Wikipedia

Vänern

Sveriges största sjö
För andra betydelser, se Vänern (olika betydelser).

Vänern är Sveriges och Europeiska Unionens största insjö med en yta på 5 450 km² och volymen 153 km³. Den ligger 44 meter över havet. Vänern är även den tredje största insjön i Europa, efter Ladoga och Onega, och på 26:e plats i världen.

Vänern
Insjö
LandSverige Sverige
Koordinater 
  WGS 8458°54′N 13°24′Ö / 58.9°N 13.4°Ö / 58.9; 13.4 (Vänern)
  SWEREF 99 TM,
Lägeskarta
Mått
Areal5 450 km² [1]
Längd150 km [1]
Bredd81 km [1]
Höjd44 m ö.h. [1]
Medeldjup27 m [1]
Maxdjup106 m [1]
Volym153 km³ [1]
Flöden
TillflödenKlarälven, Gullspångsälven, Byälven, Norsälven, Lidan, Tidan
Huvudavrinnings­områdeGöta älvs huvudavrinningsområde (108000)
TillflödesländerNorge, Sverige
UtflödeGöta älv
GeoNames2665172
Övrigt
Öar22 000 st. Bl.a. Torsö, Hammarön, Djurö, Lurö, Kållandsö och Brommö
KuststäderKarlstad, Åmål, Säffle, Vänersborg, Kristinehamn, Lidköping och Mariestad
Sveriges största insjö
Europas tredje största insjö

Etymologi redigera

Sjöns namn (Væni i avskrifter från 1100-talet, Lacus Wener i dokument från 932[2]) anses komma från fornsvenskans vænir, med kopplingar till orden vån 'förhoppning' och vän 'förtroendeingivande', 'vacker'. En annan möjlighet är att vænir hör ihop med ett gammalt noanamn på Göta älv, Van 'förhoppningen'.[3] Tolkningarna är osäkra och namnet kan vara flera tusen år gammalt, och kopplat till numera okända ord. Namnet har alltid grav accent (accent 2) i landskapen runt Vänern, men ofta akut accent (accent 1) annorstädes.[4]

Geografi redigera

Vänern ligger mellan landskapen Dalsland i väst, Värmland i norr och Västergötland i söder. Kommunsäten längs dess strand är Åmål, Säffle, Grums, Karlstad, Skoghall, Kristinehamn, Gullspång, Mariestad, Lidköping och Vänersborg. Ytterligare tre kommuner har strandlinje längs Vänern utan att kommunsätet är vid stranden. Det gäller Götene, Grästorp och Mellerud. Historiskt sett delades Vänern mellan tre län, men sedan 1997 och sammanslagningen mellan de västgötska länen är Värmlands län och Västra Götalands län de två län som sjön delas mellan.

Sjöns medeldjup är 27 meter och största djupet ligger på 106 meter. Vänern delas av en skärgård mellan Kållandsö i söder och Värmlandsnäs i norr i en västlig och en östlig del. Den västra delen av sjön kallas Dalbosjön, och den östra delen kallas Värmlandssjön.

Vänern är en del av vattenvägen Göta älv – Vänern – Göta kanal och är närmast förbunden med Nordsjön/Skagerack vid Göteborg genom Göta älv på den sydvästra sidan och med Vättern vid Karlsborg via Göta kanal.

 
Vänern fotograferad från Hjortens udde.
 
Vänern fotograferad från Kinnekulle.

Öar redigera

Sjön har flera skärgårdar och totalt 22 000 öar. De största öarna i Vänern är Torsö, Kållandsö och Hammarön. Mindre öar är Brommö, Djurö och Lurö.

Ö Storlek (km²) Kommun
Torsö 62 Mariestad
Kållandsö 56 Lidköping
Hammarön 47 Hammarö
Brommö 13 Mariestad
Djurö 2 Mariestad
Lurö 2 Säffle

Strandlinje redigera

Att mäta längden på en kust eller strand är vanskligt eftersom mätresultatet är helt avhängigt av skalan på den karta vilken man mäter på, se vidare artikeln En kuststräckas längd. Det innebär att mätvärden för olika sjöar eller kustlinjer är jämförbara endast om de har uppmätts på kartor med samma noggrannhet. Statistiska centralbyrån, som i mätningar utgår från Lantmäteriets vattenmasker i skala 1:10 000, anger Vänerns totala strandlinje till 4 527 kilometer, varav 1 790 kilometer är fastlandsstränder och 2 737 kilometer är ö-stränder.[5]

Fauna och flora redigera

Enligt en undersökning av Fiskeriverket går den hotade fiskarten asp upp i bland annat Dalbergsån, Lidan, Tidan, Norsälven, Ölman, Byälven, Alsterån och Gullspångsälven för att leka under våren.[6]

I Vänern finns över 700 fågelskär där det varje år häckar mer än 30 000 måsfåglar och tärnor. I skydd av deras kolonier häckar också många andra fåglar – så många som 50 arter har hittats på Vänerns fågelskär i de inventeringar som görs varje år. Fiskmås är vanligast, följd av skrattmås och gråtrut. Därefter kommer fisktärna och silvertärna. Exempel på arter som gärna häckar i skydd av kolonierna är småskrake, storlom och strandskata.[7] Många av skären är fågelskyddsområden, där det är förbjudet att komma närmare än 100 m mellan den 1 april-31 juli.

Vänerns stränder och fågelskär växer igen i allt snabbare takt vilket utgör ett hot mot fågelarter som är beroende av öppna holmar och skär som häckningsmiljöer. Därför ska länsstyrelserna i Värmland och Västra Götaland röja de viktigaste fågelskären inom Natura 2000-områden i Vänern i ett EU-projekt som heter LIFE Vänern. [8]

Historia redigera

Vänern bildades efter den senaste istiden för omkring 10 000 år sedan.[9] När isen smälte var Sverige täckt av en längsgående vattenmassa som skapade en förbindelse mellan Kattegatt och Bottenhavet. Landhöjningen gjorde att sjöar som Vänern och Vättern skars av från havet. Den tidigare förbindelsen med havet innebär att det idag finns arter i Vänern som normalt inte lever ut hela sin livscykel i sötvatten, till exempel vänerlax.

Vänern var efter sin tillkomst betydligt större än i dag, vilket beror på att landhöjningen är större i norr än vid utloppet i söder, och därför drar sig de norra stränderna tillbaka med tiden. Många platta områden i Värmland, Dalsland och Västergötland låg under den så kallade Storvänerns yta.[10]

Sjöfart redigera

 
Snuggens fyr utanför Mariestad.

Trafiken på Vänern karakteriserades historiskt dels av småskalig bondeseglation, dels av storskalig sjöfart med vänerkulturens förbindelser till Bergslagen, och därigenom till Mälardalen.

På grund av frånvaron av städer på medeltiden (förutom Lidköping) dominerades trafiken helt av allmogeseglationen. Men efter städernas tillkomst fortsatte bondeseglationen på grund av städernas inbördes konkurrensförhållande. Bondeseglation och småredandet tar bara fart i lämpliga konkurrenser eller nischer inom den samtida ekonomin. Ibland ligger den maritima erfarenheten latent. Skutskepparnas tid återfinns under den "lilla sjöfarten", den som gillar småskaliga, speciella transporter och varor. Den maritima erfarenheten fanns framför allt på Värmlandsnäs, eller Näset, och Kålland med Kållandsö. I den muntliga traditionen på Kållandsö är värmlandsfararna omgivna av en aura av romantik. Kustborna mellan städerna Karlstad och Kristinehamn deltog inte i bondeseglationen, åtminstone inte i samma utsträckning. För dem var de egna städerna den största magneten.

Stora delar av värmlandskusten är knuten till Bergslagen. Vänersjöfarten var därför också baserad på städernas tillkomst kring insjön. Efter Trollhätte kanals tillkomst 1800 utkonkurrerades vänerskepparna av bohuslänska småredare (som delvis hade samma bakgrund som småredarna vid Vänern). Men vänerfolket kom tillbaka på allvar under senare hälften av 1800-talet. Trafiken på Vänern var livlig. I Karlstads hamn fördelade sig antalet fartyg så här under åren 1877, 1900 och 1925:[11]

Fartygstyp  1877   1900   1925 
Galeaser (Vänergaleaser) 128 178 106
Skonerter 6 3 7
Skutor 1 106 3
Jakter 13 6 2
Slupar (Vänerslupar) 110 142 103
Båtar 157 37 1
Pråmar 52 109 555
Roddbåtar 65 0 0
Smack 1 0 0
Koff 0 1 1

Efter Trollhätte kanals utvidgning 1916 kan fartyg på flera tusen ton gå upp till Vänern, och det går fortfarande kommersiell fraktsjöfart.

Se även redigera

Referenser redigera

  1. ^ [a b c d e f g] ”Fakta om Vänern”. SMHI. 31 mars 2022. https://www.smhi.se/kunskapsbanken/hydrologi/de-stora-sjoarna/fakta-om-vanern-1.4732. Läst 9 juni 2022. 
  2. ^ Erik Degerman och Tomas Ekman, De stora blå... (Gullers Förlag, 2004), s. 41
  3. ^ Nationalencyklopedin, band 20, sid. 109
  4. ^ Vänern i Elof Hellquist (1906), ”Studier öfver de svenska sjönamnen deras härledning ock historia”, Svenska landsmål ock svenskt folklif 20: 611–812
  5. ^ Hans Ansén och Bo Justusson (16 maj 2001). ”Öar i Sverige” (PDF). Statistiska centralbyrån. sid. s. 26. Arkiverad från originalet den 12 januari 2009. https://www.webcitation.org/5dmW4KVfH?url=http://www.scb.se/Statistik/MI/MI0812/2000I02/MI50SM0101.pdf. 
  6. ^ Fiskeriverket-Leklokaler för asp i Göta älvs, Hjälmarens och Vänerns avrinningsområden (pdf) Arkiverad 27 september 2007 hämtat från the Wayback Machine.
  7. ^ ”Inventering av fågelskär - Vänerns Vattenvårdsförbund”. Arkiverad från originalet den 5 november 2014. https://web.archive.org/web/20141105055328/http://projektwebbar.lansstyrelsen.se/vanern/Sv/undersokningar-resultat/undersokningsprogram/Pages/inventering_fagelskar.aspx. Läst 15 oktober 2014. 
  8. ^ ”LIFE Vänern - Länsstyrelserna i Värmland och Västra Götaland”. Arkiverad från originalet den 20 oktober 2014. https://web.archive.org/web/20141020091829/http://lifevanern.se/nyheter/fagelskaren-vanerns-fagelberg/#. Läst 15 oktober 2014. 
  9. ^ Vänerlöjrom. livsmedelsverket.se. 11 maj 2020. https://www.livsmedelsverket.se/globalassets/produktion-handel-kontroll/livsmedelsinformation-markning-halsopastaenden/skyddade-beteckningar/produktspecifikation-vanerlojrom_2020_05_11-002.pdf. Läst 16 augusti 2021 
  10. ^ Storvänern
  11. ^ Westerdahl, Christer, Vänern - landskap, människa, skepp. (2003)

Vidare läsning redigera

  • Vid Vänern: natur & kultur. Lidköping: Vänermuseet. 2000-. Libris 8272090 
  • Degerman, Erik; Ekman, Tomas (2004). De stora blå- : Vänern-Vättern-Mälaren-Hjälmaren. Örebro: Gullers. Libris 9697509. ISBN 91-88238-43-1 
  • Granath, Simon; Wretström, Anna (1998). Vänerminnen : berättelser om sjöfart och människor runt Vänern. Saltsjö Boo: Argus. Libris 7796439. ISBN 91-972182-0-0 
  • Hallberg, Stig (1986). Lots och leder i Trollhätte kanal och Vänern. Trollhättan: [S. Hallberg]. Libris 663376 
  • Hallberg, Stig (1990). Slussverken i Göta älv och kring Vänern. Ed: Zakariasson [distributör]. Libris 889503 
  • Hallberg, Stig (1992). Vattenvägen till Vänerland. [Trollhättan]: [S. Hallberg]. Libris 1594699 
  • Holmström, Erik; Nilsson, Lars-Göran (2016). Vänerns fyrar : lysande kulturhistoria (Rev. utg.[redigering : Lars Göran Nilsson]). Lidköping: Vänermuseet. Libris 20167684 
  • Kring Vänern : en vägvisare till kultur och natur. Lidköping: Vänermuseet. 2001. Libris 8365218. ISBN 91-631-0835-6 (inb.) 
  • Jörälv, Lennart (1990). Sällsamheter kring Vänern. Stockholm: Rabén & Sjögren. Libris 7236171. ISBN 91-29-58503-1 (inb.) 
  • Löfving, Börje (1964). Bygden kring Vänern. Mera om-böckerna, 99-1869549-8 ; 8. Stockholm: A.V. Carlson. Libris 10444964 
  • Möller, Anders (2003). När stormens rytande har tystnat : en bok om fartygshaverier och förlisningar på Vänern. Kalmar: Narwahl. Libris 9575505. ISBN 91-631-4256-2 
  • Nilson, Allan T. (2007). Sjöfart på vattenleder : studier kring Vänern och Göta kanal. Lidköping: Vänermuseet. Libris 10525611. ISBN 978-91-88048-18-9 
  • Nilsson, Lars-Göran; Martinsson, Anders (1992). Tidan: Vänersjöfart i dag : en samtidsdokumentation 1991. Lidköping: Lidköpings hantverks- och sjöfartsmuseum. Libris 7768607. ISBN 91-88048-04-7 
  • Nylén, Kjell; Nylén, Kjell (1991). Vänern runt på egen köl : en resa i ord och bild. Lidköping: Innovex. Libris 7448738. ISBN 91-630-0738-X 
  • Olofsson, Elisabet; Sigurdson. Margareta (1983). Vänersjöfart. Lidköping: Lidköpings hantverks- och sjöfartsmuseum. Libris 11567354 
  • Johansson Ulf, red (1990). De stora sjöarna. Svenska turistföreningens årsbok, 0283-2976 ; 1991. Stockholm: Svenska turistfören. Libris 1161654 
  • Westerdahl, Christer (2003). Vänern : landskap, människa, skepp : om en maritim inlandskultur vid Vänern. Skärhamn: Båtdokgruppen. Libris 9337551. ISBN 91-87360-26-8 
  • Vänern och Vättern med Göta Älv, Trollhätte kanal och Göta kanal : din guide till öar, gäst- och naturhamnar  : [drygt 80 gäst- och klubbhamnar, 33 naturhamnar, historia, natur, sevärdheter m.m.]. Nautiska biblioteket. Stockholm: Norstedt. 2012. Libris 12348262. ISBN 9789113030036 
  • Över havet : vad varje svensk bör veta om sjöfarten på Vänern och Göta älv. Göteborg: Sjöfartsforum. 1999. Libris 2870947 

Externa länkar redigera

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Vänern&oldid=54250311”