Änglagård

svensk film från 1992 regisserad av Colin Nutley
(Omdirigerad från Änglagård (film))

Änglagård är en svensk dramafilm som hade biopremiär i Sverige den 21 februari 1992[1], regisserad av Colin Nutley med Helena Bergström, Rikard Wolff, Sven Wollter i rollerna. Filmen var från början tänkt att sändas som TV-serie på SVT[2]. Filmen fick två uppföljare, Änglagård – andra sommaren (1994) och Änglagård – tredje gången gillt (2010).

Änglagård
Genredrama
komedi
RegissörColin Nutley
ProducentLars Jönsson
Lars Dahlquist
ManusColin Nutley
SkådespelareHelena Bergström
Rikard Wolff
Sven Wollter
Viveka Seldahl
Ernst Günther
Tord Peterson
Peter Andersson
Reine Brynolfsson
med flera
OriginalmusikBjörn Isfält
ProduktionsbolagSonet Film
Svensk Filmindustri
med flera
DistributionSvensk Filmindustri
Premiär21 februari 1992 (Sverige)
Speltid127 minuter
LandSverige
SpråkSvenska
UppföljareÄnglagård – andra sommaren (1994) och Änglagård – tredje gången gillt (2010)
IMDb SFDb Elonet
SVT Play

Handling redigera

Änglagård är en herrgårdsbyggnad med tillhörande skog- och markegendom som ligger i en isolerad by i Västergötland. När dess ägare, den åldrade enstöringen Erik Zander (Per Oscarsson), dör utan att ha några kända arvingar, räknar byns rikaste man Axel Flogfält (Sven Wollter) med att kunna överta egendomen till ett mycket förmånligt pris. Vid begravningen dyker dock plötsligt Eriks dittills okända barnbarn Fanny Zander (Helena Bergström) upp som ensam arvinge till Änglagård. Ankomsten av Fanny och hennes vän Zac (Rikard Wolff), en uppenbart icke-heterosexuell man, orsakar stort rabalder i den lilla byn, där alla känner varandra sedan länge och inte vill veta av några förändringar eller nymodigheter.

Den ende invånaren i byn som gladeligen tar emot de nyinflyttade med välkomnande värme och sympati är den gamle mannen Gottfrid Pettersson (Ernst Günther) som bor tillsammans med sin bror Ivar (Tord Peterson). Men även Henning Colmer (Reine Brynolfsson), byns präst, tar deras sida i de konflikter som uppstår. Intrigen tätnar då det uppdagas att Fanny haft ytterligare anledning till att flytta till byn, nämligen att söka efter sin okände far, vilken Fanny anar rimligen bör finnas i byn.

Rollista (i urval) redigera

Produktionen redigera

Inspiration till filmen fick Colin Nutley efter att tillsammans med Jens Fischer skildrat ett litet samhälle i Västergötland i dokumentären Där rosor aldrig dör (1986). Gården Änglagård heter i verkligheten Lönnarp och ligger i byn Böne i Ulricehamns kommun. Filmen spelades in i Ulricehamn, Västergötland.

I filmen, samt uppföljaren Änglagård - andra sommaren, spelade Sven Wollter (Axel Flogfält) och Viveka Seldahl (Rut Flogfält) äkta par. I verkliga livet levde de som sambor från 1971 och fram till Seldahls bortgång 2001. De båda har också spelat par på vita duken i långfilmen En sång för Martin (2001).

Utmärkelser redigera

Filmen belönades med Guldbaggen för Bästa film, Colin Nutley fick Guldbaggen för Bästa regi[3] och Ernst Günther fick en Guldbagge för sin kreativa insats i filmen.

Referenser redigera

  1. ^ ”Änglagård”. Svensk filmdatabas. 21 februari 1992. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?itemid=16301&type=MOVIE&iv=Basic. Läst 1 oktober 2016. 
  2. ^ ”Änglagård: Den krokiga vägen till publiksuccé”. Vi. 29 maj 2021. https://vi.se/artikel/sN9QEzG8-a0j2LRwp-1bfad. Läst 21 januari 2023. 
  3. ^ "Utmärkelser". Svensk Filmdatabas. Läst 20 juni 2016.

Externa länkar redigera