Vitgumpad siska

fågelart i familjen finkar
(Omdirigerad från Ädelsångare)

Vitgumpad siska[2] (Crithagra leucopygia) är en fågel i familjen finkar inom ordningen tättingar.[3]

Vitgumpad siska
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFinkar
Fringillidae
SläkteCrithagra
ArtVitgumpad siska
C. leucopygia
Vetenskapligt namn
§ Crithagra leucopygia
Auktor(Sundevall, 1850)
Synonymer
  • Ädelsångare
  • Vitgumpsiska
  • Serinus leucopygius

Utseende och läte redigera

Vitgumpad siska är en liten (10–11,5 cm) fink med konformad näbb och, som namnet avslöjar, en tydlig vit övergump. Fjäderdräkten i övrigt är i stort sett enfärgat ljust grå brun, med brunare fläckare och streck på ovansidan samt ett ljusbeige vingband. Undersidan är gråaktig eller beigefärgad från haka till bröst, något brunfläckad på strupe och bröst, medan resten av undersidan är vitaktig. Lätet är okänt, sången en serie med dämpade men behagliga och klara visslingar och drillar.[4]

Utbredning och systematik redigera

Vitgumpad siska delas in i två underarter med följande utbredning:[5]

  • Crithagra leucopygia riggenbachi – förekommer från Senegal till västra Sudan
  • Crithagra leucopygia leucopygia – förekommer i östra Sudan, norra Eritrea, västra och centrala Etiopien, Sydsudan, nordostligaste Demokratiska republiken Kongo (norra ändan av Albertsjön) samt nordvästra Uganda

Vissa urskiljer även underarten pallens med förekomst i Niger.[3]

Släktestillhörighet redigera

Den placerades tidigare ofta i släktet Serinus, men DNA-studier visar att den liksom ett stort antal afrikanska arter endast är avlägset släkt med till exempel gulhämpling (S. serinus).[6]

Levnadssätt redigera

Vitgumpad siska hittas i låglänta torra och öppna områden, som buskmarker, savann, jordbruksmark och trädgårdar. Den ses vanligen i par eller tillsammans med andra finkar och astrilder, framför allt savannsiskan (Crithagra mozambica). Fågeln födosäker på marken och i högt gräs, på jakt efter olika sorters frön, bland annat hirs. Den häckar mellan september och mars, i södra Niger och Nigeria även i juli–augusti.[4][7]

Status och hot redigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som lokalt vanlig till fåtalig.[8]

Namn redigera

I burfågelsammanhang har arten kallats ädelsångare.

Referenser redigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Crithagra leucopygia Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Gill, F & D Donsker (Eds). 2016. IOC World Bird List (v 6.2). doi : 10.14344/IOC.ML.6.2.
  4. ^ [a b] Clement, Peter; Harris, Alan; Davis, John (1993). Finches and Sparrows. Princeton, New Jersey: Princeton University Press. sid. 167–168. ISBN 0-691-03424-9 
  5. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  6. ^ Zuccon, Dario; Prŷs-Jones, Robert; Rasmussen, Pamela C.; Ericson, Per G.P. (2012). ”The phylogenetic relationships and generic limits of finches (Fringillidae)”. Molecular Phylogenetics and Evolution 62 (2): sid. 581-596. doi:10.1016/j.ympev.2011.10.002. http://www.nrm.se/download/18.9ff3752132fdaeccb6800010935/Zuccon%20et%20al%202012.pdf. 
  7. ^ Clement, P. (2020). White-rumped Seedeater (Crithagra leucopygia). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/61300 9 mars 2020).
  8. ^ Fry, C.H.; Keith, S. 2004. The birds of Africa, Vol. VII. Christopher Helm, London.

Externa länkar redigera