Victor Duruy
Victor Duruy, född den 11 september 1811 i Paris, död där den 25 november 1894, var en fransk historiker och statsman. Han var far till historikern Albert Duruy.
| Victor Duruy | |
 | |
| Född | 11 september 1811[1][2][3] Paris |
|---|---|
| Död | 25 november 1894[1][4][5] (83 år) Paris |
| Begravd | Villeneuve-Saint-Georges[6] |
| Medborgare i | Frankrike |
| Utbildad vid | École normale supérieure Lycée Henri IV  |
| Sysselsättning | Historiker, politiker[7], författare[8] |
| Befattning | |
| Minister of Education and Religious Affairs (1863–1869) Senator i andra franska kejsardömet (–1870)[7] Stol nummer 20 i Franska akademien (1884–1894)[9] | |
| Barn | Albert Duruy (f. 1844) Georges Duruy (f. 1853) |
| Utmärkelser | |
| Riddare av Hederslegionen (1849)[10] Officer av Hederslegionen (1863)[10] Kommendör av Hederslegionen (1864)[10] Storofficer av Hederslegionen (1867)[10] Storkors av Hederslegionen[11] Jean Reynaud-priset | |
| Namnteckning | |
 | |
| Redigera Wikidata | |
Duruy genomgick 1830–1833 École normale i Paris och var sedan till 1861 historielärare vid Collège Henri IV, där hans skickliga och livfulla verksamhet skaffade honom stort anseende. År 1861 blev han undervisningsinspektör, maître de conférences vid École normale och 1862 generalinspektör över läroverken samt professor vid École polytechnique. Napoleon III, som han hjälpt med historiska forskningar rörande Cæsar, kallade honom 1863 till undervisningsminister. Som sådan vidtog Duruy många åtgärder för den allmänna bildningens och i synnerhet elementar- och specialundervisningens främjande. De sedan i Frankrike allmänna conférences littéraires tillkom genom hans initiativ; lärostolar i filosofi återupprättades, och undervisning i samtidens historia påbjöds av honom vid elementarskolor. Gymnastik och vapenövning infördes i skolorna; flickskolorna organiserades, trots prästerskapets motstånd. Hans förslag till införande av kostnadsfri och obligatorisk folkundervisning blev däremot ej realiserat, till följd av det livliga motståndet från det klerikala partiets sida.
År 1869 måste Duruy dock avgå och utnämndes då till senator, men drog sig från politiken vid kejsardömets fall; ett försök (1876) att som bonapartist vinna säte i senaten misslyckades. Han ägnade sig sedan helt åt historiskt författarskap. Bland alstren därav märks främst Histoire des romains (1843–1844; ny illustrerad och omarbetad upplaga i 7 volymer, 1879–1885), ett arbete av bestående värde, och Histoire des grecs (3 volymer, 1886–1891). För övrigt kan nämnas Histoire romaine (1848), Histoire grecque (1851), Histoire de France (2 band, 1854), État du monde romain vers le temps de la fondation de l'empire (1853), Histoire de la Grèce ancienne (1861) och Histoire des temps modernes (1863) samt en mängd läroböcker och populärhistoriska arbeten, som länge användes. Duruy blev 1873 medlem av Institutet och valdes 1884 till Mignets efterträdare i Franska akademien.
Källor redigera
- Duruy, Victor i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1907)
Noter redigera
- ^ [a b] läs online, www.senat.fr .[källa från Wikidata]
- ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ Léonoredatabasen, Frankrikes kulturministerium, Victor Duruy, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ SNAC, Victor Duruy, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ KNAW historisk medlemslista, J.V. Duruy, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Edgar Zévort, Persée, 1894.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] senat.fr, läst: 23 april 2022.[källa från Wikidata]
- ^ Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, 1897, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Franska akademien, läs online, läst: 3 juni 2022.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d] Léonoredatabasen, Frankrikes kulturministerium.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, academie-francaise.fr , läst: 12 oktober 2020.[källa från Wikidata]