Västligt spökdjur
Västligt spökdjur, Tarsius bancanus ("natunensis") är en art av spökdjur som lever på Borneo och södra Sumatra och några näraliggande småöar. På malajiska kallas den Kera hantu. Taxonomin är inte klarlagd, och det är inte helt självklart att de olika öarnas spökdjur verkligen alla tillhör en enda art. Bevarandestatus: Sårbar.[1]
| Västligt spökdjur Status i världen: Sårbar[1] | |
 Västligt spökdjur i Sarawak | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Primater Primates |
| Underordning | Haplorhini |
| Infraordning | Tarsiiformes Gregory, 1915 |
| Familj | Tarsiidae Gray, 1825 |
| Släkte | Spökdjur Tarsius |
| Art | Västligt spökdjur T. bancanus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Tarsius bancanus | |
| Auktor | Horsfield, 1821 |
| Utbredning | |
 Utbredningsområde enligt IUCN | |
| Synonymer | |
| natunensis Chasen, 1940 | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Enligt en studie från 2010 ska arten flyttas till ett eget släkte, Cephalopachus.[2]
Anatomi redigera
Det västliga spökdjuret är en mycket liten primat, från 129 till 132 mm lång exklusive svansen, och väger 100 till 138 gram.[3] Pälsen är gråbrun och mjuk, och täcker hela kroppen. Svansen är täckt med fjäll, förutom vid spetsen där långa hår bildar en tofs. Dessutom är svansens längd två gånger övriga kroppen längd (huvud och bål). Det västliga spökdjuret förflyttar sig med långa språng mellan träden, och kan hoppa mer än fem meter. Artens bakben är liksom hos andra spökdjur särskild lång i förhållande till bålen. Vid händer och fötter förekommer långa fingrar respektive tår.[4]
Ekologi redigera
Liksom övriga spökdjur är det västliga spökdjuret ett rent rovdjur, som främst lever på insekter (skalbaggar, gräshoppor, fjärilar med mera), men även små ryggradsdjur som fladdermöss och ormar ingår i dieten. Några bytesdjur kan vara större än det västliga spökdjuret själv.[4] Den lever främst i undervegetationen i tropiska skogar, både primär och sekundär regnskog, och kan även återfinnas i utkanten av plantager och i andra störda miljöer.[1]
Arten är vanligen nattaktiv och ibland aktiv under skymningen samt gryningen. I motsats till andra spökdjur lever vuxna individer ensam när honan inte är brunstig. Vid några tillfällen träffas två exemplar vid revirens gränser. Territoriet markeras med urin och med sekret från analkörtlarna.[4]
Honor blir brunstiga oberoende av årstiden. Honor föder en unge per kull efter genomsnittlig 178 dagar dräktighet. Mellan två födslar ligger i genomsnitt 258 dagar och ibland har en hona två kullar per år. Nyfödda ungar är ganska bra utvecklade. De har klättringsförmåga men kan inte hoppa. Ungen diar sin mor i ungefär 80 dagar. Under tiden lämnar modern sin unge i ett gömställe när hon letar efter föda. Enligt uppskattningar lever arten 12 år.[4]
Underarter redigera
- T. b. bancanus (på kartan brun)
- T. b. saltador (lila)
- T. b. borneanus (röd)
- T. b. natunensis (grön)
Källor redigera
- ^ [a b c] Shekelle, M. & Yustian, I. 2015 Cephalopachus bancanus . Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 1 maj 2021.
- ^ Colin Groves, Myron Shekelle: The Genera and Species of Tarsiidae. International Journal of Primatology, december 2010, Volume 31, Issue 6, sid. 1071-1082, DOI:10.1007/s10764-010-9443-1.
- ^ Gron, K J (2008) Primate factsheets: Tarsier http://pin.primate.wisc.edu/factsheets/entry/tarsier/taxon
- ^ [a b c d] P. McKeighan (2011). ”Western tarsier” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. https://animaldiversity.org/accounts/Tarsius_bancanus/. Läst 1 maj 2021.