Veckoslut

Veckoslut är de sista dagarna på en vecka. Inom kristendomen syftar termen vanligtvis på lördag och söndag. I vissa länder i bland annat Nordafrika och Mellanöstern omfattar veckoslutet fredag och lördag. Det finns även enstaka andra undantag.

Traditionen med veckoslut på (lördag-) har en lång historia.

Betydelse

I svenska språket syftar veckoslutet på slutet av veckan, efter arbetsveckan. Genom att den sammanhängande ledigheten under 1900-talet, bland annat genom kollektivavtal, har också veckoslutet kommit att beteckna en allt längre period. Ursprungligen syftade den på söndagen (samt delar av lördagen)^{[källa behövs]}, medan den senare kommit att mena både lördag och söndag. Numera (2000-talet) inkluderas ofta även fredag eftermiddag i begreppet i Sverige.

Veckoslut som modern benämning är relaterad till det engelskspråkiga weekend med samma betydelse. Det engelska ordet har blivit huvudsakligt ord i danska språket, och även franskan använder detta engelska lånord (vid sidan av sin egen fin de semaine).

I de olika språken syftar ordet på tiden efter arbetsveckan, och i en kristen miljö inkluderar detta som sista dag söndagen. I Sverige är efter internationell standard söndag veckans sista dag sedan 1972. Dessförinnan var söndagen kalendermässigt veckans första dag, och detta förhållande kvarstår som regel i bland annat amerikansk och östasiatisk kalenderproduktion.

Andra ord

Veckoända, alternativ veckända, är en alternativ benämning för samma sak. Den är direkt kopplad till den det engelskspråkiga weekend, som även kommit av få spridning i svenskan. Veckända noterades i svensk skrift första gången 1932, medan weekend använts som inlånat ord i svenskan sedan 1935.

Även den enstaviga ordet helg används i dagligt tal ofta som benämning för den sista delen av veckan. I äldre svenska kunde ordet syfta på söndag eller annan helgdag plus föregående afton. Ordet är vanligt i fraser som ”Vad ska du göra i/till helgen?” eller ”Vad gjorde du i helgen?”