Vävsked (även ritt eller vävkam) är det kamliknande redskap, som placeras i vävstolens slagbom, genom vilken varpens trådar träs med hjälp av en skedkrok, för att det ska bli rätt mellanrum mellan trådarna i väven. Vävskeden packar inslaget olika hårt genom att vävaren varierar kraften i handrörelsen vid manövrerandet av slagbommen.

Änden på en vävsked

Funktion redigera

Tätheten i väven regleras av antalet rör per centimeter i vävskeden och antal trådar i rören. Det traditionella nummer som anger tätheten på gamla (importerade?) vävskedar avser antalet lameller per 2 (!) inch (obs, inte verktum). Varför man som måttstock valt 2 och inte 1 inch, som förefaller naturligare, är oklart.

En vävsked där lamellerna blir slitna eller bågnar av att någon vävt med för mycket indrag i kanterna orsakar att de följande vävarna kan få glipor i varptrådarna som är fullt synliga. Just lamellerna i kanten på varje väv utsätts för hårdaste slitaget om vävaren drar åt inslaget för hårt så att bredden på väven minskar. För att motverka problemet används vävspännare. Vid vävning med lingarn händer att varpen behöver blötas upp eller "klistras" med ett linfröavkok, för att inte gå av. Det är angeläget att vävskeden inte utsätts för duschningen eller fuktig varp mer än nödvändigt, eftersom rostiga lameller ofelbart lämnar spår efter sig i väven vid nästkommande tillfälle.

Historik redigera

Vävskedar tillverkades redan på 1700-talet i Dalarna för att förbättra försörjningen. Vävskedsmakaren åkte runt bland gårdarna med sina redskap för tillverkningen. Då användes tunna träspjälor som lameller för att åstadkomma de rör som varpen träs genom. Även bambu har förekommit, som har fördelen att vara både starkt och glatt = skonsamt för varpen och lättsamt för vävaren (låg friktion). Idag används stål, och den enda kvarvarande produktionen i Sverige skeri Oxberg[1] utanför Mora, sedan produktionen upphörde i Markaryd 2004.[2]

Olika ord redigera

Ordet vävsked torde kunna härledas till tyska ordet scheiden, skilja, särskilja. Jämför skedvatten.

I amerikansk vävlitteratur anges ofta varptrådarnas täthet i måttet epi. Detta ska tolkas som Ends Per Inch där man med end menar en varptråd, en trådända. Inslagets (väftens) täthet anges med ppi vilket ska tolkas som "antal Picks Per Inch," där pick betyder en inslagstråd.

En av de faktorer, som bestämmer vävens karaktär är förhållandet mellan varpens täthet och inslagets täthet. Kvoten epi/ppi kallas sett.

Källor redigera

  1. ^ ”Om GAV Glimåkra”. Gav Glimåkra. https://www.gavglimakra.se/om-oss/. Läst 7 maj 2023. 
  2. ^ Admin (30 maj 2008). ”Vävskeden får eget museum”. Norra Skåne. https://www.nsk.se/2008/05/30/vavskeden-far-eget-museum/. Läst 7 maj 2023. 

Externa länkar redigera