WTCC i Italien 2010
FIA WTCC Yokohama Race of Italy 2010 stod för den tredje tävlingshelgen på den sjätte säsongen av FIA:s världsmästerskap i standardvagnsracing. Deltävlingarna kördes den 23 maj på Autodromo Nazionale Monza. FIA Formula Two Championship, och även andra klasser, kördes som supportrace till WTCC.
| Autodromo Nazionale Monza | |
| |
| Datum | 23 maj 2010 |
|---|---|
| Plats | Monza, Italien |
| Kval | |
| Väder | Solsken |
| Temperatur luft | 27°C |
| Temperatur banan | 49°C |
| Pole position |  Augusto Farfus,BMW 320si 2:00,672 |
| Race 1 | |
| Väder | Solsken |
| Temperatur luft | 26°C |
| Temperatur banan | 45°C |
| Antal varv | 9 |
| Segrare | .svg){kind=small} Andy Priaulx, BMW 320si
|
| Segrare privat | Harry Vaulkhard, Chevrolet Lacetti
|
| Snabbaste varv |  Gabriele Tarquini,SEAT León TDi 2:01,590 |
| Race 2 | |
| Väder | Solsken |
| Temperatur luft | 27°C |
| Temperatur banan | 51°C |
| Luftfuktighet | 27% |
| Antal varv | 9 |
| Segrare |  Yvan Muller, SEAT León TDi
|
| Segrare privat | Stefano D'Aste, BMW 320si
|
| Snabbaste varv | Andy Priaulx, BMW 320si 2:01,860 |
Inför redigera
World Touring Car Championship kom till banan med Gabriele Tarquini som ledare i förarmästerskapet, efter att ha vunnit två deltävlingar av de dittills fyra körda.
För Kristian Poulsen var detta den första deltävlingen på säsongen, då han varken var med i Brasilien eller Marocko. Fabio Fabiani och Leonel Pernía var med och gästkörde. Pernía körde en Chevrolet Cruze, vilken drevs av det svenska STCC-teamet, Chevrolet Motorsport Sweden. Detta gjorde att Viktor Hallrup, som normalt sett kör bilen i STCC, inte kunde ställa upp i tävlingarna på Karlskoga Motorstadion samma helg.
Kvalet redigera
Under kvalet hade Tom Coronel problem med misständningar och kunde därför bara köra ett snabbt varv i Q1. Tiden räckte bara till trettonde plats och därför ingen körning i Q2.
Tiago Monteiro genade på sitt snabbaste varv i Q1. Tiden som han satte på det varvet medförde en plats i Q2, vilket han också gick till. En av de mest drabbade blev Michel Nykjær, som tog elfteplatsen, som då inte fick chansen i Q2. Efter kvalet bestraffades Monteiro med fem platsers nedflyttning på griden till race 1, från tionde (sist i Q2) till femtonde startposition.
Pole position togs av Augusto Farfus, före Robert Huff och Andy Priaulx.
.svg){kind=small}
Race 1 redigera
Till första racet hade inte bara Monteiro blivit bestraffad. Även Andrei Romanov, som bytt motor, fick fem platsers nedflyttning på griden[3]. Detta spelade dock ingen stor roll, när han ändå kvalat in som näst sista förare.
På första varvet tappade Augusto Farfus många platser. Redan i första kurvan körde Robert Huff och Gabriele Tarquini om honom. Fredy Barth blev tillstött och gjorde en bredsladd. Kristian Poulsen och Darryl O'Young körde tillsammans in i räcket efter första kurvan. Båda linkade sig tillbaka till depån och bröt racet. När det andra varvet påbörjades låg Farfus sexa.
På det andra varvet tog Tarquini ledningen när han passerade Huff i första kurvan. Varvet efter tog sig Norbert Michelisz förbi Andy Priaulx på samma ställe. Michelisz fick en knuff av Alain Menu och tvingades gena över chikanen. Han körde då på de röda hindren så att de flög ut på banan och Chevrolet-bilarna körde på dem. Menus motorhuv öppnade sig och täckte hela vindrutan. Han tvingades köra sakta tillbaka till depån för att tejpa fast den. Michelisz och även Jordi Gené fick drive-through penalty. Mehdi Bennani var under kontroll hos domarna. På det sjunde varvet fick Norbert Michelisz teknisk flagg för hängande karossdelar bak på bilen. Varvet efter fick Leonel Pernía en punktering, åkte rakt fram ut i en sandfålla och tvingades bryta[4]. Olyckligt nog för Gabriele Tarquini var det inte bara Pernía som kunde få punkteringar, för på det sista varvet fick även han och dessutom från ledning. Robert Huff tog över ledningen, men det dröjde inte många meter innan han också fick en punktering. Däckdelar flög över banan och det slutade med att BMW Team RBM-bilarna tog sig förbi. Andy Priaulx tog en överraskande seger före Augusto Farfus som hade hämtat upp sig. Huff linkade in på tredjeplats, medan Tarquini rullade över mållinjen för att sedan stanna helt. Han slutade sjua.
I Yokohama Independents' Trophy vann egentligen Mehdi Bennani, men han fick senare ett trettio sekunders tidstillägg för att ha genat i första kurvan och tjänat på det utan att släppa tillbaka det han tjänade[5]. Istället tog Harry Vaulkhard sin första seger.
Det blev diskussioner om eventuella bestraffningar för BMW Team RBM-bilarna, då de körde om när sektor tre var under gulflagg. De klarade sig för att omkörningarna skedde i Curva Parabolica som var under grönflagg.
Race 2 redigera
Race 2 startade med att Mehdi Bennani gjorde en grov tjuvstart, vilken han också fick en drive-through penalty för. Michel Nykjær gjorde en bra start från pole position och behöll förstaplatsen. Gabriele Tarquini tog sig om Yvan Muller upp till andraplats. På det tredje varvet förlorade Nykjær sin förstaplats till Tarquini som tog sig förbi på utsidan, men Nykjær fortsatte att hänga med bra. Tarquini fick inte ha sin ledning så långe, då han på det fjärde varvet fick reda på att han hade fått en drive-through penalty, för att ha rullat några centimeter innan lamporna slocknade i starten. På samma varv, i Curva Parabolica, blev Fredy Barth utknuffad i sandfållan av Tiago Monteiro och förlorade ett antal platser.
På det femte varvet genade Tarquini i Variante del Rettifilo och senare på varvet tog han sin bestraffning.
Två varv senare var han inne i depån igen och denna gång bröt han racet.
Efter en kamp mellan Tiago Monteiro och Jordi Gené, tog sig Gené om Monteiro på sju/åtta.
Det sista varvet i race 2 slutade på ett liknande sätt som det första, nämligen med punktering för ledaren. Michel Nykjær, som var på väg mot sin första WTCC-seger, var tvungen att rulla åt sidan och bryta. Istället vann Yvan Muller före Tom Coronel och Robert Huff. Stefano D'Aste tog segern i Yokohama Independents' Trophy.
|
|
Efter redigera
Efter tävlingarna tog Yvan Muller ledningen i mästerskapet med exakt 100 poäng, 26 poäng före Gabriele Tarquini och Robert Huff. Sergio Hernández behöll ledningen i Yokohama Independents' Trophy och Fredy Barth i WTCC Rookie Challenge.
Källor redigera
- ^ 2010 FIA World Touring Car Championship COMBINED QUALIFYING RESULT - fiawtcc.com 22 maj 2010
- ^ 2010 FIA World Touring Car Championship QUALIFYING 2 RESULT - fiawtcc.com 22 maj 2010
- ^ FIA 2010 WTCC - Monza - fiawtcc.com 22 maj 2010
- ^ PERNÍA SCORED ON HIS FIRST APPEARANCE - fiawtcc.com 27 maj 2010
- ^ BENNANI LOSES INDEPENDENT VICTORY Arkiverad 19 mars 2012 hämtat från the Wayback Machine. - fiawtcc.com 23 maj 2010
- ^ FIA World Touring Car Championship AMENDED RACE 1 RESULT - fiawtcc.com 27 maj 2010
- ^ 2010 FIA World Touring Car Championship RACE 2 RESULT - fiawtcc.com 23 maj 2010