William Randolph Hearst
 |
Den här artikeln omfattas av Wikipedias policy om biografier. Den behöver fler källhänvisningar för att kunna verifieras. Motivering: nu bara källor i faktamallen (2023-12) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
William Randolph Hearst, född 29 april 1863 i San Francisco, Kalifornien, död 14 augusti 1951 i Beverly Hills, Los Angeles County, Kalifornien, var en amerikansk tidningsman och politiker. Han var son till George Hearst.
| William Randolph Hearst | |
 | |
| Född | 29 april 1863[1][2][3] San Francisco, USA |
|---|---|
| Död | 14 augusti 1951[1][2][3] eller 1951 Beverly Hills, USA |
| Begravd | Cypress Lawn Memorial Park |
| Medborgare i | USA[4] |
| Utbildad vid | Harvard University St. Paul's School Harvard College  |
| Sysselsättning | Politiker, societetsperson, affärsman, förläggare[5], reporter, konstsamlare |
| Befattning | |
| Ledamot av USA:s representanthus, New Yorks elfte (1903–1907) | |
| Politiskt parti | |
| Demokratiska partiet | |
| Maka | Millicent Hearst (g. 1903–1951)[6] |
| Partner | Marion Davies |
| Barn | George Randolph Hearst (f. 1904) William Randolph Hearst Jr. (f. 1908) John Randolph Hearst (f. 1909 och 1910) Randolph Apperson Hearst (f. 1915) David Whitmore Hearst (f. 1915)[7] |
| Föräldrar | George Hearst Phoebe Hearst |
| Namnteckning | |
 | |
| Redigera Wikidata | |
Biografi redigera
När Hearst flyttade till New York City förvärvade han The New York Journal och startade ett bittert tidningsförsäljningskrig mot Joseph Pulitzers New York World som ledde till skapandet av "den gula pressen" – sensationella berättelser om kriminalitet, korruption, sensationer och sex, och ibland av dubiös sanningshalt.
William Randolph Hearsts ägande inom den amerikanska tidningsvärlden gjorde honom till en mycket förmögen man. Han lät uppföra det fantastiska Hearst Castle utanför San Simeon i Kalifornien där han underhöll dåtidens celebriteter, som exempelvis Charlie Chaplin och Mary Pickford. Ingen kostnad sparades i Hearst Castle: inomhuspool med guldklädda väggar, utomhuspool i romersk stil, marmorgolv och dyrbara antikviteter från världens alla hörn.
William Randolph Hearst sägs ha inspirerat Orson Welles till huvudpersonen i dennes film En sensation (Citizen Kane, 1941), något som gjorde Hearst rasande. Filmens palats Xanadu kan lika gärna vara Hearst Castle. Precis som Kane försökte Hearst göra sin obegåvade älskarinna till en stor stjärna inom teater och film. Filmens Kane är också totalt skrupelfri när det gäller att slå mynt av sensationer och till och med hetsa till krig i sina tidningar, liksom var fallet med verklighetens mediamogul Hearst.
1974 kidnappades hans barnbarn Patricia Hearst av den amerikanska terroristgruppen SLA som påstods ha hjärntvättat henne till att delta i bankrån. Hon fängslades men blev delvis benådad av Jimmy Carter och helt benådad av Bill Clinton. Troligtvis hade hon drabbats av Stockholmssyndromet.
Källor redigera
- ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] RKDartists, William Randolph Hearst, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] SNAC, William Randolph Hearst, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Libris, 25 september 2012, läs online, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 24 juni 2015, licens: CC0.[källa från Wikidata]
- ^ läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
- ^ Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör William Randolph Hearst.- William Randolph Hearst på Biographical Directory of the United States Congress (engelska)
