Öppna huvudmenyn
Isaac Grünewald var en av medlemmarna i gruppen. Här tillsammans med hustrun Märta i Saltsjöbaden.

De unga, även kallad 1909 års män, var en konstnärsgrupp som bildades 1907 och upplöstes 1911. Den bestod främst av konstnärer från Konstnärsförbundets 3:e målarskola. Gruppen utgjordes av bland annat konstnärerna Isaac Grünewald, Tor Bjurström, Arthur Percy, Birger Simonsson och Sigfrid Ullman där Simonsson var ledargestalten. Den bestod uteslutande av manliga konstnärer och till skillnad mot andra grupperingar bildade under denna period hade gruppen inskrivet i sina stadgar att inga kvinnor fick bli medlemmar.[1]

De ungas första utställning i Stockholm 1909 betraktas ofta av konsthistoriker som modernismens genombrott inom svensk konst.[2]

Innehåll

HistoriaRedigera

BakgrundRedigera

Gruppen ville stå för det nya och tillkomsten var egentligen endast som trots mot den äldre generationen konstnärer, till exempel Karl Nordström som då var lärare på Konstnärsförbundets målarskola. Nordström som varit en av de som tidigare revolterat mot Konstakademien (se Opponenterna) blev nu alltså själv måltavla för denna nya konstrevolution. Många av medlemmarna var ganska stridbara.

UtställningarRedigera

1909 gjorde gruppen en epokgörande utställning på Hallins konsthandel i Stockholm. Trots att konstnärerna då enbart ställde ut verk som var influerade av sina lärare på Konstnärsförbundet, ansåg ändå samtiden att det var fråga om ett nytt måleri. De som medverkade på denna utställning brukar kallas 1909 års män.

De unga hade ytterligare två konstutställningar. Utställningen 1910 var den utställning som tog landets konstintresserade med storm. Sedan följde en 1911 som blev deras sista innan de upplöstes. Huvudsakligen ställdes måleri ut, men Ivar Johnsson ställde ut skulpturer, Artur Sahlén grafik samt Einar Nerman teckningar. Till utställningarna trycktes speciella kataloger med försättsblad i träsnitt av Isaac Grünewald.

På de tre utställningarna ställde sammantaget 22 män samt på sista utställningen även en kvinna ut, Fanny Falkner. Flera av gruppens medlemmar beundrade August Strindberg, och gruppen donerade 75 kr till den nationella insamlingen till hyllning av honom som startades våren 1911. Detta kan säkert förklara varför hans sista förälskelse Fanny Falkner tilläts ställa ut, trots paragrafen i deras stadga att inga kvinnor fick vara medlemmar. Det skedde dock utanför katalogen.

Det var två konstnärer som ingick i De unga men som inte ställde ut med dem, August Lundberg och Per Tellander. Konstnärer som aldrig var medlemmar i gruppen men som ändå ställde ut med dem var: Fanny Falkner, Artur Sahlén, Gabriel Strandberg, Einar Nerman, Edward Hald, Ivar Johnsson och Erik Lindwall.

FortsättningRedigera

Efter De ungas upplösande efterträddes de av andra grupper, först De åtta och senare Falangen. Många av De unga ingick i dessa nya konstellationer.

Som respons till bildandet av en exklusivt manlig förening bildade en grupp kvinnliga konstnärer 1910 (året efter De ungas första utställning), Föreningen Svenska Konstnärinnor.[3]

Sommaren 2009 hölls i Säfstaholms slott den första utställning där både samtliga medlemmar och samtliga som ställde ut med gruppen ställdes ut samtidigt. Av totalt 90 verk var nästan 70 utförda mellan 1907 och 1911 (det vill säga under gruppens existens), och cirka 30 av dem hade tidigare återfunnits på någondera av gruppens tre utställningar. Utställningen passerade trots dess konsthistoriska korrekthet spårlöst förbi i dagspressen.

MedlemmarRedigera

UtställningarRedigera

ReferenserRedigera

  1. ^ Gösta Lilja-"Det moderna måleriet i svensk kritik, sidan 100-102". "i De Ungas stadgar stod bland annat inskrivet att de var en förening för manliga konstnärer."
  2. ^ "Konstnärskamrater - 'De Unga' 100 år" Arkiverad 2 oktober 2015 hämtat från the Wayback Machine.. Sommarutställningar. Säfstaholms slott, 2009-06-20.
  3. ^ Föreningen Svenska Konstnärinnor. Konstnärshuset, 2008-02-11.