Öppna huvudmenyn

Ä' vi gifta?

film från 1936 regisserad av Ragnar Arvedson

Ä' vi gifta? är en svensk komedifilm från 1936 i regi av Ragnar Arvedson och Tancred Ibsen.

Ä' vi gifta?
GenreKomedi
RegissörRagnar Arvedson
Tancred Ibsen
ManusTancred Ibsen
Ragnar Arvedson
Börje Larsson
SkådespelareAdolf Jahr
Nils Wahlbom
Eleonor de Floer
Einar Axelsson
OriginalmusikJacques Armand
ProduktionsbolagAB Irefilm
Premiär1936
Speltid100 minuter
LandSverige
SpråkSvenska
IMDb SFDb

HandlingRedigera

Hemma hos musikförläggare Birger Hylén. Fadern i familjen klagar över att dottern Monias bekant Bo, som hon just nu talar med i telefon, inte är någon passande man för henne. När hon står där i telefon måste hon stänga fönstret och ser då en gatumusikant som står utanför och spelar. Hon slår in en krona i en bit papper och kastar ner den till honom.

Vi möter sedan musikanten, Åke Kjellberg, när de sitter på ett fik och räknar ihop sina hopsamlade pengar. Åke hittar en enkrona bland slantarna som han stoppar på sig. Han gör bekantskap med ställets musiker, en något luggsliten äldre man, som presenterar sig som Fingal Doffzén. Av deras samtal framgår att Fingal är klassiskt skolad musiker som gått på Musikaliska akademin och studerat för Marteau men sedan dekat ner sig och nu uppträder som pianist på ett tredje klassens kafé. Åke har i sin tur studerat musik i Leipzig De börjar framföra ett stycke av Felix Mendelssohn för gästerna på stället och den till en början kritiske värden tar till sist upp en uppskattande applåd

Åke har fått en tillfällig bostad i en stor våning som ägs av en greve Sparvhök. Det är portvakten som upplåtit den utan lov. Åke brukar ofta imitera grevens olika later. Han har också skrivit en operett som han erbjudit musikförläggare Hylén och får nu ett brev från denne, där han ber Åke komma upp på förlaget och spela upp den. Uppe på förlaget blir han dessvärre indragen i en tilltrasslad situation med en apachedansande dansös, och den våldsamma dansen gör att han kommer bort från sitt ärende. Han råkar se Monia och tycke uppstår genast från hans sida. Åke försvinner gestikulerande utan att ha fått tillfälle att träffa förläggaren. Anblicken inspirerar honom senare till att komponera en schlager med hennes namn. Monia för sin del är fortfarande inställd på att gifta sig med Bo trots faderns motstånd. Genom det nykomponerade Moniamotivet lyckas nu Åke helt fullborda sin operett som han nu spelar för Fingal. De pratar vidare och Åke frågar varför Fingal blev gatumusikant och han svarar att det var en kvinna, Charlotte, som svikit honom.

Åter hos musikförläggaren träffar de på en violinist, maestro Toni, som söker hjälp till sin orkester. Åke och Fingal tas av misstag för de pianister som skall ackompanjera honom. Spelningen slutar med att Åke och Fingal får engagemang på restaurang Angleterre i Tonis orkester. I hastigheten glömmer Åke sin operett på musikförläggarens bord.

Åke har dessvärre sin frack på pantbanken men får hjälp av Fingal att lösa ut den genom att denne i stället lämnar en förtjänstmedalj han en gång fått. De börjar spela på restaurangen och Åke förödmjukar den kråmige och publikflirtande Toni genom att placera illaluktande ost i hans fiol. Under tiden kommer Monia för att se på greve Sparvhöks våning utan att veta att det redan bor en hyresgäst där helt olovandes.

Vid ett nachspiel i direktör Millners våning, där även Monia dyker upp tillsammans med Bo, spelar man Moniaschlagern. När Monia sedan försvinner i sällskap med Bo blir Åke bedrövad och söker tröst i flaskan. Han märker därför inte att Bo kommer tillbaka med en annan kvinna. Aino, som han tidigare synts flirta med. Fingal kan av egen erfarenhet avråda från denna utväg men säger att det är ändå underbart för klimatet. Åke blir ordentligt berusad och hemfärden i taxi till våningen igen blir en mycket stökig historia.

Uppe i våningen finns redan Monia som sagt ja till att hyra den och nu flyttat in. Tidigare på kvällen har hon, efter att ha försvunnit, blivit utsatt för ett förförelseförsök från Bo som bjudit på champagne men nu är hon inte lika förtjust. Hon vill ha en man av kött och blod säger hon. När Åke kommer in hör han Monia nynna hans schlager där hon ligger i badkaret. I sitt lite omtöcknade tillstånd tror han dock att det är radion som är på. Deras respektive rörelser i våningen utvecklas till så att de hela tiden lyckas undvika att stöta på varandra. När han skall lägga sig tar han på sig hennes nattkläder, som hon sedan förgäves letar efter . På morgonen vaknar han upp och ser till sin häpnad henne ligga i sängen bredvid och de ställer sig frågan, ”Ä vi gifta?” Han berättar om sin gatumusikantkarriär och enkronan han fick.

Sedan är det Åkes tur att försvinna och börjar åter uppträda som gatumusikant. Musikförläggaren som hittat hans operettpartitur och fastnat för det letar efter honom. Hemma i hans våning sitter Monia och spelar sin schlager och fadern undrar var hon hört den. Hon hör då en gårdsmusikant utanför. Det är Åke och då öppnar hon fönstret och kastar ut hans krona igen.

[anm: Den bevarade kopian är ca 3,5 min kortare än originalet. Skillnaden kan möjligen vara en inledande scen i våningen, där Åke vaknar och bjuds på kaffe av portvaktsfrun - finns på stillbild]

Om filmenRedigera

Filmen premiärvisades 9 mars 1936. Den spelades in vid Irefilms ateljé i Stockholm med exteriörer från Stockholm av Ernst Westerberg. Som förlaga har man Walter W. Ellis pjäs Almost a Honeymoon (Nästan gifta) som uruppfördes på Garrick Theatre i London 1930, med svensk premiär på Vasateatern i Stockholm. Pjäsen har filmats två gånger i England 1930 i regi av Monty Banks och 1938 i regi av Norman Lee

Denna lite ekivoka, lätt rokokoartade komedi hörde till de filmer som Carl Björkman särskilt tog upp i sitt senare bekanta angrepp på svensk film som kulturfara vid Konserthusdebatten 1937, tryckt i broschyren ”Svensk film - kultur eller kulturfara”. Inslaget med en man som i berusat tillstånd tar på sig kvinnokläder väckte definitivt inte hans bevågenhet.

Roller i urvalRedigera

Filmmusik i urvalRedigera