Vedspett[1] (Picoides dorsalis) är en medelstor nordamerikansk hackspett nära släkt med tretåig hackspett.

Vedspett
hane vedspett
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningHackspettartade fåglar
Piciformes
FamiljHackspettar
Picidae
UnderfamiljEgentliga hackspettar
Picinae
SläktePicoides
ArtVedspett
P. dorsalis
Vetenskapligt namn
§ Picoides dorsalis
Auktor(Baird, 1858)
Utbredning
Synonymer
  • Amerikansk tretåig hackspett
  • Tretåig hackspett
  • Picoides tridactylus dorsalis
hona vedspett
hona vedspett

Utseende redigera

Vedspett är något mindre än nominatformen av tretåig hackspett, respektive den stora boreala underarten crissoleucus. De amerikanska tretåiga hackspettarna är mycket ljusa taxa och skiljer sig från varandra framförallt genom olika fördelning av fjärderdräktens svarta och vita partier. Den har en längd på 21 cm och ett vingspann på 38 cm. I adult dräkt är de svarta på huvudet, ovansidan vingarna och övergumpen, och vita på strupen och magen. Kroppsidorna och ryggen är vita med svarta streck. Stjärten är svart men de två yttersta fjädrarna är vita med subtila svarta streck. Hjässan är svart med vita prickar och den adulta hanen har en gul fläck i pannan. Även juvenila fåglar har en mindre gul fläck i pannan under perioden juli till augusti.

Utbredning och systematik redigera

Systematik redigera

Tidigare behandlades vedspett, med sina undertaxa, som nearktiska underarter till tretåig hackspett (Picoides tridactylus). Undersökningar har dock visat på en förhållandevis stor genetisk divergens mellan nearktiska och holarktiska tretåiga hackspettar[2], vilket resulterat i att de amerikanska taxonen idag behandlas som en egen art, exempelvis av American Ornithologists' Union, IUCN, SOF och Clements 2016.[3] Sedan 2014 behandlar dock Birdlife International och internationella naturvårdsunionen IUCN vedspetten återigen som en del av tretåig hackspett. Det medför att den inte längre placeras i någon hotkategori.

Utbredning redigera

I Nearktis sträcker sig utbredningsområdet snett över den nordamerikanska kontinenten från Newfoundland till västra Kanada och Alaska. I de bergiga barrskogsområdena sträcker sig vissa bestånd söderut till New Mexico och Arizona. Den är vanligtvis en stannfågel men de nordligaste populationerna flyttar ibland söderut och fåglar som häckar på hög höjd genomför alltitudflyttningar.

Underarter redigera

Vedspett delas upp i två till tre underarter. Uppräkningen nedan följer Clements 2016:[3]

  • Picoides dorsalis bacatus (Baird, 1858) förekommer i Klippiga bergen.
  • Picoides dorsalis dorsalis - nominatformen förekommer i nordvästra Nordamerika
  • Picoides dorsalis fasciatus (Baird, 1858) - förekommer i östra Nordamerika.

Ekologi redigera

Häckningsbiotopen är barrskog, speciellt gran (Picea spp) och de häckar i trädhålor. Paret hugger ut boet tillsammans och skapar ett nytt bohål varje år. Honan lägger 3-7 ägg i ett bo som ofta är uthugget i ett dött barrträd, men ibland även i ett levande eller i en stolpe.

Vedspett födosöker på barrträd genom att hacka efter trädlevande skalbaggar, larver och andra insekter. De kan även äta frukt och sav. Ofta förflyttar de sig till område med hög koncentration av insektsangripna träd, vilket ofta inträffar efter skogsbränder eller översvämningar.

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  2. ^ Zink, Robert M. (1 juli 1995). ”Trans-Beringia Comparisons of Mitochondrial DNA Differentiation in Birds”. Condor "97" (3): ss. 639–649. Arkiverad från originalet den 12 oktober 2008. https://web.archive.org/web/20081012090005/http://elibrary.unm.edu/sora/Condor/files/issues/v097n03/p0639-p0649.pdf. Läst 23 juli 2009. 
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11

Källor redigera

  • Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
  • David Allen Sibley (2000) The Sibley Guide to Birds, National Audubon Society, ISBN 0-679-45122-6

Externa länkar redigera