42 Orionis, som är stjärnans Flamsteed-beteckning är en dubbelstjärna i den södra delen av stjärnbilden Orion, som också har Bayer-beteckningen c Orionis. Den har en kombinerad skenbar magnitud på ca 4,59[3] och är svagt synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 3,7[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 900 ljusår (ca 270 parsek) från solen. Den rör sig bort från solen med en heliocentrisk radialhastighet av ca 28 km/s.[6] Stjärnan ingår i asterismen Orions svärd och är den ljussvagaste stjärnan i skölden.

42 Orionis
Observationsdata
Epok: J2000.0
Rektascension05t 35m 23,16427s[1]
Deklination-04° 50′ 18,0881″[2]
Skenbar magnitud ()4,59[3]
Stjärntyp
U–B-0,94[3]
B–V-0,183 ± 0,003[4]
VariabeltypMisstänkt (CST)[5]
Astrometri
Radialhastighet ()28,40 ± 3,4[6] km/s
Egenrörelse (µ)RA: 4,52 ± 1,08[1] mas/år
Dek.: -7,11 ± 0,66[1] mas/år
Parallax ()3,69 ± 1,20[1]
Avståndca 900  (ca 270 pc)
Absolut magnitud ()-2,58[7]
Detaljer
Massa12,0[8] M
Radie4,29[7] R
Temperatur25 400[9] K
Vinkelhastighet20[10] km/s
Andra beteckningar
42 Ori, HD 37018, 2E 0532.9-0451, JP11 5700, UBV 5509, GC 6934, JP11 5699, UBV M 51694, c Orionis, GCRV 3421, 2MASS J05352315-0450180, UCAC3 171-23405, DA 4AB, GEN# +9.00010659D, MCW 336, uvby98 900010659, ADS 4187 AB, GEN# +9.00010659, NSV 2318, WDS J05354-0450AB, ALS 14787, GSC 04774-00928, Parenago 1970, WH 295, BD-04 1185, HGAM 435, PLX 1277, YZ 94 1665, Brun 659, HIC 26237, PPM 188224, B10 1364, CCDM J05354-0450AB, HIP 26237, ROT 874, GC94b 138, CEL 828, HR 1892, SAO 132320, GCS95 252, CSV 100593, IDS 05304-0454 AB, SKY# 9030, KSP2003 J053522.91-045021.8, CXORRS J053523.1-045019, IRAS 05329-0452, SV ZI 431, RRS2004 NOFF W134, 2E 1374, ISOY J053523.15-045018.2, TYC 4774-928-1, TVZ96 223[2]
42 Orionis är den ljusa stjärnan i centrum av NGC 1977. ( Mount Lemmon SkyCenter Schulman Telescope med tillstånd av Adam Block.)

Egenskaper redigera

Primärstjärnan 42 Orionis A är en blå till vit stjärna i huvudserien av spektralklass B1 V.[11] Den har en massa som är ca 12[8] solmassor, en radie som är ca 4,3[7] solradier och en effektiv temperatur på ca 25 400 K.[9]

42 Orionis A är i sig en spektroskopisk dubbelstjärna med följeslagaren 42 Orionis Ab av skenbar magnitud 6,3, separerad med 0,16 bågsekunder. Det finns även en mer avlägsen följeslagare, 42 Orionis B av magnitud 7,5 med 1,6 bågsekunders separering.[12][13]

42 Orionis är omgiven av NGC 1977, en av en mindre svagare grupp av namngivna nebulosor norr om Orionnebulosan. Den är stjärnan som väcker och lyser upp NGC 1977.

Se även redigera

Referenser redigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 42 Orionis, 11 april 2020.

Noter redigera

  1. ^ [a b c d e] Van Leeuwen, F. (2007). "Validation of the new Hipparcos reduction". Astronomy and Astrophysics. 474 (2): 653. arXiv:0708.1752. Bibcode:2007A&A...474..653V. doi:10.1051/0004-6361:20078357. Vizier catalog entry
  2. ^ [a b] ”Basic data: * c Ori -- Young Stellar Object” (på engelska). Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=42+Orionis&submit=SIMBAD+search. Läst 3 augusti 2016. 
  3. ^ [a b c] Ducati, J. R. (2002). "VizieR Online Data Catalog: Catalogue of Stellar Photometry in Johnson's 11-color system". CDS/ADC Collection of Electronic Catalogues. 2237. Bibcode:2002yCat.2237....0D.
  4. ^ van Leeuwen (2007). ”Hipparcos, the New Reduction” (på engelska). http://vizier.u-strasbg.fr/viz-bin/VizieR-5?-out.add=.&-source=I/311/hip2&HIP=26237. Läst 4 augusti 2016. 
  5. ^ ”NSV 2318” (på engelska). The International Variable Star Index. AAVSO – American Association of Variable Star Observers. http://www.aavso.org/vsx/index.php?view=detail.top&oid=40942. Läst 3 augusti 2016. 
  6. ^ [a b] Gontcharov, G. A. (2006). "Pulkovo Compilation of Radial Velocities for 35 495 Hipparcos stars in a common system". Astronomy Letters. 32 (11): 759. arXiv:1606.08053. Bibcode:2006AstL...32..759G. doi:10.1134/S1063773706110065.
  7. ^ [a b c] https://www.universeguide.com/star/42orionis. Hämtad 2020-04-11.
  8. ^ [a b] Tetzlaff, N.; Neuhäuser, R.; Hohle, M. M. (2011). "A catalogue of young runaway Hipparcos stars within 3 kpc from the Sun". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 410: 190. arXiv:1007.4883. Bibcode:2011MNRAS.410..190T. doi:10.1111/j.1365-2966.2010.17434.x. Vizier catalog entry
  9. ^ [a b] Hohle, M.M.; Neuhäuser, R.; Schutz, B.F. (2010). "Masses and luminosities of O- and B-type stars and red supergiants". Astronomische Nachrichten. 331 (4): 349. arXiv:1003.2335. Bibcode:2010AN....331..349H. doi:10.1002/asna.200911355. Vizier catalog entry
  10. ^ Abt, Helmut A.; Levato, Hugo; Grosso, Monica (2002). "Rotational Velocities of B Stars". The Astrophysical Journal. 573: 359. Bibcode:2002ApJ...573..359A. doi:10.1086/340590.
  11. ^ Hoffleit, D.; Warren, W. H. (1995). "VizieR Online Data Catalog: Bright Star Catalogue, 5th Revised Ed. (Hoffleit+, 1991)". VizieR On-line Data Catalog: V/50. Originally Published in: 1964BS....C......0H. 5050. Bibcode:1995yCat.5050....0H.
  12. ^ Mason, Brian D.; Wycoff, Gary L.; Hartkopf, William I.; Douglass, Geoffrey G.; Worley, Charles E. (2001). "The 2001 US Naval Observatory Double Star CD-ROM. I. The Washington Double Star Catalog". The Astronomical Journal. 122 (6): 3466. Bibcode:2001AJ....122.3466M. doi:10.1086/323920. Vizier catalog entry
  13. ^ Tokovinin, Andrei; Mason, Brian D.; Hartkopf, William I.; Mendez, Rene A.; Horch, Elliott P. (2015). "Speckle Interferometry at Soar in 2014". The Astronomical Journal. 150 (2): 50. arXiv:1506.05718. Bibcode:2015AJ....150...50T. doi:10.1088/0004-6256/150/2/50.

Externa länkar redigera