Vitstrupig nikator

afrikansk fågelart
(Omdirigerad från Vitbrynad nikator)

Vitstrupig nikator[2] (Nicator gularis) är en afrikansk fågel i familjen nikatorer inom ordningen tättingar.[3]

Vitstrupig nikator
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljNikatorer
Nicatoridae
SläkteNicator
ArtVitstrupig nikator
N. gularis
Vetenskapligt namn
§ Nicator gularis
AuktorHartlaub & Finsch, 1870
Synonymer
Vitbrynad nikator

Utseende och läte redigera

Nikatorer är udda fåglar lika busktörnskator med kraftiga krokförsedda näbbar. Vitstrupig nikator är kraftig vitfläckat olivgrön ovan, undertill ljus. I flykten syns gula hörn på stjärten. Arten är mycket ljudlig, med snabba ramsor med ihåliga toner.[4]

Utbredning och systematik redigera

Vitstrupig nikator förekommer från södra Somalia till Kenya, Tanzania, Zambia, Moçambique och KwaZulu-Natal i Sydafrika.[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Familjetillhörighet redigera

Nikatorerna har placerats i familjer som bulbyler (Pycnonotidae) och busktörnskator (Malaconotidae). Genetiska studier visar dock att de utgör en helt egen och tidig utvecklingslinje inom överfamiljen sångare (Sylvioidea). Exakt vilka nikatorernas närmaste släktingar är har inte klarlagts, där olika genetiska studier ger olika resultat: systerklad till en grupp bestående av lärkor och skäggmes[5], i en polytomi med denna grupp och resten av Sylvioidea[6] eller systerklad till resten av Sylvioidea med[7] eller utan lärkorna.[8][9]

Levnadssätt redigera

Arten hittas i tät skog och buskmarker där den håller sig gömd i undervegetationen. Den ger sig oftast tillkänna genom sina läten.[4]

Status och hot redigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats, men beståndet i södra Moçambique tros bestå av över 10.000 fåglar.[10]

Referenser redigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Nicator gularis Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ [a b] Fishpool, L. and J. A. Tobias (2020). Eastern Nicator (Nicator gularis), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.easnic1.01
  5. ^ Fregin, S., Haase, M., Olsson, U. & Alström, P. (2012). New insights into family relationships within the avian superfamily Sylvioidea (Passeriformes) based on seven molecular markers. BMC Evolutionary Biology 12(1): 157.
  6. ^ Alström, P., Olsson, U. & Lei, F. (2013a). A review of the recent advances in the systematics of the avian superfamily Sylvioidea. Chinese Birds 4(2): 99–131.
  7. ^ Olsson, U., Irestedt, M., Sangster, G., Ericson, P.G. & Alström, P. (2013). Systematic revision of the avian family Cisticolidae based on a multi-locus phylogeny of all genera. Molecular Phylogenetics and Evolution 66(3): 790–799.
  8. ^ Beresford, P., Barker, F.K., Ryan, P.G. & Crowe, T.M. (2005). African endemics span the tree of songbirds (Passeri): molecular systematics of several evolutionary ‘enigmas’. Proceedings of the Royal Society B: Biological Sciences 272(1565): 849–858.
  9. ^ Johansson, U.S., Fjeldså, J. & Bowie, R.C. (2008b). Phylogenetic relationships within Passerida (Aves: Passeriformes): a review and a new molecular phylogeny based on three nuclear intron markers. Molecular Phylogenetics and Evolution 48(3): 858–876.
  10. ^ Fry, C.H.; Keith, S. 2004. The birds of Africa, Vol. VII. Christopher Helm, London.

Externa länkar redigera