Öppna huvudmenyn

Östra Södermanlands Järnväg

arbetslivsmuseum i Strängnäs kommun

Östra Södermanlands Järnväg, Ö.Sl.J., är en museijärnväg som kör smalspåriga, ångloksdragna tåg mellan Mariefreds station och Taxinge-Näsby station i tidstypisk 1890-tals och 1910-talsmiljö. Banans längd är 11,6 km, och spårvidden är 600 mm. I godsmagasinet vid järnvägsstationen i Mariefred finns en permanent utställning om 600 mm-banornas historia. Verkstäder och vagnhallar öppnas för besök på begäran. ÖSlJ bedriver trafik Mariefreds stationLäggesta Nedre stationTaxinge-Näsby station med ånglok från början av maj till sista söndagen i september.

Östra Södermanlands Järnväg
Läggesta Nedre station, 2019d.jpg
Östra Södermanlands Järnväg, skylt på Läggesta Nedre stationshus.
Allmänt
PlatsSödermanland
SträckaMariefred–Läggesta nedre–Taxinge-Näsby
Anslutande järnvägslinjerNormalspår
Svealandsbanan
Organisation
Invigd1968
ÄgareMuseiföreningen Östra Södermanlands Järnväg
BanoperatörÖstra Södermanlands Järnväg
TrafikoperatörÖstra Södermanlands Järnväg[1]
Tekniska fakta
Längd11,6 kilometer
Antal spårenkelspår
Spårvidd600 millimeter (smalspår)
Största tillåtna axellast7 ton
Hastighet25 km/h
Linjekarta
Östra Södermanlands Järnväg
Mariefred–Läggesta nedre–Taxinge-Näsby
  km   min
Water Pier
MälarenS/S Mariefred
Head stop
-0,447  -5   Mariefreds Ångbåtsstation
Stop on track
-0,195  -2   Värdshuset
Station on track
0,000   0   Mariefreds station
Stop on track
0,648   3   Gripsholmsviken
Station on track
0,962   4   Hjorthagen
Station on track
2,059   8   Marielund
Stop on track
2,565   11  Jagbacken
Unknown BSicon "LSTR" Straight track
SvealandsbananSträngnäs
Station on track Unknown BSicon "KBHFaq" Unknown BSicon "KRWr+r"
3,208/35,014   14  Läggesta/Läggesta nedre
Unknown BSicon "LSTR" Straight track
SvealandsbananSödertälje syd
Unknown BSicon "hKRZWae"
Skallaholmsbron (12 m)
Station on track
31,615      Hedlandet
Stop on track
30,554      Sjöbygget
Stop on track
27,820      Härnön
End station
27,420      Taxinge-Näsby

HistoriaRedigera

 
Mariefred station, vänthallen.
 
Marielunds station.
 
Läggesta Nedre station, expedition.

Banan öppnades som Norra Södermanlands Järnväg (NrSlJ) med kunglig invigning genom Oscar II den 30 september 1895. Banan byggdes med normalspår och trafikerades med ånglok och vagnar. Bibanan mellan Mariefred och Läggesta öppnades samma år. På bibanan tog 1929 en dieselmotorvagn över trafiken, som upprätthölls i SJ:s regi till 1964.[2][3]

ÖSlJs verksamhet inleddes år 1959 på en kort 600 mm-bana vid Lina tegelbruk utanför Södertälje.[4]. De första åren var ÖSlJ en del av verksamheten inom Svenska Järnvägsklubben. År 1964 bildades en speciell förening, Museiföreningen Östra Södermanlands Järnväg. Den övertog ÖSlJ, som då ännu var verksam vid Lina.[5]

Sedan SJ den 27 september hade 1964 avvecklat sin trafik på sträckan mellan Läggesta och Mariefred fick föreningen enligt riksdagsbeslut 25 november 1965 banfastigheterna som gåva från staten.[2] Föreningen byggde om banan till 600 mm spårvidd på den gamla banvallen. Den 24 juli 1966 inleddes provisorisk trafik, på den nylagda banan, och den officiella invigningen av sträckan skedde den 19 maj 1968.[6]

I maj 1995 lades trafiken ner på gamla Norra Södermanlands Järnväg mellan Södertälje S (nuvarande Södertälje hamn) och Åkers styckebruk inför byggandet av Svealandsbanan. Museiföreningen Östra Södermanlands Järnväg fick 1998 nyttjanderätt av staten[2] på den 7 km långa sträckan och bedrev normalspårig, 1435 mm, rälsbusstrafik med Y7 1163 mellan Läggesta Nedre och Taxinge-Näsby station. Denna sträcka såldes av Banverket till Strängnäs kommun och Nykvarns kommun. Kommunerna sålde 2007 sträckan vidare till museiföreningen, som alltså är ägare av samtliga fastigheter för järnvägen och dess stationer. Föreningen fick ett EU-bidrag för ombyggnad till 600 mm spårvidd. Ombyggnaden skedde mellan 2009 och 2011, och sträckan Läggesta nedre–Taxinge-Näsby öppnades för smalspårig trafik den 28 maj 2011. Trafiken bedrivs med genomgående tåg Mariefred–Läggesta nedre–Taxinge-Näsby, vilka alltså måste byta riktning i Läggesta.

Museiföreningen Östra Södermanlands Järnväg (ÖSIJ) är Sveriges äldsta museibana. Föreningen hade år 2018 omkring 1 500 medlemmar. Omkring 130 medlemmar arbetar aktivt och på ideell basis med driften av banan. ÖSIJ finansieras genom medlemsbidrag, biljettintäkter, gåvor och liknande.

Kunglig premiärRedigera

H.M. Konung Carl XVI Gustaf invigde den nya linjen mellan Läggesta nedre och Taxinge-Näsby den 25 maj 2011. Den allmänna trafiken på den nya bansträckningen inleddes med särskilda premiärturer 28 maj. Sedan 29 maj 2011 går tågen på sträckan enligt ordinarie tidtabell.

Information om bananRedigera

Mariefred – Läggesta nedreRedigera

Första hållplatsen längs banan heter Gripsholmsviken (tidigare Folkhögskolan) som passeras cirka 600 meter efter Mariefreds station. Efter 1 kilometer passerar man Hjorthagens station med ett litet stickspår på sidan och litet stationshus. Därefter åker man mot Marielundsviken och passerar stationen Marielund där det förekommer tågmöten på dagar med särskilt utökad trafik, stationen har ett mötesspår och ett stickspår samt ett litet stationshus. Växlarna på stationen och T-semaforen manövreras från ett vevställverk. Vid stationen finns en minnessten över de tre polska ubåtar som låg internerade i viken intill under andra världskriget. I stationshusets väntrum finns en fotoutställning om ubåtsinterneringen. Efter Marielund kommer tåget in i skogen och om man tittar noga kan man på höger sida se hållplatsen Jagbacken. Efter en bergsskärning kommer spåret från Taxinge-Näsby fram på vänster sida. Spåren går parallellt in till Läggesta Nedre station efter nästan 3,5 km. När tåget skall gå vidare till Taxinge-Näsby är det här ofta möte med ett tåg från Taxinge. Då denna station är en säckstation måste tågens lok göra rundgång, dvs flyttas från ena änden av tågsättet till den andra.

I Läggesta finns anslutning från och till SJ:s tåg på Svealandsbanans station Läggesta, vilken nås med en gångväg.

Läggesta nedre – Taxinge-NäsbyRedigera

Järnvägen från Läggesta mot Taxinge passerar på en stålbro över den allra innersta delen av Gripsholmsviken, det vill säga en del av Mälaren. Direkt efter bron börjar en cirka 2 km lång stigning som långa sträckor är 16 ‰. Flera plankorsningar med privata vägar till tomter passeras. Allt eftersom banan stiger får man mer utsikt över Mälaren. Närmare den högsta punkten avlägsar sig banan från sjön och går sedan genom gamla jordbruksmarker i en 16 ‰ nerförslutning mot Hedlandet.

I Hedlandet finns en station med mötesspår. Runt stationen finns en mer samlad bebyggelse. Här har det funnits en hållplats och senare lastplats med sidospår från 1920-talet och fram till början av 1970-talet. Stationshuset från 1940-talet är i dag en avstyckad privatbostad. ÖSlJ har en liten kur vid stationen som ger utrymme för tågklareraren då stationen är bevakad, vilket sker ett par gånger om året. Denna kur är ursprungligen en tunnelvaktarkur från Saltsjöbanan, 1959 blev den stationshus i Lina Bruk på ÖSlJ första bana, därefter stationshus i Läggesta östra och Läggesta södra. Detta är alltså femte placeringen för denna gamla kur.

Efter Hedlandet går banan närmare sjön igen och går en sträcka helt nära sjön med fin utsikt mot Gripsholms slott.

Efter att banan åter har lämnat sjön nås Sjöbyggets hållplats som betjänar ett småhusområde med samma namn. Därifrån åker emellanåt boende med tåget till Mariefred för att handla. Hållplatsen består bara av en smal kort plattform med en särskild typ av semafor som påstigningstavla.

Banan går nu över betesmarker som tillhör Hedlanda gård, vars mangårdsbyggnad syns på en höjd till höger (inåt land). Efter ytterligare en plankorsning går banan nu utför och i kurvor genom lövskog för att åter närma sig sjön. I en djup bergsskärning passeras kommun- och länsgränsen till Taxinge socken i Nykvarns kommun i Stockholms län. Banan lämnar nu åter sjön, går förbi betesmarker och vi har Härnöns naturreservat till vänster. I ingången till en bergsskärning ligger Härnöns hållplats. Därefter återstår endast en lång raksträcka innan tåget är framme vid Taxinge-Näsby station.

Taxinge-Näsby station har ett för den här delen av landet unikt stationshus i tegel byggt i skånsk stil. Huset är ett byggnadsminne och ägs av ÖSlJ. Väntsalen är öppen från första tågets ankomst till sista tågets avgång på trafikdagar. Bangården har tre parallella spår, och den har en vändskiva i bangårdens bortre ända. På plattformen framför stationshuset står en semafor.

Rullande materielRedigera

Tåget med ånglok nr 9 "Nian", video.
Tåget med ånglok nr 5 "Hamra", video.

Östra Södermanlands Järnväg har bevarat materiel bland annat från de sju järnvägarna med 600 mm spårvidd som bedrev persontrafik i Sverige.

ÅnglokRedigera

 
Eds Bruks lok "Helgenäs" i Gamleby, lastat och redo för avfärd till Östra Södermanlands Järnväg, 1966.
  • Nr. 1 Lotta är byggt 1913 av Orenstein & Koppel. Loket har tidigare varit utlånat till Tekniska museet i Stockholm men är nu återlämnat. Det är i trafikdugligt skick och gick den 1 juni 2019 i trafik som koppellok med nr 10 Avesta.
  • Nr. 2 Virå är ett ånglok byggt 1901 av Motala Verkstad för Stavsjö Järnväg. Loket är åter i drift sedan 2014, efter att dess ångpanna renoverats.
  • Nr. 3 Dylta är ett ånglok byggt 1919. Loket är avställt i väntan på tubbyte.
  • Nr. 4 KM Nelsson är ett ånglok byggt av Motala Verkstad 1914. Det trafikerade Nättraby–Alnaryd–Elmeboda Järnväg. Loket är i behov av en revision, och är sedan 2016 avställt.
  • Nr. 5 Hamra är ett tyskt ånglok byggt av Orenstein & Koppel i Berlin 1902. Användes vid Alfa Lavals industrijärnväg i Tumba och senare vid Ars kalkbrott på Gotland. Loket är sedan 2019 åter i drift.
  • Nr. 6 Christina Hjelm är ett ånglok byggt i Tyskland 1923 av Hanomag. Loket är inte i drift sedan 1984, utan är nermonterat. Benämns numera i regel som "Sexan".
  • Nr. 7 Helgenäs (föreningens äldsta lok) är ett ånglok byggt 1889 av Hudswell, Clarke & Co. Det trafikerade bruksbanan Eds Bruk-Helgenäs. Loket är avställt sedan 2000, på grund av pannbyte.
  • Nr. 8 Emsfors är ett tyskt ånglok byggt 1919. Detta lok liksom många andra byggdes för tyska armén efter en standardritning för spårvidd 600 millimeter. Syftet var att de skulle trafikera lättbyggda banor strax bakom fronten men då kriget tog slut såldes flera lok som aldrig tagits i tjänst. "Emsfors" var ett av dessa. Det trafikerade tidigare bruksbanan Emsfors-Påskallavik. Används flitigt i trafiken på museibanan.
  • Nr. 9 Nian är ett ånglok byggt av Motala Verkstad 1915, och är utlånat av Skärstads Hembygdsförening i Jönköpings kommun.[7] Det gick i trafik på Jönköping–Gripenbergs Järnväg till dess nedläggning, därefter på bruksbanan vid Aspa Bruk. Används flitigt i trafiken på museibanan.
  • Nr. 10 Avesta är ett ånglok byggt 1923 av Orenstein & Koppel. Loket havererade på Ångans dag 2005 och ställdes av, men är sedan 2017 åter i drift.
  • Nr. KLJ 2 Lessebo är ett ånglok byggt 1891 av Munktells Mekaniska Verkstad i Eskilstuna för Kosta–Lessebo Järnväg och gick där under namnet "A. Mallet". Loket är en deposition från Sveriges Järnvägsmuseum. Lessebo är godkänd för trafik sedan maj 2009 efter en revision. P.g.a. dåliga tuber är loket avställt sedan 2016.

Motorlok/DiesellokRedigera

  • Nr. 12 Grefven, tillverkad 1931 av Orenstein & Koppel.
  • Nr. 13 Munken, tillverkat 1936 Sala Maskinfabrik under namnet Torno.
  • Nr. 14 Hummel, tillverkat 1953 på KLJ:s verkstad.
  • Nr. 15 Garpen, ackumulatorlok tillverkat av ASEA 1915.
  • Nr. 16 Aspa, köpt 1923 av Aspa bruk, tillverkat av Deutz.
  • Nr. 17 Storvik, tillverkat 1954 av Jenbacher Werke.
  • Nr. 18 Pyret, äldre gruvlok, tillverkat 1972 av AGV.
  • Nr. 19 Värtan, tillverkat 1968 av Kalmar Verkstads AB.
  • Nr. 20 Surahammar, tillverkat 1935 av Slip-Naxos
  • Nr. 21 Gaivoron, tillverkad 1974 i dåvarande Sovjetunionen av Maskinfabriken i Kambarka, KMZ.

MotorvagnarRedigera

ReferenserRedigera

  1. ^ Transportstyrelsen Giltiga tillstånd - järnvägstrafik Arkiverad 16 januari 2013 hämtat från the Wayback Machine.
  2. ^ [a b c] Historiskt om Svenska Järnvägar NrSlJ, Norra Södermanlands Järnväg
  3. ^ Historiskt om Svenska Järnvägar Järnvägar i historien
  4. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 5 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160305152700/http://www.oslj.nu/museiforeningen/om-o-sl-j-museiforeningens-historia/. Läst 15 december 2015. 
  5. ^ Welander, Lennart (2011). De smalaste spåren: berättelsen om Östra Södermanlands järnväg och dess föregångare (2., utvidgade och väsentligt omarb. uppl.). Mariefred: Museiföreningen Östra Södermanlands järnväg. Libris länk. ISBN 978-91-633-8946-7 
  6. ^ Thomas Lange (red), Museibanor och veterantåg, Trafik-Nostalgiska förlaget, 2005, ISBN 91-85305-06-5
  7. ^ Loket JGJ nr 9

KällorRedigera

Vidare läsningRedigera

  • Nelldal, Bo-Lennart; Ahlstedt, Lars (1976). Östra Södermanlands järnväg 1966-1976. Malmö: F. Stenvall. Libris länk. ISBN 91-7266-026-0 
  • Welander, Lennart (2011). De smalaste spåren: berättelsen om Östra Södermanlands järnväg och dess föregångare (2., utvidgade och väsentligt omarb. uppl). Mariefred: Museiföreningen Östra Södermanlands järnväg. Libris länk. ISBN 978-91-633-8946-7 
  • Östra Södermanlands Järnväg och dess föregångare: = Östra Södermanlands Järnväg and its forerunners : Sveriges äldsta museibana 1959-2009 : [including brief summaries in english]. TNF bok ; 85. Saltsjöbaden: Trafik-Nostalgiska Förlaget. 2009. Libris länk. ISBN 978-91-86275-17-4 

Externa länkarRedigera