Weierstrassfunktionen skapades av den tyske matematikern Karl Weierstrass 1872 under sin tid som professor i Berlin.[1] Den är ett exempel på att en överallt kontinuerlig funktion inte behöver vara deriverbar någonstans och har formen

Weierstrassfunktionen i intervallet [-2,2]. Det inzoomade området visar att funktionen är en fraktal.

där 0 < a < 1 och ab > 1 + 3π/2 och b är ett udda heltal större än 1.[2]

Historia redigera

Historiskt sett ligger Weierstrassfunktionens betydelse i att den var den första publicerade funktion som motsade att alla kontinuerliga funktioner är deriverbara överallt utom i ett visst antal diskreta punkter. Det hade emellertid skapats funktioner med dessa egenskaper tidigare, som dock aldrig publicerades och därför inte fick samma spridning som Weierstrassfunktionen.[2] Weierstrassfunktionen anses också vara en av de första fraktalerna som skapats.

Bevis av kontinuitet redigera

Eftersom

 

och

 

kommer funktionen att vara kontinuerlig på hela ℝ enligt Weierstrass majorantsats.[2]

Bevis av icke-deriverbarhet redigera

Bevisidé redigera

Beviset, utförd enligt[2], bygger på att man ska bevisa att höger- och vänsterderivaten är olika, dvs att

 

Börja med att låta x0 ∈ ℝ och m ∈ ℕ vara två godtyckliga tal.

Välj   så att  

och sätt  

  och  .

För att visa att ym < 0 < zm görs följande beräkningar:

 
 

vilket ger olikheten

 

varför ym < 0 < zm.

Samtidigt fås att

 

dvs ym → 0 från vänster då m → ∞ och

 

dvs zm → 0 från höger då m → ∞ efter b > 1.

Uppskattning av vänsterderivatan redigera

Den vänsterderivatan begrundas först och delas upp i S1 och S2 enligt

 
 

Där alltså S1 är summan av kvoterna från n = 0 till n = m - 1 och S2 är summan av kvoterna från n = m till oändligheten. S1 och S2 behandlas sedan var för sig för kunna uppskatta S1 uppåt och S2 nedåt.

Uppskattning av S1 redigera

S1 skrivs om med hjälp av den trigonometriska formeln  

samt det faktum att  .

 

 

Uppskattning av S2 redigera

S2 kan, då b är ett udda heltal och am ∈ ℤ skrivas om enligt

 

och

 

vilket ger

 
 
 
 .

Vi får alltså att

 
 .

I och med att   och  

är alla termer positiva vilket ger att

  .

Resultat redigera

Uppskattningarna av S1 och S2 ger att det existerar ett ε1 ∈ [-1,1] och η1 > 1 så att

 
 .

Uppskattning av högerderivatan redigera

Högerderivatan uppskattas på samma sätt som den vänstra enligt

 
 

Uppskattning av S’1 redigera

S’1 skrivs om på samma sätt som S1.

 
 

Uppskattning av S’2 redigera

S’2 kan uppskattas på samma sätt som S2 enligt nedan.

 
 

Från beräkningen av S2 fås även att

 

vilket ger att

 
 .

I och med att   och  

är alla termer positiva vilket ger att

 .

Resultat redigera

Uppskattningarna av S’1 och S’2 ger att det existerar ett ε1 ∈ [-1,1] och η1 > 1 så att

 

Slutsats redigera

Vänster- och högerderivatan kan skrivas enligt:

 
 

Detta tillsammans med att

 

ger direkt att funktionen saknar derivata eftersom vänster- och högerderivatan har olika tecken.

Noter redigera

  1. ^ Jan Thompson & Thomas Martinsson (1991). Matematiklexikon. ISBN 91-46-16515-0 
  2. ^ [a b c d] Thim, Johan (1 december 2003). ”Continuous NowhereDifferentiable Functions” (PDF). Luleå tekniska högskola. http://ltu.diva-portal.org/smash/get/diva2:1022983/FULLTEXT01.pdf.  2003:320 CIV