Östergötlands museum

Entrén sedd från öster

Östergötlands museum ligger vid Raoul Wallenbergs plats, Gråbrödragatan/Vasavägen i Linköping.

Innehåll

AllmäntRedigera

"Stiftelsen Östergötlands Länsmuseums ändamål ska vara att bedriva och befrämja kulturminnesvård och övrig museal verksamhet liksom annan därmed förenlig verksamhet, förvalta dess fastigheter samt utveckla museiverksamheten" ^[1].

Som museets grundare räknas Anton Ridderstad. Hans donationer av både konstverk och pengar gjorde det möjligt att grunda ett museum. Andra kända namn som varit knutna till museet är Bengt Cnattingius, Sven E. Noreen och Gunnar Lindqvist.

Förutom visnings- och utställningsdelen sysslar länsmuseet även med byggnadsvård, arkeologi, konservering samt har ett eget bokförlag.

ByggnadenRedigera

Entrén sedd från söder

Museets nuvarande lokaler vid Vasavägen i centrala Linköping är en gul tegelbyggnad i funktionalistisk stil, som invigdes 1939. Museet hade då redan funnits i 75 år. För byggnadens utformning svarade arkitekterna Nils Ahrbom och Helge Zimdal. Över entrén finns en fasadfris över temat arbete och livsbejakelse av skulptören Ivar Johnsson. Byggnaden förklarades 1985 som byggnadsminne.

Utanför museibyggnaden finns några konstverk uppställda. Däribland runstenen Fv1950;341, som 1950 upphittades nära Nykvarn, som ligger nedströms Stångån, och marmorgruppen Hagar och Ismael i öknen (1884) av Alfred Nyström.

Museichefer i urvalRedigera

Bengt Cnattingius, 1934–1966
Sven E Noreen 1966–1976
Bo Lagercrantz 1976–1983
Gunnar Lindqvist, 1984–1995
Pär Hallinder, 1995-2003
Peter Larsson, 2003 till februari 2006
Gunnar Larsson, biträdande museichef 2006
Maria Jansén, 2006–2012
Olof Hermelin, 2013–

SamlingarRedigera

KonstRedigera

Museet innehar en stor samling konstföremål från medeltiden till idag. Ett Flertal konstverk av östgötakonstnärerna Pehr Hörberg och Johan Krouthén finns utställda. Museet tar ofta emot vandringsutställningar och har en stor lokal som används främst för tillfälliga utställningar.

Syndafallet av Lucas Cranach d.ä.
Per Brahe d.y., en bröstbild förmodligen målad av Johan Johansson Werner, d.ä. Förmodan beror på att denna tavla liknar ett konstverk av Werner med samma motiv på Skoklosters slott i Uppland.
Königsmarckska tapeterna

FotografierRedigera

Museets fotosamlingar består av fotografier med anknytning till Östergötland. Bland annat har museet cirka 1200 fotoplåtar från Johan Emanuel Thorins dokumentation av Bjärka Säby från omkring sekelskiftet 1900.^[2]

ÖstergötlandRedigera

Basutställningen Östgötaliv är uppdelad i teman; Familjeliv, Arbetsliv, Östgötaforum, samt Makt och människor. Bland de föremål som visas finns biskop Hans Brasks ring samt skeletten efter en stenåldersfamilj, funna vid Bergsrondellen i Linköping.

Egyptiska fornsakerRedigera

Delar ur Otto Smiths privata samlingar visas sedan 1959 på museet. I Egypten har man velat ha tillbaka föremålen, men efter flera turer stannar föremålen på museet^[3].

FilialerRedigera

LillkyrkaorgelnRedigera

Kronologi:

1735: Piporgel byggs av amatörorgelbyggare Carl Kindberg, organist i Skeda kyrka, Östergötland.
1736: Orgeln säljs till Gistads kyrka, Östergötland.
1746: Genomgripande ombyggnad av Jonas Wistenius, Linköping, varvid väderlådan och det mesta av pipverket förnyas. Positivet erhåller manualklaviatur med svarta undertangenter och omfång C - c³, kort oktav (45 toner). Fasadpipor: attrapper av trä. Disposition 1746 enligt musikskriftställare, topograf & genealog Abraham Abrahamsson Hülphers (1734-1798) samma som nuvarande med undantag av att det saknas pedal.
1852: Tillbyggnad av bihangspedal av timmerman Anders Frisk, Bohus, (enligt påskrift på pedalvällbrädans baksida).
1864: Positivet säljs till Lillkyrka kyrka, Östergötland.
1873: Ombyggnad av orgelbyggare och -reparatör Anders Petter Kullbom, Linköping, (1817-1900). Troligen sätter han in, dels nuvarande manualklaviatur med omfånget C - f³, full oktav, där C#, D#, F#, G# och de översta tangenterna c#³ - f³ dock är blinda, dels nuvarande registerandrag.
1884: Reparation av firma Johan Otto Baumgardt & söner, Linköping.
1924: Positivet ospelbart och ersätts i Lillkyrka tills vidare med ett pedalharmonium.
1943: Positivet säljs till Östergötlands museum, där det magasineras. (Inventarienummer A 12469.)

Disposition:

Manual	Pedal
Gedact 8'	bihängd (1852)
Principal 4'
Octav 2'
Qvint 1 1/3'
Supra Octav 1'

GalleriRedigera

Relieffris (1939) av Ivar Johnsson över entrén

KällorRedigera

Einar Erici: Orgelinventarium, Kyrkomusikernas riksförbund, Stockholm (1964)
Einar Erici & R. Axel Unnerbäck (1988). Orgelinventarium. Stockholm: Proprius förlag. ISBN 91-7118-557-7

NoterRedigera

^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 19 juni 2006. https://web.archive.org/web/20060619162421/http://www.lio.se/templates/Page.aspx?id=14532. Läst 6 juni 2006.
^ ”Fotosamlingar”. Östergötlands museum. http://ostergotlandsmuseum.se/pages/91. Läst 17 juni 2015.
^ http://www.corren.se//kultur/?articleId=4878805

Externa länkarRedigera

Wikimedia Commons har media som rör Östergötlands museum.
Bilder & media
Östergötlands museums webbplats

[1] ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 19 juni 2006. https://web.archive.org/web/20060619162421/http://www.lio.se/templates/Page.aspx?id=14532. Läst 6 juni 2006.

[2] ”Fotosamlingar”. Östergötlands museum. http://ostergotlandsmuseum.se/pages/91. Läst 17 juni 2015.

[3] ttp://www.corren.se//kultur/?articleId=4878805

[1]

[2]

[3]