Tadeusz Bór-Komorowski
Tadeusz Bór-Komorowski, född 1 juni 1895 i Lwów, död 24 augusti 1966 i London, var en polsk militär ledare, general, greve, motståndskämpe under andra världskriget.
| Tadeusz Bór-Komorowski | |
 | |
| Född | 1 juni 1895[1][2][3] Chorobriv |
|---|---|
| Död | 24 augusti 1966[1][2][3] (71 år) Buckley eller Buckley[4] |
| Begravd | Powązki militärkyrkogård |
| Andra namn | Bór[5], Znicz, Lawina, Korczak, Gajowy och Prawdzic |
| Medborgare i | Österrike-Ungern, Andra polska republiken och Storbritannien |
| Utbildad vid | Lvivs polytekniska universitet Theresianische Militärakademie  |
| Sysselsättning | Officer, politiker, fälttävlansryttare |
| Befattning | |
| Generalinspektör för Polens väpnade styrkor Polens regeringschef (1947–1949) | |
| Utmärkelser | |
| Se lista | |
| Redigera Wikidata | |
Tadeusz Bór-Komorowski föddes i Lemberg som då tillhörde Österrike-Ungern. Under första världskriget var han officer i den österrikiska armén. Efter Polens självständighet blev han officer i den polska armén, i kavalleriet och deltog i sovjetisk-polska kriget 1918-1920 där han sårades i slaget vid Komorowo 1920. Senare blev han befälhavare för 12:e ulanregementet. Han deltog i den polska ryttargruppen vid Olympiska spelen 1924.[6]
Vid utbrottet av andra världskriget bildade Bór-Komorowski som kommendant för kavalleriskolan i Grudziądz en kavalleribrigad, som opererade i området Wisła-Västra Bug. Efter ett misslyckat evakueringsförsök till Ungern gick Bór-Komorowski under jorden och organiserade i Kraków den polska underjordiska armén.[6]
Han använde kodnamnet general Bór för att inte avslöja sin identitet. Tadeusz Bór-Komorowski utsågs 1943 till befälhavare för den polska hemmaarmén (Armia Krajowa).
När Röda armén närmade sig Warszawa sommaren 1944 önskade den polska exilregeringen att staden skulle befrias av polska trupper hellre än sovjetiska. General Bór-Komorowski beordrades att förbereda ett uppror. Den 1 augusti 1944 ledde han upproret i Warszawa mot den tyska ockupationsmakten. De sovjetiska trupperna stod kvar på östra sidan av Wisła utan att ingripa. Efter två månaders aggressivt motstånd tvingades polackerna att kapitulera inför de tyska styrkorna, ledda av SS-generalen Erich von dem Bach-Zelewski. Bór-Komorowski tillbringade resten av kriget i tysk fångenskap.
Han utsågs till Kazimierz Sosnkowskis efterträdare som chef över polska armén i Storbritannien och tillträdde efter sin frigivning 1945 tjänsten. Efter kriget var han premiärminister i den polska exilregeringen i London 1947-1949.[6]
Utmärkelser redigera
Silverkors av Virtuti Militari, 1921
Polens förtjänstkors i silver, 1925
Polens gyllene förtjänstkors, 16 mars 1934
Officer av Polonia Restituta, 11 november 1936
Guldkors av Virtuti Militari, 1944
Kommendörskors av Virtuti Militari, 1947
Armia Krajowa-korset, 1 augusti 1966
Kommendör av Legion of Merit, 1984
Vita örnens orden, 1995
Österrike-Ungerns militärförtjänstmedalj i silver
Kommendör med stjärna av Polonia Restituta
Polens armémedalj
Storkors av Polonia Restituta
Gyllene förtjänstkors med svärd
Riddarkors av Virtuti Militari
Medalj för tio år av återvunnen frihet
Krigsminnesmedalj 1918–1921
Tapperhetskorset- Österrike-Ungerns militärförtjänstmedalj i brons
Referenser redigera
- ^ [a b] SNAC, Tadeusz Bór-Komorowski, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Find a Grave, Tadeusz Bor-Komorowski, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Brockhaus Enzyklopädie, Tadeusz Bór-Komorowski, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Källangivelsen på Wikidata använder egenskaper (properties) som inte känns igen av Modul:Cite
- ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, läst: 30 augusti 2020.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] Svensk uppslagsbok, andra upplagan 1947 Arkiverad 23 februari 2015 hämtat från the Wayback Machine.
Tryckta källor redigera
- Beevor, Antony (2012). Andra världskriget. Lund: Historiska Media. sid. 686, 694. ISBN 978-91-86297-99-2