Vanvitelliakvedukten

Vanvitelliakvedukten (eller Carolinoakvedukten) är en akvedukt som byggts för att förse Slottet i Caserta och San Leucio-komplexet med vatten från foten av Monte Taburno, från Fizzos källor, i Bucciano territorium, där den tas längs en vindlande 38 km lång väg (mestadels under marken).

Världsarv

1800-talets kungliga palats i Caserta med parken, Vanvitelliakvedukten och San Leucio-komplexet
Geografiskt läge
Koordinater	41°03′33″N 14°24′06″Ö
Plats	Caserta, Kampanien
Land	Italien
Region*	Europa och Nordamerika
Data
Typ	Kulturarv
Kriterier	i, ii, iii, iv
Referens	549
Historik
Världsarv sedan	1997  (21:e mötet)
* Enligt Unescos indelning.

Akvedukten beställdes av Karl av Bourbon och ritades av Luigi Vanvitelli (som har gett den sina två olika namn). Byggandet påbörjades 1753 och slutfördes med dess öppnande den 7 maj 1762.

Av särskilt arkitektoniskt värde är den helt bevarade 529 meter långa sektionen i tufa över Valle di Maddaloni mellan Monte Logano (i öster) och Monte Garzano (i väster) - denna sektion blev ett världsarv 1997 och är modellerad utifrån forntida romerska akvedukter. Den består av tre rader bågar och är 55,8 meter hög vid sin högsta punkt.

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Externa länkar

• Its history and architecture
• www.campaniatour.it