Ädelbeckasin
Ädelbeckasin[2] (Gallinago nobilis) är en sydamerikansk bergslevande beckasin.[3]
| Ädelbeckasin Status i världen: Nära hotad[1] | |
_(24701320152).jpg) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Vadarfåglar Charadriiformes |
| Underordning | Vadare Charadrii |
| Familj | Snäppor Scolopacidae |
| Underfamilj | Beckasiner Gallinaginae |
| Släkte | Gallinago |
| Art | Ädelbeckasin G. nobilis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Gallinago nobilis | |
| Auktor | Sclater, 1856 |
| Utbredning | |
 | |
Kännetecken redigera
Utseende redigera
Ädelbeckasinen är en 30-32,5 centimeter lång fågel, likt andra beckasiner med kraftig kropp, lång rak näbb, och korta ben. Ovansida, huvud och hals är streckade och mönstrade med mörkbrunt och beige, och guldfärgade kanter på fjädrarna formar distinkta linjer nerför ryggen. Buken är vit med brun bandning på flankerna. Benen är grågröna.[4]
Liknande andinsk beckasin som förekommer i ädelbeckasinens utbredningsområde har bredare vingar, bandad buk och mörk ovansida. Wilsonbeckasin och sydamerikansk beckasin kan förekomma som förbipasserade flyttfåglar, men dessa är mindre, har spetsigare vingar och en vit vingbakkant.[4]
Läte redigera
Ädelbeckasinens läte är klart och melodiskt. Under spelflykten flyger den högt i cirklar för att plötsligt störtdyka, varvid dess yttre stjärtpennor skapar ett ljud genom att vibrera, likt wilsonbeckasinen men mörkare.[4]
Utbredning och systematik redigera
Ädelbeckasinen är stannfågel i Anderna från Colombia till sydvästra Venezuela, Ecuador och norra Peru.[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Levnadssätt redigera
Ädelbeckasinen förekommer i höglänta våtmarker mellan 2.700 och 4.200 meters höjd. Den uppträder ensam eller i par, men är mycket svår att få syn på när den står stilla i sin kamouflerande dräkt. Fågeln födosöker genom att trycka ner sin långa näbb ner i gyttjan på jakt efter insekter och maskar. Den häckar från mars till juli.[4]
Status och hot redigera
Arten har ett stort utbredningsområde, men tros minska i antal till följd av jakt och habitatförstörelse.[5][6] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför ädelbeckasinen som nära hotad (NT). Världspopulationen har inte uppskattats, men den beskrivs som ovanlig till ganska vanligt förekommande.[6][7][8]
Källor redigera
- ^ BirdLife International 2012 Gallinago nobilis Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
- ^ [a b c d] Hayman, Peter; Marchant, John; Prater, Tony (1986). Shorebirds: an identification guide to the waders of the world. Boston: Houghton Mifflin. sid. 384–385. ISBN 0-395-60237-8
- ^ Cisneros-Heredia, D. F. 2006. A preliminary approach to the Snipes (Gallinago) of Ecuador, with remarks on their distribution in Ecuadorian IBAs and its conservation status. WI-WWSG Newsletter 32: 4-11.
- ^ [a b] Ridgely, R. S.; Greenfield, P. J. 2001. The birds of Ecuador: status, distribution and taxonomy. Cornell University Press and Christopher Helm, Ithaca and London.
- ^ Hilty, S. L. 2003. Birds of Venezuela. A&C Black, London.
- ^ Restall, R., Rodner, C. and Lentino, M. 2006. Birds of northern South America: an identification guide. Volume 1: species accounts. Christopher Helm, London.
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör ädelbeckasin.- Bilder och filmer på Internet Bird Collection
- Läten på xeno-canto.org
