Ångspruta
En ångspruta är en hästdragen, ångdriven brandspruta. De första ångdrivna brandsprutorna konstruerades av John Ericsson med hjälp av britten Braithwaite 1829. I Sverige infördes ångsprutan först i Göteborg 1862. Men redan 1861 hade en svensk ångspruta tillverkats av Robertssons mekaniska verkstad i Göteborg. I Sverige startades tillverkning vid Ljusne mekaniska verkstad 1878. Först kopierade man amerikanska brandsprutor. Tillverkningen övertogs 1883 av Ludvigsbergs verkstadsaktiebolag i Stockholm som kom att bli den största tillverkaren av ångsprutor i Sverige. Det var även ett av de ledande företagen internationellt.
Ångsprutan medförde stor förbättring av brandsprutans kapacitet. Den hade dock en nackdel: Det tog 15-20 minuter att få tillräckligt tryck för att driva pumpen. Brann det i närheten av brandstationen hände det att det inte hunnit bli tillräckligt tryck i sprutan vid framkomsten.
Ångsprutorna ersattes så småningom med bensindrivna eller elektriska sprutor, eller sprutor där vattnet drevs fram med hjälp av trycket från kolsyra i stora tuber, den första motorsprutan i Sverige tillverkades 1909. Ännu på 1930-talet förekom dock ångsprutor som reservbrandsprutor i många mindre städer.[2]
Källor redigera
- ^ Uppgifterna hämtade från informationsskylt på Eskilstuna stadsmuseum
- ^ Carlquist, Gunnar, red (1939 (nyutgåva av 1930 års utgåva)). Svensk uppslagsbok. Bd 4. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 983