Viveca Lindfors

svensk-amerikansk skådespelare

Elsa Viveca Torstensdotter Lindfors, född 29 december 1920 i Uppsala, död 25 oktober 1995 i Uppsala, var en svensk-amerikansk skådespelare. Hon var bosatt på Manhattan i New York men avled i sin födelsestad under en turné med en Strindberg-föreställning.

Viveca Lindfors
I Tills döden skiljer oss åt (1950)
FöddElsa Viveca Torstensdotter Lindfors
29 december 1920
Uppsala, Sverige
Död25 oktober 1995 (74 år)
Uppsala, Sverige
Utbildad vidFranska skolan
Aktiva år19401995
MakeHarry Hasso (1941–1944)
Folke Rogard (1944–1949)
Don Siegel (1949–1953)
George Tabori (1954–1972)
Betydande roller
Eva Örn i Tänk, om jag gifter mig med prästen
Signatur
IMDb SFDb

Biografi redigera

Viveca Lindfors var dotter till bokförläggaren Torsten Lindfors och Karin Lindfors, född Dymling. Hon genomgick Lyceum för flickor och studerade därefter vid Dramatens elevskola 1938–1941. Hon fick sin första uppmärksamhet i samband med en elevuppsättning av Terence Rattigans Diana går på jakt på Nya teatern 1940. Hon var 1941–1942 anställd vid Dramatiska teatern, där hon fick erkännade för sina roller som bruden i Federico García Lorcas Blodsbröllop 1944 och Olivia i Trettondagsafton 1946.[1] Hon filmdebuterade i en komedi 1940 och fick sitt genombrott 1941 i filmen Tänk om jag gifter mig med prästen, samt spelade under 1940-talet i många stora svenska filmer, exempelvis Appassionata, Anna Lans och Singoalla. 1942 medverkade hon även i två italienska filmer.[1] Hon åkte samtidigt till Hollywood och skrev kontrakt med Warner Brothers den 25 februari[2] 1946. Det blev totalt 73 biofilmer, men hon spelade även teater på Broadway i New York. Debuten där skedde 1955 med titelrollen i dramat Anastasia, som blev en stor konstnärlig framgång.

Viveca Lindfors var påverkad av method acting (metodskådespeleri) och arbetade med sin man George Tabori enligt en gestaltterapeutisk modell. I början av 1960-talet fick hon pris som bästa kvinnliga skådespelare vid filmfestivalen i Berlin och ett hederspris vid filmfestivalen i Venedig. År 1966 grundade hon en teaterfestival i Stockbridge, där hon blev konstnärlig ledare. Lindfors var även med i flera TV-pjäser och var yrkesverksam fram till sin död.

Hennes självbiografi heter "Viveka… Viveca" och är utgiven både på svenska[3] och på engelska.[4]

Hon gjorde ett mycket uppmärksammat TV-framträdande i svensk TV den 19 februari 1983 i programmet Här är ditt liv.

Privatliv redigera

Viveca Lindfors var gift första gången 1941–1944 med filmregissören Harry Hasso (då fortfarande Hartnagel), andra gången 1944–1949 med advokaten Folke Rogard, tredje gången 1949–1953 med filmregissören Don Siegel och fjärde gången 1954–1972 med regissören George Tabori. Barnen John född 1943 i första giftet, Lena född 1944 i andra giftet och Kristoffer född 1952 i tredje giftet antog styvfaderns efternamn Tabori. De två senare är verksamma inom filmbranschen.

Under delar av 1940-talet hade Lindfors en mycket omtalad romans med Georg Rydeberg.[5]

Filmografi (urval) redigera

Teater redigera

Roller (ej komplett) redigera

År Roll Produktion Regi Teater
1941 Josepha Vi skiljas
Victorien Sardou och Émile de Najac
Alf Sjöberg Dramaten
1952 Inez Cabral I've Got Sixpence
John Van Druten
John Van Druten Ethel Barrymore Theatre, New York
1954 Anna Anastasia
Marcelle Maurette
Alan Schneider Lyceum Theatre, New York
1956 Cordelia King Lear
William Shakespeare
Orson Welles New York City Center
1963 Vera Simpson Pal Joey
Richard Rodgers, Lorenz Hart och John O'Hara
Gus Schirmer New York City Center
1965 Postmark Zero
Robert Nemiroff
Peter Kass Brooks Atkinson Theatre, New York
1971 Alice Dance of Death
August Strindberg
Alfred Ryder Ritz Theatre, New York
1984 Anna Anna, the Gypsy Swede
Viveca Lindfors
Viveca Lindfors Writers Theater, New York[6]
1992 Anna Anna, the Gypsy Swede
Viveca Lindfors
Viveca Lindfors Theater for the New City, New York[7]
1993 Anna Anna, Tattarkullan
Viveca Lindfors
Viveca Lindfors Uppsala stadsteater[8]

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ [a b] Lindfors, Viveca i Svenska män och kvinnor (1948)
  2. ^ Alsing Rolf, Lundh Jonas, red (1999). Stockholm: Aftonbladet med stöd av Statens skolverk. Libris 7454380. ISBN 91-630-8939-4  s. 140
  3. ^ Lindfors, Viveca (1978). Viveka … Viveca .... Stockholm: Bonnier. Libris 7145904. ISBN 91-0-043690-9 
  4. ^ Lindfors, Viveca (1981) (på engelska). Viveka ... Viveca (1. ed.). New York: Everest house. Libris 6291353. ISBN 0-89696-125-7 
  5. ^ Kalle Dixelius/TT Spektra (2007-08-20): "Georg Rydeberg den store charmören". Arkiverad 29 oktober 2013 hämtat från the Wayback Machine. HD.se. Läst 31 maj 2014.
  6. ^ Ruth Gilbert (12 november 1984). ”Ruth Recommends” (på engelska). New York Magazine: s. 34. https://books.google.se/books?id=Y-UCAAAAMBAJ&pg=PA34&lpg=PA34&dq=anna+the+Gypsy+swede+viveca+lindfors+1984&source=bl&ots=3x7O4bwyhr&sig=ZiXtjyxkvflWKhpvpvXFF0saBi8&hl=sv&sa=X&redir_esc=y#v=onepage&q=anna%20the%20Gypsy%20swede%20viveca%20lindfors%201984&f=false. Läst 14 oktober 2015. 
  7. ^ Stephen Holden (11 juni 1992). ”Theater in Review” (på engelska). The New York Times. http://www.nytimes.com/1992/06/11/theater/theater-in-review-613792.html. 
  8. ^ Ingegärd Waaranperä (15 oktober 1993). ”Viveca Lindfors visar upp stor konst”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/arkiv/kultur/viveca-lindfors-visar-upp-stor-konst. 

Skriftliga källor redigera

  • Vem är det : Svensk biografisk handbok 1975, red. Eva Löwgren, P A Norstedt & Söners Förlag, Stockholm 1975 s. 623
  • Nekrolog av David Stout i New York Times 26 oktober 1995.

Vidareläsning redigera

Externa länkar redigera