Wikipedia

Tygeltärna

fågelart i familjen måsfåglar

Tygeltärna[2] (Onychoprion anaethetus)[3] är en tärna i familjen måsfåglar.[4] Den är vida spridd i tropiska och subtropiska hav. Tillfälligt påträffas den i Europa, med bland annat två fynd i Sverige. IUCN kategoriserar den som livskraftig.

Tygeltärna
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Tygeltärnor på Nya Kaledonien
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningVadarfåglar
Charadriiformes
FamiljMåsfåglar
Laridae
UnderfamiljTärnor
Sterninae
SläkteOnychoprion se text
ArtTygeltärna
O. anaethetus
Vetenskapligt namn
§ Onychoprion anaethetus
Auktor(Scopoli, 1786)
Utbredning
Synonymer
  • Sterna anaethetus
  • Gråryggad sottärna
Tygeltärna vid Lady Elliot Island, Australien

Utseende och läten redigera

Tygeltärnan är en medelstor tärna som mäter 37–42 cm, varav stjärtspröten mäter 8–10 cm hos den adulta fågeln och den har ett vingspann på 65–72 cm.[5] Dess vingar, och djupt kluvna stjärt är långa och den har mörkt grå ovansida, inklusive övergump, och vit undersida. Adult fågel i häckningsdräkt har den svart hätta, nacke och kraftigt tygelstreck som sträcker sig till den svarta näbben. Den vita pannfläcken är smal och sträcker sig i en kil bakom ögat, likt ett ögonbrynsstreck. Den har också ofta ett tydligt vitt band mellan den svarta nacken och den grå manteln. Benen är svarta. Juvenilen har gråvattrad ovansida och ljus undersida.[5]

 
I flykten vid Lady Elliot Island, Queensland, Australien.

Den kan vara svår att särskilja ifrån sottärna (O. fuscata) och söderhavstärna (O. lunata). Den är ljusare grå på ovansidan än sottärnan men inte så ljus som söderhavstärnan, har en smalare vit pannfläck och uppvisar ibland ett ljust nackband som sottärnan och söderhavstärnan alltid saknar. För övrigt är tygeltärnan mindre än sottärnan och har ett mindre huvud, smalare vingar vilket gör att den påminner mer om fisktärnan än vad sottärnan gör. Tygeltärnan flyger även lättare och elegantare än sottärnan.[5]

Tygeltärnans läten har liknats vid en hunds skällande, därav det engelska alternativnamnet Dog Tern. Vissa läten liknar också styltlöpare. Den har en bred repertoar, från enkla "ark" till kacklande ljud, skallrande "trrrrrrrrrrr", ett på engelska återgivet "hurry-up" likt sottärnan och mer musikaliska.[6]

Utbredning och systematik redigera

Tygeltärnan är en flyttfågel som förekommer vid tropiska hav. Under vintern sprider den sig vida omkring över de tropiska haven. Idag delas tygeltärnan vanligen in i fyra underarter med följande utbredning:[4][7]

Arten är en sällsynt gäst i Europa med fynd i Azorerna (där den häckat), Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Grekland, Nederländerna, Spanien, Portugal, Norge, Danmark och två gånger i Sverige: Mollösund i Bohuslän 30/6–10/7 1999 samt på Getterön i Halland 5/6 2010.[9][10][11]

Släktestillhörighet redigera

Tidigare placerades sottärnan i släktet Sterna, men genetiska studier visar att det är parafyletiskt i förhållande till tärnorna i Chlidonias.[12] Tygeltärnan och dess närmaste släktingar söderhavstärna, sottärna och beringtärna har därför lyfts ut till det egna släktet Onychoprion. Dessa utgör en systergrupp till alla andra tärnor utom noddytärnorna i Anous och fetärnan.

Ekologi redigera

Tygeltärnan lever i utpräglade marina biotoper och häckar i kolonier på klippöar. Den placerar sitt bo direkt på marken och lägger äggen i en grund uppskrapad grop. Den födosöker genom att störtdyka efter fisk, men snappar även föda från ytan. Hanen erbjuder honan fisk som en del av uppvaktningen i inledningsskedet av häckningen.

 
Juvenil som badar vid Perth Zoo.
 
Ägg av tygeltärna, ett museispecimen.

Status och hot redigera

Arten har ett mycket stort utbredningsområde och stor världspopulation med oklar populationsutveckling. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den som livskraftig (LC). Världspopulationen uppskattas till 610 000–1,5 miljoner individer.[1]

Taxonomi och namn redigera

Tygeltärnan beskrevs vetenskapligt av italienska naturforskaren Giovanni Antonio Scopoli 1786, som Sterna Anaethetus’'. Artnamnet kommer av grekiska anaisthetos, vilket betyder "dum" eller "oförnuftig".[13] På svenska har den även kallats gråryggad sottärna.

Referenser redigera

Artikeln är delvis en översättning av engelskspråkiga wikipedias artikel Bridled tern, läst 2010-10-04, där följande källor anges:

  • Bull, John L.; Farrand, John Jr.; Rayfield, Susan & National Audubon Society (1977): The Audubon Society field guide to North American birds, Eastern Region. Alfred A. Knopf, New York. ISBN 0-394-41405-5
  • Collinson, M. (2006). Splitting headaches? Recent taxonomic changes affecting the British and Western Palaearctic lists. British Birds 99(6): 306-323.
  • Olsen, Klaus Malling & Larsson, Hans (1995): Terns of Europe and North America. Christopher Helm, London. ISBN 0-7136-4056-1

Noter redigera

  1. ^ [a b] BirdLife International 2016 Onychoprion anaethetus (på engelska). Från: IUCN 2017. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2017.3. Läst 14 februari 2018.
  2. ^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ Bridge et al., 2005
  4. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
  5. ^ [a b c] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 204-205. ISBN 978-91-7424-039-9 
  6. ^ Haney, J. C., D. S. Lee, and R. D. Morris (2020). Bridled Tern (Onychoprion anaethetus), version 1.0. In Birds of the World (S. M. Billerman, Editor). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.briter1.01
  7. ^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen  (Eds). 2021. IOC World Bird List (v11.2). doi :  10.14344/IOC.ML.11.2.
  8. ^ Asplund, G., Lagerqvist, M., Jirle, E., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2020). ”Förändringar i Tk:s lista”. Vår fågelvärld (5). https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2020/11/Rapport-11-komplett.pdf. Läst 14 oktober 2020. 
  9. ^ [1], BirdLife Sverige raritetskatalog.
  10. ^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. ISBN 978-84-941892-9-6 
  11. ^ Tarsiger.com Fynd av tygeltärna i Västpalearktis
  12. ^ Bridge, E.S., A.W. Jones, and A.J. Baker (2005), A phylogenetic framework for the terns (Sternini) inferred from mtDNA sequences: implications for taxonomy and plumage evolution, Mol. Phylogenet. Evol. 35, 459-469.
  13. ^ James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4

Externa länkar redigera

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Tygeltärna&oldid=52382561”