Émile Cartailhac
Édouard Philippe Émile Cartailhac, född den 15 februari 1845 i Marseille, död den 26 november 1921 i Genève, var en fransk förhistoriker.
| Émile Cartailhac | |
 | |
| Född | 15 februari 1845[1][2] Marseille, Frankrike |
|---|---|
| Död | 26 november 1921[2] (76 år) Genève |
| Medborgare i | Frankrike |
| Utbildad vid | lycée Pierre-de-Fermat Toulouse universitet  |
| Sysselsättning | Speleolog, rock art specialist, historiker, antropolog, arkeolog, kurator |
| Arbetsgivare | Toulouse universitet |
| Utmärkelser | |
| Prestwichmedaljen (1915) Officer av Hederslegionen | |
| Redigera Wikidata | |
Efter avlagd juridisk examen ägnade sig Cartailhac med utgångspunkt från Toulouse, där han verkade som föreläsare vid universitetet (som professeur libre) och museiföreståndare, åt förhistoriska forskningar. I södra Frankrike och på Pyreneiska halvön gjorde han en mängd undersökningar, speciellt av grottor och stenkammargravar. Han tilldelades Prestwichmedaljen 1915. Cartailhac utgav bland annat L'âge de pierre dans le souvernir et les superstitions populaires (1877), Les âges préhistoriques de l'Espagne et du Portugal (1887), La France préhistorique (1889), Monuments primitives des îles Baléares (1892) och tillsammans med Henri Breuil La caverne d'Altamira (1908).
Källor redigera
- Svensk uppslagsbok. Lund 1930
Noter redigera
- ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Diccionario biográfico español, Real Academia de la Historia, 2011, Émile Cartailhac, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]