Viola d'amore är en renässansvariant av violan med vanligen 6-7 spelsträngar och ett antal resonanssträngar under greppbrädan.

Viola D'Amore

Viola d'amoren har idag blivit synnerligen populär inom den svenska folkmusiken tack vare dess kombination av bordunklanger och stämspelsmöjligheter.[ifrågasatt uppgift] De moderna rekonstruktionerna skiljer sig dock en del i konstruktionen i och med att de oftast har 5 spelsträngar (C-G-D-A-E), altfiolkropp och f-hål istället för de typiska blixtformade ljudhål som fanns på renänssansinstrumenten.[källa behövs]

Violetta marina var en variant som användes i England i början av 1700-talet, bland annat av Georg Friedrich Händel.[1]

Källor redigera

  1. ^ Åstrand Hans, red (1979). Sohlmans musiklexikon. 5, Particell-Øyen. Stockholm: Sohlman. Libris 8372042. ISBN 91-7198-025-3 (inb.)