Smygkupolen är förutom väderskydd konstruerad med avsikt att inte bidra till fartygets totala radarmålyta.

Pjäsen används av svenska marinen på korvetter av Visby-klass, Stockholm-klassen och Göteborg-klassen i två olika varianter:

Mark 3 har även exporterats till flera utländska mariner, bland annat i Finland, Mexiko och USA. Den tillverkas, förutom i Sverige, på licens i Sydkorea samt i USA under beteckningen 57 mm Mk 110 Mod 0 Naval Gun System.

Användare redigera

 
57 mm allmålskanon Mk3 ombord på korvetten HMS Härnösand (K33).

(ej komplett lista)

Darussalam-klass patrullfartyg
Halifax-klass fregatter
Hamina-klass robotbåt
Sierra-klass korvett
Durango-klass patrullbåt
Visby-klass korvett
Gävle-klass korvett
Legend-klass
Freedom-klass
Independence-klass
Zumwalt-klass jagare (senare ersatt av 30 mm Mk 46 Mod 2 Gun Weapon System)

Se även redigera

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ ”Bofors automatic 57mm Dual-Purpose guns”. tfd.chalmers.se. Arkiverad från originalet den 14 maj 2007. https://web.archive.org/web/20070514141525/http://www.tfd.chalmers.se/~m95perm/vapen/kanon/div/57mm_sak.html. Läst 10 december 2021. 
  2. ^ ”030306_SAK57_Mk3.pdf” (pdf). Bofors Luftvärnsförening. boflv.se. 2003. Arkiverad från originalet den 11 september 2010. https://web.archive.org/web/20100911070606/http://www.boflv.se/arkiv/030306_SAK57_Mk3.pdf. Läst 10 december 2021. 
  3. ^ Tidskrift i Sjöväsendet (Kungliga Örlogsmannasällskapet) (4): sid. 178. 1975. Läst 10 december 2021. 

Trycka källor redigera

  • Kungl. örlogsmannasällskapet (1971). Minnesskrift med anledning av sällskapets 200-årsjubileum. Östervåla 
  • Janes Weapon Systems 1976. Janes Information Group. 1976. ISBN 0-354-00527-8 

Externa länkar redigera

baesystems.com redigera

Videoklipp redigera

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Bofors_57_mm_sjöautomatkanon_L/70&oldid=53899593#57_mm_SAK_L/70_Mk1”