Ökensångare

fågelart i familjen sylvior

Ökensångare[2] (Curruca nana) är en tätting tillhörande familjen sylvior (Sylviidae).[3] Den häckar i halvöken och torr stäpp i Centralasien från Kaspiska havet till Kina och Mongoliet. Övervintringsområdet sträcker sig från nordöstra Afrika via Arabiska halvön till Indien. Den är en sällsynt gäst i Västeuropa. IUCN kategoriserar den som livskraftig. Saharasångaren behandlades tidigare som en underart till ökensångaren.

Ökensångare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Asian Desert Wrabler.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljSylvior
Sylviidae
SläkteCurruca
ArtÖkensångare
C. nana
Vetenskapligt namn
§ Curruca nana
Auktor(Hemprich & Ehrenberg, 1833)
Synonymer
  • Atraphornis nana
  • Sylvia nana
Hitta fler artiklar om fåglar med

Utseende och läteRedigera

Ökensångare är en liten sångare, som mäter 11,5-12,5 cm, med ljust sandfärgad ovansida och huvud, vitaktig undersida och ljust gul iris. Könen är lika och arten påminner om en liten törnsångarhona utan ljust tygelstreck men med ljust öga och ljusa ben. Ännu mer lik är den saharasångaren som tidigare behandlades som en underart. Ökensångaren är dock något större, gråare ovan, har mörkare handpennor och har svarta spolstreck på tertialer och mittre stjärtpennor, något saharasångaren saknar.[4]

Sången är ljus och klingande, bestående av några dämpade toner följt av en silverklar fallande drill. Locklätet är ett tjattrigt "tjerr'r'r'r" påminnande om en sparv eller blåmes.[4]

UtbredningRedigera

Ökensångaren är en flyttfågel som häckar i det tempererade delarna av södra Centralasien, från Kaspiska havet till Mongoliet och västra Kina. Den övervintrar från allra nordöstligaste Afrika, över Arabiska halvön och till Indien.[5] Den är en sällsynt gäst i Västeuropa men har observerats så långt västerut som Storbritannien som, tillsammans med Sverige och Finland är de länder i Västeuropa där den observerats flest gånger.[6]

I Sverige föreligger 17 fynd, det första en ung hane som hittades död i Ottenby på Öland 1961. Bortsett från två vårfynd i maj har alla fåglar hittats i slutet av oktober eller början av november, och över hälften på Öland. 2016 påträffades sammanlagt hela tre individer, en på Öland, en Gotland och en mycket oväntat i ett industriområde i Borlänge.[7]

SystematikRedigera

Ökensångaren beskrevs taxonomiskt första gången 1833 av Wilhelm Hemprich & Christian Ehrenberg under det vetenskapliga namnet Curruca nana. Typspecimentet härstammar från södra El TorSinaihalvön. Fågeln är mycket närbesläktad med saharasångare (Curruca deserti) som tidigare behandlades som underart till ökensångare. Den är en monotypisk art och delas inte upp i några underarter.[6]

SläktestillhörighetRedigera

Arten placeras traditionellt i släktet Sylvia.[5] Genetiska studier visar dock att Sylvia består av två klader som skildes åt för hela 15 miljoner år sedan,[8] Sedan 2020 delar BirdLife Sverige[9] och tongivande internationella auktoriteten International Ornithological Congress (IOC)[3] därför upp Sylvia i två skilda släkten, varvid ökensångaren förs till Curruca.

EkologiRedigera

Ökensångaren lever i sandig eller stenig halvöken, med sparsam vegetation. Den befinner sig ofta på marken där den rastlöst kilar på marken och den har en besynnerlig vana att hålla sig i närheten av ökenstenskvättor.[4] Den är en insektsätare men livnär sig även på bär. Den placerar sitt bo i anslutning till låga buskage och den lägger i genomsnitt fyra till fem ägg, men kullar med sex ägg har observerats.[6] Efter att ägen kläckts tar båda föräldrar hand om ungarna.[6]

Status och hotRedigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1]

NoterRedigera

  1. ^ [a b c] BirdLife International 2016 Sylvia nana Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Rasmussen P & D Donsker (Eds). 2020. IOC World Bird List (v10.2). doi :  10.14344/IOC.ML.10.2.
  4. ^ [a b c] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 311. ISBN 978-91-7424-039-9 
  5. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11
  6. ^ [a b c d] Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
  7. ^ Ökensångare, BirdLife Sveriges raritetskatalog.
  8. ^ Cai, T., A. Cibois, P. Alström, R.G. Moyle, J.D. Kennedy, S. Shao, R. Zhang, M. Irestedt, P.G.P. Ericson, M. Gelang, Y. Qu, F. Lei, and J. Fjeldså (2019), Near-complete phylogeny and taxonomic revision of the world's babbler (Aves: Passeriformes), Mol. Phylogenet. Evol. 130, 346-356.
  9. ^ Asplund, G., Lagerqvist, M., Jirle, E., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2020). ”Förändringar i Tk:s lista”. Vår fågelvärld (5). https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2020/10/R11-hela-rapporten.pdf. Läst 14 oktober 2020. 

Externa länkarRedigera