Örjan Andersson
Per-Magnus Örjan Andersson, född 8 september 1964 i Eslöv, är en svensk dansare, koreograf och regissör.
| Örjan Andersson | |
| Född | 8 september 1964 (58 år) |
|---|---|
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Koreograf |
| Redigera Wikidata | |
BiografiRedigera
Andersson växte upp i skånska Eslöv och började dansa i senare tonåren, när han var 19 började han att studera vid Balettakademien i Stockholm och arbetade sedan som dansare vid Östgötabaletten på 1980-talet. Därefter flyttade han som dansare till det israeliska Batsheva Dance Company i Tel Aviv och arbetade med koreografen Ohad Naharin. 1992 gjorde han där sin första koreografi, Nemo saltat sobrius, och fortsatte efter det - och efter samarbete med koreografen Per Jonson återkommen till Sverige - från mitten av 1990-talet som koreograf. 1996 fick hans sin första dansverksbeställning, Arrival of the Queen of Sheba, som med Cullbergbaletten på Dansens hus blev en stor framgång och öppnade dörrarna internationellt. Samma år grundade han sitt eget danskompani för modern dans, Andersson Dance Company, som verkar internationellt med bas i Stockholm.
Han har gjort ett antal egna uppsättningar på teatrar, TV och danskompanier i Sverige och utomlands, såsom Cullbergbaletten, Netherlands Dance Theatre 1, Compania Nacional de Danza i Madrid, Maggio Tanza i Florens, Göteborgsoperans balett, Kungliga Baletten, Skånes Dansteater, Stockholm 59° North, Moderna dansteatern, norska Nationaldansensemblen Carte Blanche i Bergen, Helsingfors stadsteater, Dramaten, på Dansens hus och Århus Teater.
2001 fick han uppdraget av Sveriges Television, hans TV-debut, att göra det mycket speciella dansverket 252 dagar – ett möte med två gravida ballerinor med två gravida dansare från Kungliga Baletten, hovdansaren Marie Lindqvist och premiärdansösen Anna Valev. Detta program fick två TV-priser vid Golden Prague 2002: Publikens pris samt Bästa musik- och dansprogram.[1] 2005 gjorde han koreografin till spelfilmen Sandor slash Ida. 2011 gjorde han på Skånes Dansteater det stora verket Leap Second (en "skapelseberättelse") tillsammans med tonsättaren Sven-David Sandström, som därmed efter ett uppehåll på över tjugo år återkom som balettkompositör efter dennes omfattande tidigare samarbete med Per Jonsson.
Han är sambo med dansaren Ina Sletsjöe och har två barn.
Priser och utmärkelserRedigera
TeaterRedigera
RollerRedigera
| År | Roll | Produktion | Regi | Teater |
|---|---|---|---|---|
| 1989 | Sweet Charity Neil Simon, Cy Coleman och Dorothy Fields |
Hans Bergström | Östgötateatern[4] |
Koreografi/RegiRedigera
| År | Produktion | Upphovsmän | Regi | Teater |
|---|---|---|---|---|
| 2013 | Werther |
Johann Wolfgang von Goethe | Örjan Andersson | Dramaten |
| 2015 | Förklädet The Drowsy Chaperone |
Bob Martin, Don McKellar, Lisa Lambert och Greg Morrison | Edward af Sillén | Göta Lejon[5] |
| 2016 | Fadren |
August Strindberg | Mellika Melouani Melani | Kulturhuset Stadsteatern |
| 2017 | Hamlet | William Shakespeare | Örjan Andersson | Folkteatern Göteborg |
| 2018 | Drottningens juvelsmycke | Carl Jonas Love Almqvist Dramatisering Magnus Lindman |
Örjan Andersson | Helsingborgs stadsteater |
| 2021 | Antigone Ἀντιγόνη |
Sofokles Bearbetning Magnus Lindman |
Örjan Andersson | Helsingborgs stadsteater |
DansverkRedigera
- 1994 – Agog
- 1996 – Redundance
- 1996 – (Dance for life – andra gången gillt)
- 1996 – Arrival of the Queen of Sheba (Cullbergbaletten)
- 1996 – Within the Quota
- 1997 – Heaven
- 1998 – Det Lilla Rummet
- 2001 – Röd (Netherlands Dance Theatre)
- 2002 – Quartet #8, Sonata in B
- 2002 – Röd & rapsodi (Skånes Dansteater)
- 2003 – Come Out (Stockholm 59° North)
- 2003 – Quartet #10 (Netherlands Dance Theatre)
- 2004 – Worms kvintett
- 2005 – Arches of frost (Compania national de Danza)
- 2005 – We Dream of Simple Lives
- 2005 – Redundance (Dansparty)
- 2006 – Ready to Explode
- 2006 – 2nd Construction (Skånes Dansteater)
- 2007 – Jacob (Stockholm 59° North)
- 2008 – Triptych (Norrlandsoperan)
- 2008 – UMA (Carte Blanche)
- 2009 – Pile it on
- 2009 – Pacing in Vaudeville
- 2010 – Personal Space for Two Dancers (Moderna dansteatern)
- 2010 – Solo for Asher Lev (Moderna dansteatern)
- 2011 – Leap Second (Skånes Dansteater)
- 2011 – 32 variationer och Pathétique (Göteborgsoperans balett)
- 2011 – Det verkliga rummet (Arkitekturmuseet)
- 2011 – Seven Clues (Skånes Dansteater)
- 2012 – Werther (Dramaten)
- 2012 – Name of the Next Song (Århus Teater)
- 2013 – Karmer kring blå (RESiDANS)[6]
- 2014 – Residual bits of sunlight
- 2014 – Exposition and the Body (Kungliga baletten)
- 2014 – SVART.BLÅ (Skånes dansteater)
- 2015 – Goldberg Variations - Tenary patterns for insomnia (med Scottish Ensemble)
- 2017 – Alae
- 2018 – Prelude - Skydiving from a dream
- 2019 – Rondo
- 2019 – Mozarts Requiem (Skånes Dansteater)
- 2020 – Promise land (Riksteatern)
ReferenserRedigera
- ^ SVT 2010, om "252 dagar"
- ^ Svenska Dagbladet 17 augusti 2011, om SvD:s Operapris
- ^ ”Karmer kring blå visas i Stockholm!”. mynewsdesk.com. Kulturdirekt. 4 november 2013. Arkiverad från originalet den 16 november 2018. https://web.archive.org/web/20181116001350/http://www.mynewsdesk.com/se/pressreleases/karmer-kring-blaa-visas-i-stockholm-924648. Läst 15 november 2018.
- ^ Bertil Mollberger (30 september 1989). ”Eva Rydberg fick drömrollen i Sweet Charity: Återhållsamt och säkert”. Dagens Nyheter: s. 32. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1989-09-30/265/32. Läst 23 augusti 2015.
- ^ ”Förklädet”. Göta Lejon. Arkiverad från originalet den 10 september 2015. https://web.archive.org/web/20150910045736/http://www.gotalejon.se/forestallningar/forkladet/. Läst 5 september 2015.
- ^ RESiDANS